Är Ukraina på väg att segra?

De första dagarna efter angreppet mot Ukraina ansåg bedömare att en rysk seger var oundviklig. De hade en större och mer mångsidig armé, modernare utrustning och väsentligt större ekonomi. Men nu ser vi en helt annan verklighet: Flera tecken tyder på att Ukraina kan vinna kriget. 

Ryssland har lidit oerhörda förluster, i sårade och i döda. Om antalet stupade fortsätter i samma takt som nu kan de räknas till 50 000 vid jul. Invasionsstyrkan på 190 000 man är kraftigt försvagad. Nya soldater måste rekryteras, tränas och övas upp.

Man har även förlorat betydande mängder stridsvagnar och andra fordon. I regelrätt strid, för att de övergetts eller helt enkelt gått sönder. Inte minst det okloka beslutet att köpa kinesiska lågprishjul till tunga och dyrbara stridsvagnar och radarsystem har straffat sig. Man köper inte militärutrustning på rea.

Å andra sidan är Ukrainas situation god när det gäller vapenförsörjning och styrketillväxt. Andra länder har försett landet med utrustning, avancerade vapensystem och underrättelseuppgifter. Fler leveranser är att vänta. Ukraina fyller även på sina väpnade styrkor genom en allmän mobilisering plus de många utlands-ukrainare som vill försvara landet. Dess försvar har en enda uppgift att hantera, medan den ryska armén måste skydda hela sitt enorma land. Ryssland kan inte använda alla sina resurser på kriget, men det kan Ukraina.

Ukraina är också bättre på att kriga än Ryssland. Mycket har skrivits om de ryska misstagen men förhållandevis lite om vad Ukraina gör rätt. Ett sätt att förstå detta är att titta på krigföringens olika nivåer: strategi, operationer och taktik. 

Strategi handlar om att kriga på ett sätt som gynnar de politiska målen. Man måste föra rätt sorts krig. Vill man få med sig befolkningen kan man inte bomba den, inte heller slösa med knappa resurser. Man har inte oändligt med pengar, materiel och folk. Alltså måste man använda det man har för bästa möjliga effekt. 

Operationer är större militära projekt, som att inta en stad, en front eller ett område. Här gäller det att bedöma vilka resurser som krävs för att lyckas. Operationer måste vara ändamålsenliga och hänga ihop på ett logiskt och effektivt sätt. 

Taktik handlar om det som sker i närkontakt med fienden – alltså hur man slåss, rör sig i grupp och använder terräng. På alla dessa nivåer är Ukraina överlägset Ryssland. 

Strategiskt är Ukrainas mål tydligt: freda sitt territorium genom att hindra angriparen och slå ut så mycket av fiendens styrkor som möjligt. Man har varit skicklig både i att motivera den egna befolkningen och berätta sin historia för omvärlden. Ryssland däremot har hela tiden fladdrat mellan olika mål: Först avsätta regeringen i Kiev, sedan ockupera hela Ukraina, sedan invadera södra och östra delarna och i nuläget ockupera Donbas-regionen. 

På den operativa nivån har Ukraina också haft ett betydande övertag. Ryssland har inte sparat sina knappa styrkor utan genomförde operationer nästan överallt: Mot Kiev, Kharkiv, Donbas, Odessa och Mariupol. Dels har detta varit alldeles för mycket, dels har operationerna inte understött varandra. I stället har allting skett samtidigt, nästan i panik. 

Ukraina har använt ett ”aktivt försvar”. Man har undvikit motattacker, och när angriparen har trängt in i landet har man hejdat och malt ner trupperna genom mycket målmedvetna anfall där man vet att det får effekt. I stället för att möta ryska styrkor stridsvagn mot stridsvagn har man lockat in dem i städer och byar där de kört fast i barrikader och sedan förstörts med pansarvärnsrobotar. 

