”Attackerna kan leda till fred på sikt”

När Hizbollahs ledare Hassan Nasrallah på fredagskvällen den 27 september dödades av en massiv israelisk flygattack mot Hizbollahs högkvarter i stadsdelen Dahieh i Beirut, tillsammans med andra mycket högt uppsatta personer i terrororganisationen var det många i Syrien som firade hans död. I Damaskus är minnet färskt av hur brutalt Hizbollah slog ner revoltförsöket mot Bashjar al-Assad 2011.

Nasrallah tog över ledarskapet av Hizbollah 1992, endast 32 år gammal, och byggde med Irans hjälp upp Hizbollah till den näst mest betydelsefulla shiitiska kraften i världen.

Iran, som nu är på väg att förlora sin närmaste ideologiska bundsförvant har i efterspelet till Nasrallahs död fördömt Israel, men inte mer. I den sunniarabiska världen har nyheten överlag tagits emot med tillfredsställelse och eftertanke.

För Israels del är elimineringen av Nasrallah höjdpunkten på den rad händelser som inleddes med personsökarexplosionerna i Libanon och fortsatte med de riktade attacker som i princip eliminerade hela Hizbollahs ledarskikt på en vecka. Därmed var Irans största investering i operativ förmåga för tillfället så gott som omintetgjord. Till detta kom attacker mot mål och nyckelpersoner i Iran, Jemen och Libanon. Irans högsta ledare Ayatollah Ali Khamenei uppges ha förts till en plats omgärdad av högsta säkerhet, något som visar hur regimen i Iran upplever händelseutvecklingen.

Vad ligger bakom dessa exakta israeliska attacker? Det går att peka på en kombination av fantasi, ett massivt läckage av information från Hizbollahs och Irans inre kretsar, snabb reaktionstid i kombination med en god portion planering och uthållighet. 

Allt som hänt i Libanon den senaste veckan har förberetts i flera år. Israel har till varje pris velat undvika misstagen man gjorde under kriget 2006. Därför har Hizbollah analyserats ur varje möjligt perspektiv. Israel har inhämtat information om var raketer lagras, var huvudkvarteret ligger, hur det är byggt och av vilket material. Tålamod har krävts för att bygga upp en trovärdig skara informatörer och invänta rätt tillfälle där alla omständigheter stämmer för att en attack ska bli framgångsrik.  

Någon har på ett möte för flera år sedan föreslagit att först ladda några tusen personsökare och kommunikationsradio med sprängämne och sedan se till att just dessa hamnar hos Hizbollah. Idén har uppenbarligen inte avfärdats som galenskap. I stället har det byggts skalföretag och rekryterats anställda. Det rörde sig om tusentals personsökare och kommunikationsradio som laddades med sprängämne. För att få ihop det hela behövdes inte bara fantasi utan också uppfattningen att det omöjliga bara skulle ta lite längre tid och kräva lite mer tålamod att genomföra.  

Läckaget hos Hizbollah resulterade i den israeliska flygattacken fredagen 20 september. 14 högt uppsatta befäl hade samlats i en källare i förorten Daheih, söder om centrala Beirut och Israel visste exakt var man skulle slå till och döda de höga Hizbollahmilitärerna.

Detta källarmöte måste ha bestämts under största hemlighet, med omfattande restriktioner och kort varsel eftersom det beslutades bara dagar efter personsökarexplosionerna. Enbart en ytterst begränsad krets kan ha känt till dels vilka som skulle träffas, när och var mötet skulle ske. Det betyder att läckan måste ha kommit från någon i Hizbollahs innersta krets. Att informationen spreds till Israel innan mötet började är självklart, men ingen kunde veta hur länge mötet skulle hålla på. En sändare måste ha placerats i källaren som hjälpte piloterna och bomberna att hitta den exakta platsen. Sannolikt arbetade det israeliska flygvapnet utifrån premissen att man hade en knapp timma på sig att få upp bestyckade jaktplan i det israeliska luftrummet och träffa rätt i mål Beirut. Mycket tyder på att attacken mot Nasrallah i Hizbollahs bunker, följde ett liknande mönster. Exakt information och en lika snabb reaktionstid. Enligt piloter som genomförde attacken släppte flera plan dussintals bomber på några få sekunder för att tränga igenom bunkern.

Sedan Hamas massaker i Israel 7 oktober 2023 har Hizbollah konstant skjutit raketer mot norra Israel. Resultatet är att drygt 60 000 israeler har tvingats lämna sina hem. För Israel har detta varit en ohållbar situation. Efter återkommande försök att lösa problemet på diplomatisk väg tycks den israeliska regeringen inte ha sett något annat alternativ än att genom krig trycka tillbaka Hizbollah. Efter kriget mellan Israel och Hizbollah 2006 beslutade nämligen FN:s säkerhetsråd i resolution 1701 att Hizbollah skulle dra sig tillbaka norr om Litanifloden och Israel skulle lämna libanesiskt territorium. FN:s UNIFIL och libanesiska styrkor skulle bevaka området mellan Litanifloden och Israels norra gräns. Israels tillbakadragande gjordes i enlighet med överenskommelsen och godkändes av FN. Hizbollah däremot fortsatta att förskansa sig i södra Libanon.  

