Artskyddet kväver svensk skogsnäring

En fridlyst, tretåig hackspett satte stopp för lantbrukarparet Kurt Hyttstens och Halldis Westholms planer på att lämna över mjölkgården till yngsta dottern. För att finansiera generationsskiftet tänkte de avverka 38 hektar av det produktiva skogsbestånd om 240 hektar som de har byggt upp under 40 års verksamhet. 

Men de kände inte till att den ideella föreningen Birdlife hade inventerat deras skog och hittat spår efter en hackspett vilket föreningen rapporterade in till artdatabanken där sådana fynd registreras. Skogsstyrelsen sade nej till avverkning och beslöt samtidigt om ett vite om 4 miljoner kronor ifall skogen ändå skulle avverkas.  

– Det var en chock. Allt det vi planerat för raserades. Utan de pengarna kan vi inte finansiera generationsskiftet, säger Kurt Hyttsten. 

Detta är bara ett exempel av flera på produktiv skogsmark som i praktiken blir värdelös till förmån för artskyddet. Utvecklingen sprider stor oro bland Sveriges skogs- och markägare.  

– Att föreningar på det här sättet kan inventera en skog på fridlysta växter och arter och stoppa beslutade avverkningar skapar så klart stor osäkerhet, säger Gunnar Lindén, naturvårdsexpert på LRF Skogsägarna. 

Men hur blev det så här? 

Svaret ryms i artskyddsförordningen, en sammanslagning av svenska regler om fridlysning, EU:s art- och habitatdirektiv samt fågeldirektivet och är kopplat till miljöbalken. Den har tidigare inte haft så stor påverkan på skogsbruket eftersom den rådande Skogsvårdslagstiftningen och begreppet ”pågående markanvändning” – alltså skogsbruk – haft företräde. I slutet av 2010-talet tog dock Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen fram nya gemensamma riktlinjer för hur artskyddsförordningen skulle tillämpas inom svenskt skogsbruk. Riktlinjer är tolkningsbara och sedan dess har fler och fler avverkningsanmälningar överklagats med hänvisning till förordningen. Framför allt är det olika ideella naturskyddsföreningar som har invändningar.  

Det har i sin tur resulterat i att en ny praxis mejslats fram i domstolarna som innebär att skogsägarna måste bevisa att deras skogsbruk inte kolliderar med miljöbalken och artskyddsförordningen.  

– Den här juridiska förflyttningen förändrar spelplanen totalt. Konsekvensen blir att skogsbruk inte längre ses som pågående markanvändning utan som tillståndspliktig verksamhet enligt miljöbalken, säger Gunnar Lindén. 

– Det har lett till att skogsägarna i snabb takt nu förlorar rätten att bruka sin skog. De måste själva bevisa att deras verksamhet kan sortera in under pågående markanvändning och inte krockar med miljöbalken, fortsätter Gunnar Lindén. 

Den statliga myndigheten Skogsstyrelsen uppger att den nu måste bedöma en fjärdedel av de cirka 60 000 avverkningsanmälningar som kommer in under ett år mot både skogsvårdslagstiftningen och miljöbalken. Det tar mycket tid och generaldirektör Herman Sundqvist konstaterar att läget är problematisk.  

”Rådande situation utifrån den rättsutveckling som skett kring skogsvårdslagens och miljöbalkens tillämpning på skogsbruksåtgärder är mycket svårhanterlig”, sa han nyligen i ett pressmeddelande. 

Gunnar Lindén tar upp ett annat exempel där avverkning stoppats för att det rapporterats om ett revir med den fridlysta lavskrikan (en fågel, om någon undrar) i närheten. Eftersom bevisbördan ligger hos markägaren var denna tvungen att anlita ett företag som kunde utreda om lavskrikan faktiskt rörde sig i området, vilket skulle kosta skogsägaren 180 000 kronor. 

– Det betyder att skogsägaren tar en stor risk. Om utredningen visar att det finns lavskrikor på området så förlorar hen både pengarna och möjligheten att avverka sin skog. Det är inte hållbart, säger Gunnar Lindén. 

En annan effekt är att bankerna har börjat dra öronen åt sig. Skogen är kanske det viktigaste kapitalet på landsbygden. Nu läggs en våt filt över områden där det finns registrerade fridlysta arter och växter. 

”Vem ska stå för fiolerna om jag köper en fastighet för flera miljoner och så blir jag stoppad att avverka av miljödomstolen? Är det jag, säljaren eller staten? Som det är nu är det jag som får dra veven när det är staten som satt käppar i hjulen”, säger en skogsägare som just stoppats från ett skogsköp till tidningen Land Skogsbruk. 

Det är också osäkert om skogsägarna kan få ersättning från staten när det kommer till artskyddet. En dom från Högsta domstolen fastslog nyligen att en skogsägare kan ha rätt till ersättning under vissa omständigheter. Men det behöver bedömas från fall till fall. 

Daniel Bengtsson är ansvarig för fågelskyddet på den ideella föreningen Birdlife som är den förening som registrerade spår av den tretåiga hackspetten på Kurt Hyttstens skogsmark. Han understryker att de inte är ute efter att förstöra för enskilda och beklagar den situation som många skogsägare befinner sig i. 

Men han menar att Birdlife och andra föreningar är de som tar ansvar för att bevara de naturvärden som både EU och den svenska regeringen enats om att skydda. 

– Vi blir sedda som det svarta fåret och anklagas för att bedriva aktivism men det är myndigheterna och skogsindustrin som inte tar sitt ansvar och tar reda på var de höga naturvärdena finns. Vi ser det som vår uppgift att försöka upprätthålla det systemet som vi tillsammans bestämt om, säger Daniel Bengtsson. 

Han anser att en möjlig lösning är att markägarkollektivet och skogsindustrin gemensamt instiftar en fond som tillsammans med staten kan kompensera de skogsägare som har höga biologiska värden på sin mark. 

– Skogsägarna måste följa lagen och kan i princip inte få betalt av staten för att göra det. Men en fond skulle kunna göra det ekonomiskt att gynna de här naturvärdena och låta skogen stå i stället för att avverka.  

Gunnar Lindén på LRF Skogsägarna menar att frågan snabbt måste få en lösning. 

– Regeringen måste ta tag i den här frågan. Det tror jag att man inser för den här situationen är helt ohållbar. Det menar ju också Skogsstyrelsen som är statens verktyg i skogsfrågorna. 

Regeringskansliet uppger att artskyddet just nu bereds.  

”Regeringen kommer att se över tillämpliga bestämmelser i miljöbalken. Det finns behov av ytterligare utredning av dels frågan om nationell fridlysning, dels frågan om ersättning kopplat till artskyddet. Det är viktigt med ett regelverk som är tydligt för markägare och andra berörda och som samtidigt ger ett effektivt artskydd”, skriver regeringskansliets presstjänst i ett mejl till Fokus. 

Kurt Hyttsten och Halldis Westholm fortsätter att sväva i osäkerhet.  

– Nu har vi begärt prövningstillstånd i Mark- och miljööverdomstolen. Blir det inte någon lösning på detta så befarar jag att vi blir tvungna att lägga ned verksamheten så småningom när företaget dränerats på kapital. 

***

Läs även: Hur ska bönderna ha råd med den gröna omställningen?

Läs även: Bonderevolt i Europa