Världen har följt Mariupols öde. Även här har Ukraina stridit skickligt. Ett litet antal soldater barrikaderade sig i stålverket Azovstal. Deras motstånd gjorde att ett stort antal ryska trupper ”bands upp” i långvariga försök att först storma, sedan bomba sönder stålverket. Rysk prestige och operativ inkompetens gjorde att Ukraina fick tid att planera och omgruppera på andra fronter medan fienden var upptagen med att hantera en mycket mindre truppstyrka. Ukraina använde resurserna klokt.

På taktisk nivå är ukrainska soldater och hemvärnsmän (och -kvinnor) bättre på att slåss än sina fiender. Det har med rätta talats mycket om deras kampvilja och solidaritet men strid handlar även om skicklighet, träning och kunnande. De ryska styrkorna uppträder ofta i stora grupper, till exempel med stridsvagnar som kör helt öppet och tätt packade. De blir stora och lätta måltavlor. Ukrainarna däremot opererar i mindre styrkor, de tar skydd och använder terrängen, oavsett om det är täta skogar eller storstäder (Ukraina har gott om båda), för att skydda sig och överraska motståndaren. De är skickliga på att skjuta, hjälpa sina kamrater och organisera sig. 

Modern strid är ett slags grupparbete (i till exempel en pluton på 20–40 man) under otrolig press. Man måste vara samspelt men även kunna koordinera sig, arbeta tillsammans med och hjälpa andra grupper. Striden sker alltså i ett slags rörligt nätverk. Ett mål i modern strid är att slå ut så många fiender som möjligt, ett annat är att skapa panik, isolera enheter från varandra och på så sätt göra att de inte kan slåss utan ger upp. Ryssland slåss dock inte så utan förlitar sig på massanfall och mängd samt på intensiv artilleribeskjutning. Detta straffar sig. 

Ett par händelser visar tydligt skillnaden i stridsskicklighet. Den 13 mars försökte en rysk bataljon gå över Severy Donets-floden i östra Ukraina. Man byggde en tillfällig bro för stridsvagnar och andra fordon när ukrainskt artilleri började skjuta och förstörde inte bara bron utan även alla fordon, samt dödade uppemot 1 000 ryska soldater. Ukrainarna hade spanat och räknat ut det bästa stället att bygga en bro på och när ryssarna började röra på sig sköt de med stor precision. Ryssarna hade däremot inte spanat, de skyddade inte sina trupper och de var inte utspridda innan det var dags att köra utan stod i en stor och sårbar klunga. 

Men, är det så enkelt nu att Ukraina kommer att vinna detta krig? Nej, krig är inte bara svårförutsägbara utan också väldigt komplexa. Genom historien har vi sett många exempel på hur svårt det är att omvandla militära segrar och taktiska framgångar till politisk seger. Ukraina må vara militärt överlägset men är sårbart. Landets BNP har störtdykt med 50 procent. Hamnarna är antingen i fiendehänder eller blockerade. Därför kan Ukraina inte exportera jordbruksprodukter och få in välbehövliga inkomster. En tredjedel av befolkningen är på flykt vilket är både ett humanitärt och ett ekonomiskt problem. Ukraina får mycket hjälp från utlandet, både militärt och ekonomiskt, men räcker det – och hur länge håller engagemanget i sig? Kriget påverkar världsekonomin och vi har bara sett början av påfrestningarna. 

Angreppet är mycket kostsamt för Ryssland, men kan landet möjligen hålla ut längre än Ukraina? En tänkbar strategi för Putin är att hålla i gång kriget så länge som krävs för att knäcka Ukraina ekonomiskt och utmana västvärldens solidaritet. Alltså kanske Ukrainas militära framgångar inte räcker för att vinna freden. 

***

Peter Haldén är lektor i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan.

Läs även: Inte aktuellt att utesluta Turkiet ur Nato

Läs även: Johan Hakelius: ”Satan 2” – ett namn som håller över tid