Är SD ett hot mot demokratin?

När Magdalena Andersson (S) höll presskonferens om sin avgång som statsminister uppehöll hon sig vid att svenska folket valt en politik som står för hat, hot, våld och extremism. 

Talet återspeglar valrörelsens slutspurt, där politiker till vänster och starka opinionsbildare övertrumfade varandra i att förklara att den svenska demokratin står under hot om SD får inflytande. 

Kulturpolitiken är det område där SD kommer att lägga in första stöten, enligt många debattörer. Begränsande medielagstiftningar i Polen och Ungern anförs som skräckexempel. Författaren Jan Guillou menade i en kolumn att SD kommer att "snöpa Sveriges Television och Sveriges Radio, införa sanktioner mot journalister som avslöjar fel saker, rensa bibliotek från olämplig litteratur, dra in bidrag till alla svartskalleföreningar…" Med mera.

Ännu längre går krönikören Bilan Osman i ETC, där hon hävdar att var femte svensk vill se en etnisk rensning och att hon själv kommer att vara ett av offren. 

Men hur ser demokratihotet från SD ut utifrån sakpolitiska förslag och uttalade förebilder? Fokus har pratat med några skarpt SD-kritiska profiler. 

Förre folkpartiledaren Bengt Westerberg skrev före valet en debattartikel tillsammans med Stefan Löfven med rubriken: "SD är ett allvarligt hot mot svensk demokrati." Rättsstaten är ett av de områden han tar upp, när Fokus ber honom att utveckla kritiken.

– Där har man lagt en rad förslag, till exempel diskriminering av icke svenska medborgare och neddragning av bidrag till personer som inte är svenska medborgare även om de lever i Sverige och betalar skatt i Sverige. Utvisning som strider mot internationella regler är ett annat exempel. 

Annars är även Westerberg främst inne på kultur- och mediepolitiken.

– Några av SD:s främsta företrädare har lyft fram Ungerns Viktor Orbán som ett politiskt föredöme. Det är ett land som kraftigt begränsar den journalistiska friheten och endast ger medel till regimtrogna medier. Vi har också hört utspel om politisk åsiktsregistrering av journalister. Och SD:s Björn Söder sade nyligen att han ville reformera SVT i grunden, säger Bengt Westerberg. 

SD lyfter ofta fram kulturarvet, och vill lägga mer pengar där. Positivt, enligt Westerberg.

– Men de vill dra ner stödet till aktiva konstnärer och institutioner ganska kraftigt. De har lagt konkreta förslag i kommuner där de har inflytande som summerar till flera miljarder.

Han menar att staten har en viktig funktion att fylla genom att göra kulturlivet tillgängligt för alla. 

– Om marknadskrafterna får styra då kommer utbudet att smalna och styras i hög grad av dem som har pengar. Så jag menar att staten spelar en stor roll just för att demokratisera kulturliv och medier.

Särskilt viktigt är att politiken håller armlängds avstånd, det vill säga att staten inte ska lägga sig i själva utformningen av kulturyttringarna. 

– Det finns alltid en risk att staten blandar sig i och har för mycket synpunkter och styr vad som är "rätt kultur". Men svaret på det är inte att upphöra med stödet, utan att se till att stödet inte är styrande. 

Bengt Westerberg vill också uppmärksamma ett uttalande av Jimmie Åkesson i SVT:s 30 Minuter.

– Vid ett tillfälle säger Åkesson: "Om vi får över 50 procent av rösterna så bestämmer vi till 100 procent över besluten". Jag vill mena att detta visar en mycket bristande hänsyn till minoritetens vilja. Även om man har majoritet så ska man lyssna till minoriteten, ta hänsyn till den och ta beslut som är bra för alla. 

Också den socialdemokratiska riksdagsledamoten Lawen Redar, ledamot i kulturutskottet, framhäver kulturpolitikens betydelse för demokratin. Nyligen skrev hon en debattartikel i Aftonbladet med rubriken "Står L pall när SD vill kapa Public Service?" 

– Sverige lagstiftar inte på kulturområdet, utan kulturpolitiken bygger på yttrandefriheten. Och yttrandefriheten främjar man inte bara genom ord. Det kan också vara genom estetiska konstformer som bild, film och scenkonst. Här ska staten inte gå in och reglera det konstnärliga uttrycket, säger Lawen Redar. 

Men det, menar hon, kommer SD att göra så snart de får tillträde till makten. Tecken på det går redan att finna i kommunalpolitiken. Hon anger tre exempel.

