Är det här den svenska narkotikapolitikens dödsryckningar?

Ett halvår bakom galler är minimistraffet för grov stöld och för sexuella övergrepp. Och snart också för att sälja ett par gram cannabis, om regeringen får sin vilja igenom. I dag är straffet för den förseelsen mellan två veckor och tre år, eller under vissa omständigheter böter.

Straffhöjningen presenteras som en insats mot den organiserade brottsligheten, men entusiasmen är begränsad bland remissinstanserna. Kriminalvården påpekar att fängelser och häkten redan är överfulla. Hovrätten över Skåne och Blekinge varnar för att straffskärpningen ger de kriminella nätverken starkare incitament att rekrytera barn som langare, eftersom barn inte straffas. Och Folkhälsomyndigheten konstaterar att straffskärpningar inte löser problemen med gängbrottslighet (eller för den delen narkotikabrott).

”Vad bryr sig Dödspatrullen om att anstalterna fylls med smålangare, missbrukare och partypoppers. Människor som inte ens är i närheten av att tillhöra ett gäng och med låg risk för att välja en kriminell väg”, sammanfattade Aftonbladets Oisín Cantwell i en krönika.

Inom narkotikapolitiken går Sverige på tvärs mot resten av världen. Utomlands är trenden snarare avkriminalisering eller legalisering. 2021 blev Malta det första landet i Europa att legalisera cannabis, både konsumtion och odling för eget bruk. I höstas gick Tyskland ut med planer på att legalisera konsumtion, eget bruk och reglerad försäljning, och i flera andra europeiska länder är cannabis avkriminaliserat. På andra sidan Atlanten har utvecklingen gått ännu längre. Drogen är i dag även tillåten i hela Kanada liksom i 21 amerikanska delstater för så kallat rekreationellt bruk (för nöjes skull), och ännu fler har avkriminaliserat eller tillåter medicinsk konsumtion.

Trenden gäller inte bara cannabis. Portugal avkriminaliserade bruk av alla former av narkotika 2001 och för två år sedan blev Oregon den första amerikanska delstaten att avkriminalisera innehav av små mängder tyngre droger. Provinsen British Colombia i Kanada beslöt nyligen att avkriminalisera även tyngre droger som kokain och heroin.

– Tittar man på jämförbara länder blir Sverige alltmer ensamt. Och med de nya straffskärpningarna kommer vi att sticka ut ännu mer, säger Johan Wicklén, journalist och författare till boken Vi ger oss aldrig om svensk narkotikapolitik.

Det är inte bara Sveriges lagstiftning som sticker ut. Fler narkotikarelaterade dödsfall äger rum här än i något annat EU-land: 73 per miljoner invånare år 2020. Sverige har alltså inte bara misslyckats med att skapa ett narkotikafritt samhälle, utan dessutom misslyckats med skademinimeringen.

På nittiotalet hade Portugal omfattande heroinproblem. Mellan 50 000 och 100 000 portugiser uppskattades vara beroende, i ett land med 10 miljoner invånare. Därtill hade landet EU:s högsta förekomst av HIV, som lätt smittar via delade sprutor.

– Vi insåg att vi slösade med resurserna. Det verkade mer vettigt för oss att behandla narkotikamissbrukare som patienter i behov av hjälp, inte som kriminella, sa läkaren João Goulão, ofta kallad arkitekten bakom Portugals liberala narkotikapolitik, till nyhetsmagasinet Time.

Avkriminaliseringen 2001 följdes av en kraftig minskning av narkotikarelaterade dödsfall. Året då reformen trädde i kraft dog 131 personer av narkotika – sju år senare var siffran nere på 20. Spridningen av HIV minskade drastiskt. Andelen av befolkningen som injicerade droger sjönk. När forskare 2010 utvärderade den portugisiska reformen noterade de visserligen att den självrapporterade konsumtionen hade ökat något, men samtidigt hade missbruket minskat – trots att narkotikaberoendet hade gått upp i andra länder kring Medelhavet.

Även Kanada, som legaliserade cannabis 2018, såg en viss ökning av andelen som har konsumerat marijuana det senaste året: från 22 till 27 procent. Däremot verkar de väntade negativa hälsoeffekterna ha uteblivit. Russell Callaghan, professor i psykologi, konstaterade i kanadensisk public service-tv att varken drograttfylleri eller fallen av cannabisrelaterad psykos och schizofreni har gått upp.

