Alla är sämst

Ingenting går att missbruka så effektivt som en stor datasamling.

Typexemplet är tidningarnas rapportering om de egna upplagesiffrorna. Alla  medieföretag lyckas hitta någon pil som åtminstone pekar snett uppåt.

En likadan sifferexercis – fast med motsatt syfte – äger rum varje gång det släpps en delrapport från Pisaundersökningen, testet som mäter skolungdomars kunskaper i 59 länder.

I veckan kom rubriker om att Sverige än en gång låg under genomsnittet. Fyndet avsåg i vilken grad eleverna visade toppresultat trots att de kommer från ett lågutbildat hem.

Men några plock ur Pisa­rubrikerna utomlands visar att fler länder tycker att just deras skola utmärkt sig genom åren: »Frankrike medioker student i klassen«, »Amerikanska tonåringar bland de sämsta på matematik«, »Spansk utbildning backar« och »Dåliga betyg för tyska elever« har Le Monde, Wall Street Journal, El Pais och Frankfurter All­gemeine Zeitung basunerat ut .

Det är som en OS-sändning, fast med skillnaden att varje nation fokuserar på de grenar de råkar vara sämst på.

I både Tyskland och USA har självspäkningen nu gått ner på delstatsnivå. Det gör det möjligt för både Nebraska och Baden-Württemberg att vara sämst på någonting. I Illinois noteras till exempel att andelen duktiga matematikelever hos dem med college­utbildade föräldrar är lägre än andelen ur hela populationen i Frankrike, Estland och Sverige.

Finland då? Landet som år efter år toppar mätningarna? Där måste väl rubrikerna andas optimism?

Nej då. Finska nyhetsbyrån FNB larmade för bara en månad sedan om att Finland placerade sig tredje sämst i en viktig kategori. Det visade sig att finländska skolungdomar oroade sig väldigt mycket.

Undrar varför.