Är din granne gängkriminell? Inget att göra åt det

I januari i år skedde mer än ett bombdåd om dagen i Sverige. En handfull i Skåne och Göteborg, men de flesta inom pendlaravstånd från Stockholm. Många ingår i det pågående gängkriget, men de äger inte alltid rum i de utsatta områden som förknippas med kriminella gäng. I december, då vågen av bombattentat inleddes, sprängdes en port i den burgna stadsdelen Östermalm, och ett par månader tidigare hittades en odetonerad handgranat i Gamla stan som polisens experter sprängde under kontrollerade former.

Hittills har vågen av vad som eufemistiskt kallas ”sprängningar” inte skördat några dödsoffer. I Farsta fördes dock två personer till sjukhus den 23 januari och i Upplands-Bro norr om Stockholm fick en man lindriga skador när en sprängladdning detonerade vid hans sovrum.

En orsak till frånvaron av dödsoffer kan vara att våldsvågens syfte inte är att döda utan att skrämma. ”Majoriteten av sprängningarna i december och januari har snarare haft ekonomiska incitament, ofta i utpressningssyfte mot företag”, sa Hampus Nygårds, biträdande chef på polisens Nationella operativa avdelning, på en presskonferens i slutet av januari.

De materiella skadorna är däremot påtagliga. I Bredäng, där krogen Tarantella sprängdes natten till den 11 januari, skadades även restauranger och verksamheter intill. Och risken för människor är fortfarande påtaglig. Tobias Bergkvist, biträdande regionpolischef i Stockholm, beskriver en kraftig ökning av gärningsmän yngre än femton år – personer som uppenbarligen saknar sprängmedelskompetens.

Förövarna i den pågående våldsvågen har dessutom en obehaglig tendens att förväxla personer. Polisen misstänker till exempel att mordet på en trettioårig kvinna i Växjö i december var en så kallad felskjutning, sannolikt på grund av att offrets namn liknade den egentliga måltavlans. Och 2023 dog en tjugofemårig kvinna när hennes villa i Fullerö norr om Uppsala utsattes för ett bombattentat. En av hennes grannar hade koppling till Foxtrotnätverket. Gärningsmännen hade helt enkelt tagit fel hus.

Oron för att drabbas får personer och företag i huvudstadsområdet att se om sina hem, bokstavligt talat. Lokaltidningen Mitt i Stockholm rapporterar en ökning av efterfrågan på säkerhetsdörrar; marknadschefen på ett företag vars försäljning fördubblades i januari berättar att många kunder befinner sig något hundratal meter från de senaste bombdåden. Samtidigt börjar bostadsrättsföreningar intressera sig mer för övervakning, belysning och skalskydd.

När en bomb detonerar i ett trapphus går det nämligen på bostadsrättsföreningens (eller hyresvärdens) försäkring. BRF:er betalar dock högre självrisk än privatpersoner, och därtill kan åldersavdraget innebära att kostnaderna för att reparera skadan blir påtagliga.

– Det är klart att blir det en sprängskada och man har en hög självrisk, då blir det en kostnad för föreningen och antagligen också för bostadsrättshavarna. Hur mycket det sedan anstränger ekonomin beror på hur den aktuella föreningens ekonomi ser ut, säger Ulrika Blomqvist, vd och jurist för intresseorganisationen Bostadsrätterna.

Den pågående våldsvågen kan dessutom få konsekvenser för försäkringsvillkoren.

– Försäkringsbolagen gör ju alltid en bedömning när de sätter premien och är det en verksamhet som de anser är riskfylld, då avspeglas det i premien. Det är inte omöjligt att de kommer att justera självrisker och se över premierna, säger Blomqvist.

Hon berättar att många bostadsrättsföreningar har genomfört förebyggande trygghetsåtgärder, som att öka belysningen, klippa ner buskar och göra det svårare att ta sig in i trapphusen. Men om någon har bestämt sig för att placera en bomb i porten är det tveksamt om belysning och trädgårdsskötsel avskräcker. Allt fler bostadsrättsföreningar och bostadsköpare att försöka undvika hotbilden – det vill säga, att inte ha grannar med kopplingar till den kriminella världen. Mäklarsamfundet rapporterar att bostadsköpare i stigande utsträckning undersöker sina potentiella grannar på Ratsit och i folkbokföringen. Även organisationen Bostadsrätterna får frågor från föreningar som vill veta vad de har för möjligheter att neka medlemskap och säga upp gängkriminella medlemmar.

Inte stora möjligheter alls, visar det sig. För att få utesluta en medlem och tvångsförsälja lägenheten måste föreningen kunna visa att personen endera har stört grannarna i oacceptabel omfattning eller blivit dömd för brott med anknytning till bostaden.

– Enligt bostadsrättslagen måste lägenheten i princip vara ett medel för den brottsliga verksamheten för att det ska vara en förverkandegrund. Att man bedriver kriminell verksamhet ute på stan räcker inte, säger Ulrika Blomqvist.

Och att den kriminella personen genom sin närvaro utsätter grannarna för risk räcker definitivt inte. Inte heller får föreningar neka nya medlemmar bara för att de har gängkopplingar. De kan göra bakgrundskontroller och be om utdrag ur belastningsregistret, men där framgår inte nödvändigtvis eventuella kopplingar till gängen. Och det hade ändå inte hjälpt. Även när en ny medlem ska godkännas måste köparen ha begått brott i anknytning till en bostad för att föreningen ska få neka medlemskap.

Sommaren 2024 ändrades lagstiftningen för hyresrätter så att fastighetsägaren fick större möjlighet att vräka hyresgäster som gör området otryggt – till exempel genom att ägna sig åt brottslighet som kan ge upphov till hämndaktioner.

– Men regeringen valde att inte utreda frågan när det gäller bostadsrätter. Det tycker vi att den borde göra snarast. Det är ju inte bara hyresrätter som är utsatta utan samma verksamhet finns i områden med bostadsrätter, säger Ulrika Blomqvist.

Varför utredde regeringen inte bostadsrätter?

– Syftet var att öka tryggheten och minska brottsligheten i utsatta områden. Men det finns ju även bostadsrätter i utsatta områden. Dessutom är inte det här begränsat till utsatta områden. Det sker ju lite var som helst nu. 

***

Läs även: Därför minskar dödsskjutningarna

Läs även: Vem ska stoppa mördarbarnen?