Allmänna arvsfonden är bara en mjölkkossa av många

När Allmänna arvsfonden fick hård kritik av Riksrevisionen förra veckan – och i en ledarkommentar beskrevs som gravplundrare – bekräftades två saker: 

Det svenska bidragssystemet har skapat en egen projektindustri och denna är dessutom så dåligt kontrollerad att den via föreningslivet kan utnyttjas av kriminella. 

Med tanke på hur mycket pengar Arvsfonden förfogar över – drygt 12 miljarder kronor – har fonden alltid varit småhemlig. Men utan bidrag därifrån skulle många föreningar aldrig ens ha existerat. Man skulle nästan kunna tala om en speciell ”arvsfondskultur” med egna kodord, som bidragsälskarna har förstått att de som beviljar medlen vill höra för att det ska ge klirr i kassan. 

Så hur ska det gå för denna speciella bransch nu när Riksrevisionen rekommenderar att Arvsfonden läggs ner?

I rapporten ”Pengar som söker mening” skriver riksrevisorerna att ”systemet med Allmänna arvsfonden varken fungerar ändamålsenligt eller effektivt” och att ”en helt ny ordning för hur arven efter avlidna utan arvingar eller testamente ska hanteras bör tas fram”. 

Allmänna arvsfonden har funnits i nästan hundra år och delar årligen ut flera hundra miljoner till projekt riktade till barn, ungdomar, äldre och funktionshindrade. Varje år får runt 400 föreningar ekonomiskt stöd till lokaler eller projekt, oftast treåriga. Riksrevisionens granskning omfattar endast projektdelen. 

– Fonden har finansierat många bra projekt som bidragit till högre livskvalitet för till exempel barn och personer med funktionsnedsättning. Men regeringen bör ta fram ett nytt system som är mer robust mot missbruk och oegentligheter, säger riksrevisor Helena Lindberg.

Enligt Frida Widmalm, projektledare för Riksrevisionens granskning, har kombinationen av stora bidrag och låg konkurrens lett till risker för att projekt utformas för att kunna få bidrag snarare än att utgå från verkliga idéer och behov. Av rapporten framgår att många ansökningar blåser upp både budgeten och bemanningen i projekten.

I en kommentar till TT sa socialminister Jakob Forssmed (KD) att det är oerhört illa att pengar tycks ha hamnat i orätta händer. 

– Att kriminella vill tillskansa sig medel som ska gå till behövande är allvarligt. Liksom att det inte har funnits en tillräcklig effektivitet i bidragsgivningen.

Granskningen omfattar perioden 2020 till 2022, då 1,7 miljarder kronor betalades ut som projektbidrag. Bara under 2022 beviljade Arvsfonden bidrag på 780 miljoner. Samma år låg intäkterna på 1,2 miljarder, varav 716 miljoner från arv och 95 miljoner från metallåtervinning efter kremeringar. 

När revisionsrapporten offentliggjordes beskrev Svenska Dagbladets ledarskribent Peter Wennblad verksamheten som ”gravplundring i statlig regi”, och i Dagens Nyheter skrev Erik Helmersson att ”det är långt ifrån första gången som en stor aktör i det tillitsbaserade svenska bidragsmaskineriet avslöjas som måltavla för brottslingar och fuskare”.

På uppdrag av Riksrevisionen har Säpo och Polismyndigheten gjort slagningar i register och underrättelsesystem, och slutsatsen blir att det finns ”en historik av ekonomisk brottslighet, organiserad brottslighet och demokratihotande brottslighet bland anställda och firmatecknare i pågående arvsfondsprojekt”. Såväl projektaktiva personer som organisationer med projektbidrag ur Arvsfonden är kraftigt överrepresenterade i penningtvättsregistret.

Nytt bränsle läggs här till den pågående diskussionen om kriminell infiltration av det svenska samhället, med företag, myndigheter, rättsväsende och politiska partier som vägar till inkomster och inflytande. Arvsfonden tycks erbjuda ännu en möjlighet för brottslingar att mjölka det offentliga systemet.