– Sölvesborg tog 2019 fram ett 220-punktsprogram för att förändra politiken i kommunen och där finns ett tydligt exempel på hur de resonerar. 

Där står: "När konst köps in av kommunen ska tidlös och klassisk konst som ger uttryck för och harmoniserar med kommunens historia, lokala identitet och fysiskt bebyggd miljö, sättas framför utmanande samtidskonst."

– Vem definierar egentligen utmanande samtidskonst? Hur länge är konst samtidskonst? Alla verk har någon gång varit provocerande.

Det andra exemplet handlar om bibliotekschefen Sofia Lenninger i samma kommun, som lämnade sin tjänst efter en konflikt med det nya politiska styret. Lenninger har hävdat att SD i sitt principprogram är tydlig med att man vill ha en gemensam nationell identitet i befolkningen och så lite språkliga, kulturella och religiösa skillnader som möjligt. Något hon ansåg stride med sin roll. 

Det tredje exemplet: När SD polisanmälde Norrköpings stadsmuseum för att ha hängt upp en bild på partiets styrelse i kommunen på en utställning om nazism.

Men att polisanmäla något är väl ändå att gå den demokratiska vägen?

– Jo, det är riktigt och självfallet har vem som helst rätt att polisanmäla något man anser vara olagligt. Men när det kommer från ett politiskt parti och när det handlar om en kulturyttring så tolkar i alla fall jag det på ett annat sätt, säger Lawen Redar. 

Men hennes egen regering har också fått kritik för att ha försökt styra konstinstitutionerna. Bland annat visade Myndigheten Kulturanalys i en rapport att det pågått kulturpolitisk styrning i Sverige med negativ påverkan på den konstnärliga friheten. De bidragssökande har bland annat tillfrågats om hur de tänker integrera jämställdhets- mångfalds- och interkulturella perspektiv i sina projekt. 

Hur ser du på kritiken om din egen regerings klåfingrighet på kulturområdet?

– Jag tycker faktiskt att den utredningen är det bästa som har gjorts på det konstpolitiska området på 20 år. Den talar om för hela samhället att till och med risken för reglering och styrning av kulturens innehåll måste motverkas. Det kom också ett tydligt och snabbt resultat från regeringen. Man rensade allt sådant i regleringsbreven till institutionerna, som Konstnärsnämnden och Svenska Filminstitutet. Man har inte kunnat finna exempel på att påverkan har skett, men det förelåg absolut en risk. 

Och risken finns att SD vill påverka?

– SD bedriver en mer aktiv instrumentell kulturpolitik, vill jag hävda. 

Andreas Johansson Heinö är statsvetare och knuten till den marknadsliberala tankesmedjan Timbro. Han tycker att både socialdemokrater och liberaler visar prov på yrvakenhet gällande kulturpolitiken och hur den kan utnyttjas. 

– Nu duger det, tycker Socialdemokraterna, att hävda armlängds avstånd. Nu är de yrvakna och inser att den modell vi har kan användas även av andra politiska inriktningar. Jag tycker att liberaler nu borde ha självförtroende att säga "Vad var det vi sa? Vi har ju varnat för detta i decennier." 

Han förmodar också att SD inte kommer att missa de tillfällen som står till buds att styra kulturen i den riktning som främjar deras politik. 

– De kommer naturligtvis att vilja använda de instrument, de miljarder, de styrelser och styrgrupper som finns till förfogande, men till andra politiska syften än vad S har haft. Det går ju med det system vi har, men det hade inte gått med det amerikanska systemet där kulturen till största del bygger på privata medel, säger Heinö. 

Men att SD redan nu visar fascistoida tendenser i kultur- och mediepolitiken tycker han är en stor överdrift.

– Partiet har rötter i nynazismen, men det går inte att hävda att SD är ett fascistiskt parti i dag. Man ska vara försiktigt med det begreppet. De är nationalister och nationalism kan leda till en kulturpolitik som blir mindre tolerant och mer inskränkt. Men jag kan i alla fall inte skönja några tecken på det i deras politik i dag. Jag har inte sett några skarpa förslag som skulle hota demokratin.

***

Fokus har sökt ledande sverigedemokrater, inklusive kulturpolitiske talespersonen Bo Broman, för kommentarer. Men partiet har lagt locket på under pågående regeringsförhandlingar.

Läs även: Johan Hakelius: De mobbade pluggisarna vill se SD-väljarna maktlösa

Läs även: Erik Hörstadius: Lugna er – demokratin överlever ett maktskifte