Statistiken ser dock inte lika ljus ut överallt. I Oregon i USA ökade dödsfallen till följd av överdoser kraftigt 2021 när avkriminaliseringen ägde rum, likaså morden i delstatens största stad Portland. Både överdoser och mord hade dock ökat i ännu snabbare takt året innan, vilket gör kopplingen mellan avkriminaliseringen, dödsfallen och brottsligheten oklar.

Sammantaget verkar alltså avkriminalisering vara en mer framgångsrik strategi än förbud, åtminstone när det kommer till skademinimering. Så varför envisas Sverige med hårda straff?

Kanske för att skademinimering inte står i fokus. I svenska politikers ögon är missbrukare fortfarande i första hand brottslingar, inte patienter. Den borgerliga regeringen presenterar den kommande straffhöjningen för narkotikaförsäljning som ett sätt att bekämpa organiserad brottslighet. Dess socialdemokratiska företrädare lyfte fram narkotikabrukare, i synnerhet välbeställda festknarkare, som roten till gängkriminaliteten. Stefan Löfven argumenterade för att alla som knarkar bidrar till grov brottslighet – något nuvarande justitieministern Gunnar Strömmer (M) kallar ”ett välmotiverat uttalande”.

– Flera av de nuvarande regeringspartierna var positiva till att se över kriminaliseringen av eget bruk, men nu när de sitter vid makten låter det annorlunda. Vad det visar är att lag och ordning trumfar allt just nu – man måste visa sig hård i de här frågorna, säger Wicklén. 

Även de som förespråkar legalisering talar gärna om narkotika i termer av brott och straff. Legalisering målas upp som ett sätt att rycka undan mattan för de kriminella gängen, som tjänar grova pengar på smuggling och distribution. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning beräknar att den svenska drogmarknaden omsätter 2,7 till 6,9 miljarder kronor om året, vilket gör knark till gängens största inkomstkälla.

Svarta marknader försvinner förstås inte bara för att en vara legaliseras. Till exempel är mer än var tionde cigarett som säljs i Sverige obeskattad, vilket oftast innebär insmugglad – de höga tobaksskatterna gör den svarta marknaden lönsam.

En annan aspekt är att narkotikaförbud tar mycket av rättsväsendets resurser. Nästan vart fjärde fängelsestraff som påbörjades i Sverige 2021 gällde narkotikabrott.

– Vi vet inte exakt hur de svenska straffskärpningarna kommer att slå, men om det blir så att man börjar sy in småskaliga langare riskerar vi att närma oss situationen man hade i USA på åttiotalet, säger Wicklén.

Han syftar på den explosiva ökning av antalet fångar som blev följden av ”the war on drugs”.

– Frågan är om Sverige är redo att bygga upp den sortens fängelseinfrastruktur, eller om polis och åklagare kommer att se mellan fingrarna när folk säljer små mängder till varandra.

Men också i den svenska narkotikadebatten finns små tecken på förändring. KD:s Sara Skyttedal skrev i december en uppmärksammad debattartikel om att cannabis för eget bruk bör legaliseras och andra droger avkriminaliseras. Folkhälsomyndigheten driver linjen att förbudet borde utredas. Men de åsikterna är fortfarande inte allmänt spridda – särskilt inte bland ledande politiker.

Att Sveriges politik sticker ut är i sig inget ovanligt. Att agera progressivt föregångsland är snarare en svensk specialitet. Fast kanske inte när det kommer till narkotika.

– Längre bak i tiden trodde vi att vi var progressiva och moderna som strävade efter det narkotikafria samhället medan andra hade givit upp. Nu tror vi inte längre att vår narkotikapolitik är bäst och modernast, men ränderna sitter i. Jag tror att vi kommer att ha en ganska extrem narkotikalagstiftning tills en tillräckligt stor del av svenskarna börjar tycka att den är omodern, säger Johan Wicklén.

Han tror det är oundvikligt att den våg av avkriminalisering och legalisering som sköljer över resten av världen kommer att få konsekvenser även här, förr eller senare.

– Kanske är de nya straffskärpningarna den repressiva svenska narkotikapolitikens sista dödsryckningar. Men det är inte säkert. De kan komma att pågå rätt länge.

Läs även: Samhällets farliga smitta

Läs även: Johannes Forssberg: Regeringens knarksoldat