Älskade danska kulturkrig!
Det var först när de svenska läsarna slog upp The Economist häromveckan som de verkligen förstod faran: tidningen hade gjort en karta där Sverige parades ihop med Danmark. I en lek med Putins språkimperialistiska principer hade moder Svea blivit ett med fienden under det barbariska namnet »Vikingland«.
Arvid Nordquist-kaffet sprutade över köksborden. Den här galenskapen trodde de att de hade slagit hål på för länge sedan. För exakt 150 år sedan, närmare bestämt. Sverige hade då dragits med en växande danskvänlighet sedan Oscar den I hade rullat hatt på en studentfest och yrat om »skandinaviska bröder« och att deras »svärd stod redo till gemensamt försvar«. Danskarna hade tagit honom på orden och glatt gått i krig mot Preussen. Svenskarna kom aldrig.
Men ännu 2014, när svenskarna kan fira 150-årsjubileet av skandinavismens död, hade världen alltså inte fattat.
Veckorna som följde tog svenskarna alltså till ett annat Putinskt knep för att visa var gränsen gick: kulturkriget. Journalister och intellektuella slöt upp som en man. Det var allvar nu.
Kulturskribenterna rasade: dansk public service gör konsumentprogram om hur mycket sex man får för en tusenlapp! Nätets fotsoldater hejade på: Folketingets valfilm hyllar våld och sexism! Politikerna hoppade på tåget: Deras grisar får svansarna avklippta!
De jublade: våra grisar har det minsann bättre, de får själva bita knorrarna av varandra på hela sex kvadratmeter var. »Svenskt förnuft«, som näringsministern stolt förklarade.
Bäst att ursprungsmärka, så att världen ser skillnaden.