Vad är Hizbollah? Namnet, som betyder ”Guds parti” grundades i början på 1980-talet. Syrien som vid denna tid hade kontroll över Libanon, lät Iran skicka 1000 civila och militära instruktörer från Pasdaran (det iranska revolutionsgardet) till Bekaadalen. 

Irans stöd innebar bland annat träning av gerillaförband, finansiering av skolor och sjukhus samt kontanta utbetalningar till fattiga eller behövande. Precis som andra islamistiska rörelser i Mellanöstern utvecklade Hizbollah ett fungerande välfärdssystem.

Hizbollah koncentrerade sin energi framför allt på befolkningen i Beiruts södra förorter Dahieh. Där hade, shiamuslimer som tvingats flytta från södra Libanon på grund av Israels militära närvaro, samlats. Genom att utnyttja ett avtal från 1943, om hur parlamentet i Libanon ska sammanställas med utgångspunkt i olika religiösa gruppers andel i landet, kunde Hizbollah tillskansa sig mer makt och inflytande.

År 1983 attackerade Hizbollah både franska och amerikanska förband ur den multinationella fredsbevarande styrkan (MNF) vars uppdrag var att övervaka PLO:s reträtt från Libanon. Stödet från Iran och det sociala stödet till behövande shiamuslimer i södra Libanon utvecklade Hizbollah till en blandning av militär och social verksamhet. Men samtidigt har Hizbollah succesivt utarmat Libanon och etablerat en stat i staten. I dag fungerar egentligen ingenting i Libanon vare sig det gäller sophämtning, elförsörjning eller ekonomi. Och precis som den för den iranska regimen, för Hamas i Gaza och Huthirebellerna i Jemen anses civilbefolkningen vara ett rimligt offer för kampen mot Israel och USA.  

Shias ställning bland muslimer är kontroversiell. Inte mer än tio procent av världens muslimer identifierar sig som shia. Den historiska konflikten (Fitna) på 600-talet om vem som skulle leda islam slutade nämligen med att Sunni blev den dominerande grenen. För shiiter innebär det inte bara ett svek utan också en vision om att Mahdi (Messias) ska återkomma och att shia därigenom ska återinta sin roll som hela den muslimska världens ledare. Hizbollah har tillsammans med Iran gjort allt för att tona ner motsättningen. I stället har försök gjorts att ena muslimer kring känsloladdade frågor som den om Israel-Palestina, för att skapa en front mot sunnimuslimska stater som söker fred med Israel eller har goda relationer med väst och USA.

I Mellanöstern i övrigt hånades Israel direkt efter 7 oktober som förlorare av allmänheten. Men genom en rad olika aktioner som flygattacken på Huthirebellernas hamn i staden Hodheidah i Jemen den 20 juli, elimineringen av Fuad Shukr, i centrala Beirut den 30 juli samt elimineringen av Ismail Haniya i Teheran den 3 augusti, har Israels avskräckningsförmåga återupprättats. I sociala medier på arabiska beskrivs nu Israel som en sårad björn. Lika stark som oberäknelig. Irans hittillsvarande tystnad är naturligtvis ett svek mot Hizbollah. Men också ett resultat av att regimen dels inte vågar, dels inte har någon större militär kapacitet att visa upp vid en sammandrabbning med Israel. USA:s hotfulla närvaro i regionen bidrar naturligtvis också till Irans återhållsamhet. Hur andra bundsförvanter till Iran uppfattar situationen lär framtiden utvisa.

Den senaste händelsen i Libanon har därmed sannolikt inte bara förbättrat Israels rykte. Förmodligen har den också lett till att Saudiarabiens intresse för ett framtida säkerhetsavtal med Israel ökat. Som en av de viktigaste makthavarna i den sunnimuslimska världen är Mohammed bin Salman sannolikt nöjd med Hizbollahs förluster. Därtill ingår han förmodligen hellre ett avtal med ett land som utan stora påannonseringar utför exakta vedergällningar, i stället för tvärtom.

För Israel är dock den viktigaste effekten av just attacken mot Hizbollah inte i första hand att människor skadats eller dödats. Snarare är det dels att respekten för israels kapacitet är återupprättad. Dels att förtroendet bland Hizbollahs medlemmar för det egna systemet är allvarligt fördärvad. Insikten om Israels förmåga samt Irans och andra terrororganisationers brister har inte bara nått hela Mellanöstern utan hela världen. Rimligtvis har detta varit viktigare än mycket annat för att framöver kunna uppnå avtal som leder till både fred och stabilitet i Mellanöstern.

Eli Göndör är fil dr i islamologi och verksam vid Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet. 

***

Läs även: Judehatets många ansikten

Läs även: Hamas har ont om vänner i Mellanöstern