Ny teatermetod kringgår den manliga geni-traditionen
Med en ny arbetsprocess vill Kulturhuset Spira gräva där man står, utan att det blir vare sig blir ”regiteater” eller publikens ansvar att bidra med material. Nu har pjäsen ”Skogen” premiär.
Bild: Lars Kroon
Hösten 2018. Jag befinner mig i ett landskap som kunde vara hämtat från en apokalypsfilm, men det är den 14 000 hektar stora skog i Västmanland som brann ned 2014.
Försiktigt balanserar vi oss fram mellan de brända stockarna, i den förödelse som ledde till att över tusen personer evakuerades, många skadades och en dog i vad som kom att bli en av Sveriges värsta skogsbränder i modern tid.
Jag har fått följa med Teater Västmanlands ensemble ut till naturreservatet Hälleskogsbrännan för att skriva en artikel i Svenska Dagbladet om regissören Niklas Hjulströms uppsättning Den stora branden (2018).
Resan var en del av teaterns research för dramatikern Jerker Beckmans pjäs, baserad på en mängd samtal och intervjuer med alltifrån brandmän till boende i området.
Nu har samma dramatiker skrivit en annan skogspjäs, och som kort och gott heter just Skogen. Denna gång för Kulturhuset Spira i Jönköping.
Och skrivprocessen är besläktad med Västmanlandsprojektet. Liksom där är även detta manus resultatet av en kollektiv process. Men om det i fallet ”Den stora branden” alltså byggde på dramatikerns (och teaterns) research grundar sig denna i ett antal områdesexperters dito, som etnologer.
Relevansmetoden kallas det kollektiva arbetssättet och med premiären av Skogen sjösätter teaterchef Hugo Aavaranta Hansén nu denna nya slags form av lokalbaserade scenkonst.
I stora drag drag går den ut på att bättre spegla invånarna man spelar för, utan att för den skull alltid utgå från intervjuer med dem.
Att metodens premiärpjäs skulle handla om skog var självklart i skogrika ”mörkaste Småland” med sina dryga 20 000 familjeskogsägare. Därigenom vill man belysa frågor om äganderätt ur flera perspektiv.
Så hur ny är nu denna metod inom just teatern? De två senaste decennierna har mycket av den regionala scenkonsten varit just lokalförankrad, baserad på samtal med invånarna om angelägna frågor i närområdet. I början av 2000-talet var genren rentav en stark trend. För att nämna tre exempel: 7 x Borås, en dokumentär pjäs som baserades på samtal med unga boråsare, What´s up Sapmi som byggde på intervjuer med unga samer och Framtiden i mig som även den baserades på intervjuer, här med invånare i Gävleborgs län. Många av dem hade perspektivet glesbygd kontra storstad som underliggande tema, och som avslöjade ett alltmer polariserat Sverige.
Relevansmetoden kan istället sägas vara ett slags baklängesprocess, där en förutsättningslös research kommer först – processad i workshops bestående av såväl teaterpersonal som externa gäster – och idén om vilken slags pjäs som ska skrivas sedan. Först därefter kopplas dramatikern in och skriver själva manuset.
– Att vi jobbar i team är en medveten satsning för att komma bort från det ”manliga geniet”. Vi vill ha en ny och modern arbetsmetod som mer står i klang med resten av samhället, säger Hugo Aavaranta Hansén.
Den 12 mars har ”Skogen” premiär på Kulturhuset Spira för att sedan gå ut på turné.
Toppbild. Sanna Ingermaa Nilsson och Vera Veljovic spelar i den nya föreställningen "Skogen" på Kulturhuset Spira i Jönköping. Foto: Lars Kroon
***
Hösten 2018. Jag befinner mig i ett landskap som kunde vara hämtat från en apokalypsfilm, men det är den 14 000 hektar stora skog i Västmanland som brann ned 2014.
Försiktigt balanserar vi oss fram mellan de brända stockarna, i den förödelse som ledde till att över tusen personer evakuerades, många skadades och en dog i vad som kom att bli en av Sveriges värsta skogsbränder i modern tid.
Jag har fått följa med Teater Västmanlands ensemble ut till naturreservatet Hälleskogsbrännan för att skriva en artikel i Svenska Dagbladet om regissören Niklas Hjulströms uppsättning Den stora branden (2018).
Resan var en del av teaterns research för dramatikern Jerker Beckmans pjäs, baserad på en mängd samtal och intervjuer med alltifrån brandmän till boende i området.
Nu har samma dramatiker skrivit en annan skogspjäs, och som kort och gott heter just Skogen. Denna gång för Kulturhuset Spira i Jönköping.
Och skrivprocessen är besläktad med Västmanlandsprojektet. Liksom där är även detta manus resultatet av en kollektiv process. Men om det i fallet ”Den stora branden” alltså byggde på dramatikerns (och teaterns) research grundar sig denna i ett antal områdesexperters dito, som etnologer.
Relevansmetoden kallas det kollektiva arbetssättet och med premiären av Skogen sjösätter teaterchef Hugo Aavaranta Hansén nu denna nya slags form av lokalbaserade scenkonst.
I stora drag drag går den ut på att bättre spegla invånarna man spelar för, utan att för den skull alltid utgå från intervjuer med dem.
Att metodens premiärpjäs skulle handla om skog var självklart i skogrika ”mörkaste Småland” med sina dryga 20 000 familjeskogsägare. Därigenom vill man belysa frågor om äganderätt ur flera perspektiv.
Så hur ny är nu denna metod inom just teatern? De två senaste decennierna har mycket av den regionala scenkonsten varit just lokalförankrad, baserad på samtal med invånarna om angelägna frågor i närområdet. I början av 2000-talet var genren rentav en stark trend. För att nämna tre exempel: 7 x Borås, en dokumentär pjäs som baserades på samtal med unga boråsare, What´s up Sapmi som byggde på intervjuer med unga samer och Framtiden i mig som även den baserades på intervjuer, här med invånare i Gävleborgs län. Många av dem hade perspektivet glesbygd kontra storstad som underliggande tema, och som avslöjade ett alltmer polariserat Sverige.
Relevansmetoden kan istället sägas vara ett slags baklängesprocess, där en förutsättningslös research kommer först – processad i workshops bestående av såväl teaterpersonal som externa gäster – och idén om vilken slags pjäs som ska skrivas sedan. Först därefter kopplas dramatikern in och skriver själva manuset.
– Att vi jobbar i team är en medveten satsning för att komma bort från det ”manliga geniet”. Vi vill ha en ny och modern arbetsmetod som mer står i klang med resten av samhället, säger Hugo Aavaranta Hansén.
Den 12 mars har ”Skogen” premiär på Kulturhuset Spira för att sedan gå ut på turné.
Toppbild. Sanna Ingermaa Nilsson och Vera Veljovic spelar i den nya föreställningen ”Skogen” på Kulturhuset Spira i Jönköping. Foto: Lars Kroon
***