Det är två olika myndigheter som ansvarar för bidragen från Arvsfonden. Kammarkollegiet sköter ansökningsprocessen och Arvsfondsdelegationen, som utses av regeringen, beslutar om fördelningen av medlen vid sex tillfällen per år. Enligt Jakob Forssmed kommer delegationens ordförande Gunilla Malmborg inte att få fortsätta när hennes förordnande löper ut i maj.

Kammarkollegiet – för övrigt Sveriges allra första myndighet, inrättad 1539 – ansvarar alltså för beslutsunderlaget till Arvsfondsdelegationen. Anne Vadasz Nilsson, Kammarkollegiets generaldirektör, säger att det självklart inte är acceptabelt om arvsfondens medel går till projekt med kriminella eller antidemokratiska kopplingar.

Ändå har hon invändningar mot Riksrevisionens rapport. 

– Jag är förvånad över de väldigt långtgående slutsatser som Riksrevisionen har dragit mot bakgrund av att de bara granskat en mindre del av verksamheten. Men de har gjort personkontroller som vi inte har laglig rätt att göra. Här behövs ändrade regler så att vi också kan göra fler förhandskontroller, säger hon. 

Är det inte uppseendeväckande att Arvsfonden inte har kontroll över hur pengarna används? 

– Det är allvarligt att det har kommit fram att det finns en överrepresentation av anställda i sådana här projekt, som förekommer i olika typer av misstankeregister. Vi kan bara kontrollera organisationerna i sig, inte de personer som är involverade i projekten. 

Om kriminella har varit inblandade i föreningar och projekt är det väl rimligt att tro att projektmedel har använts i kriminella sammanhang? 

Om vi upptäcker oegentligheter, och det händer ibland, kan vi absolut kontrollera vart pengarna går. Det är bara i en bråkdel av projekten där det har gått så långt att man måste avbryta och begära pengarna tillbaka, säger Vadasz Nilsson.  

– Jag tror att det finns en systemfråga här, som är bredare än Allmänna arvsfonden. Vi har sett att kriminella personer riktar in sig mot ideella organisationer och myndigheter. Men Riksrevisionen har inte funnit att arvsfondspengar verkligen har använts för att finansiera kriminell verksamhet, och det ska inte heller kunna misstänkas att det blir så.

Allmänna arvsfonden har sällskap av en lång rad myndigheter när det gäller att fördela offentliga medel till föreningar och projekt runtom i landet. Tillsammans utgör dessa ett slags projektindustri, där det länge varit uppenbart vilka ord – exempelvis antirasism, mångfald, jämställdhet och inkludering – som bidragsgivarna förväntar sig att finna i ansökningarna. Handläggare från Arvsfonden har också samlat lokala föreningar till möten runtom i landet för att informera om vilken typ av projekt som kommer att prioriteras de kommande åren.

I Riksrevisionens granskning finns flera exempel på den sortens organisationer som kan komma i fråga för bidragstilldelning. En förening beviljades 11,5 miljoner kronor för att ta fram ett självtest för att gamers ska upptäcka och motstå hatiska budskap i sina spelmiljöer. En annan förening har fått projektpengar vid nio tillfällen sedan 2016 och flera organisationer har fått möjlighet att driva en rad parallella projekt.

Även bidragsgivningen från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF), Jämställdhetsmyndigheten, Skolverket och Myndigheten för stöd till trossamfund har återkommande ifrågasatts när pengar visat sig gå till oseriösa eller odemokratiska organisationer. Och Folkbildningsrådet, som delar ut omkring 2 miljarder årligen till olika studieförbund, hamnade i blåsväder förra året sedan oegentligheter uppdagats inom ABF i Botkyrka.

Huruvida Arvsfonden kommer att läggas ner – som Riksrevisionen föreslår – eller organiseras om är oklart. Att kontrollen måste förbättras verkar dock såväl regeringen som myndigheter överens om, och det finns nu förslag på en central databas över samtliga statsbidrag till civilsamhället. Sekretessreglerna kommer sannolikt också att ändras så att myndigheterna kan utbyta mer information sinsemellan. 

***

Läs även: Riksrevisionen: Avveckla Allmänna arvsfonden

Läs även: Hederskulturen som alternativ livsstil