Jobben finns – men varför vill ingen ta dem?

Omkring en fjärdedel av alla svenskar i arbetsför ålder, 1,3 miljoner individer, kan inte försörja sig själva. Detta enligt en färsk rapport från Svenskt Näringsliv. Och över hälften av individerna som inte var självförsörjande 2020 var det inte heller något av de fem föregående åren. Det innebär att 700 000 personer under en sexårsperiod inte var självförsörjande någon gång.  

Organisationens chefsekonom Sven-Olov Daunfeldt skriver i en debattartikel i Tidningen Näringslivet att samhällets kostnader för detta utanförskap är 270 miljarder kronor om året. Nästan dubbelt så mycket som den största posten i statsbudgeten, bidrag till kommunerna (158 miljarder kronor i år). Daunfeldt föreslår även att SCB får i uppdrag att redovisa självförsörjningsgraden uppbrutet på inrikes- och utrikesfödda, samt kön och utbildningsnivå.

Men parallellt med detta finns det gott om jobb i Sverige, även så kallade enkla sådana. Libra Assistans är en av de större privata arbetsgivarna i Dalarna med omkring 400 anställda. Företaget söker folk med ljus och lykta som kan bli personliga assistenter. 

– Rekryteringsproblemet började bli stort redan före pandemin i hela branschen. Nu är det skriande. Men trots att vi får många ansökningar så kan vi inte anställa dem, säger Libra Assistans vd Robert Klarqvist.  

Svårigheterna är två. Först och främst språket.  För även om det saknas formella utbildningskrav så måste en assistent ska kunna uttrycka sig begripligt åtminstone på talad svenska, samt förstå instruktioner. Om assistenten inte förstår svenska uppstår inte bara problem när till exempel en förlamad brukare vill ha hjälp i vardagliga situationer, som att klia sig eller hämta något. Det kan även utgöra en livsfara om den anställde inte förstår instruktioner för förflyttning av brukaren eller vid hantering av mediciner.  

– Det är så enormt tråkigt att det ska ta stopp vid språket. För när en assistent från ett annat land lär sig svenska är de i regel fantastiska. I många utomeuropeiska kulturer finns en stark tradition av att vårda nära och kära. Men funkar inte språket kan det få förödande konsekvenser, säger Roberth Klarqvist.  

Den andra anledningen till att det inte går att få tag på personal är att sökande i många fall inte verkar vilja ha jobbet de söker. Roberth Klarqvist misstänker att det i många fall rör sig om "fejkansökningar".  

– I minst en fjärdedel av ansökningarna är det uppenbart att de sökande inte vill ha jobbet. Jag ber dem skriva cv och personligt brev, men det enda jag får till svar är var de bor, hur gamla de är och att de söker jobbet. Självklart sorterar vi ut dem som så uppenbart saknar engagemang, säger han.  

Libra Assistans är verksamt i bland annat Borlänge med stadsdelen Tjärna Ängar. Där är arbetslösheten över 60 procent. Borlängepolitikern Mursal Isa (MP) har under en lång tid engagerat sig för området och dess problem. Han sammanfattade matchningsproblematiken väl i SVT:s Uppdrag granskning för ett par år sedan: "Det är inte värt att lära sig svenska, det lönar sig inte att arbeta och vittna inte om det begås brott", sa han.  

Många av de tjänster som utannonseras är på deltid. Det gör att den sökande i flera fall skulle få lika mycket i bidrag, eller till och med mer, än vad man får i lön plus bidrag för att arbeta. Och för den anställde tillkommer dessutom merkostnader i form av resor till och från arbetet. Denna paradox har ofta uppmärksammats i media, bland annat i Expressen som 2021 berättade om en sexbarnsmamma från Somalia som fick 32 000 kronor i bidrag och som arbetade i alla fall, trots att hon inte tjänade något på det.  

Magnus Henrekson är professor i nationalekonomi vid IFN. Enligt honom finns det bara en lösning på problemet med utanförskapet på arbetmarknaden:  

– Det enda som fungerar är att det måste löna sig att arbeta. Det är ett nödvändigt villkor och själva bottenplattan.  

Förutom att bidragen får människor att välja bort lönearbete så kan de även få till effekt att den svarta arbetsmarknaden och kriminaliteten växer.  

– En ung människa kan, med bidraget i botten, få en enorm lönsamhet i att arbeta svart i skuggsamhället. Lägg dina svarta intjänade pengar på det du får i bidrag och du har samma inkomst som en utbildad civilingenjör eller gymnasielärare, som dessutom ofta har uppemot en halv miljon i studieskulder, säger Henrekson. 

Valet blir då enkelt för den som har vuxit upp i ett utsatt område, med arbetslösa föräldrar.  

– Vad ska få en ung man att ta det osäkra steg det innebär att lägga åratal på att utbilda sig för att bara eventuellt kunna få ett arbete vars ingångslön understiger den du kan få genom att gå på bidrag kombinerat med att sälja narkotika? Bidragen, i kombination med svartarbete eller kriminalitet, slår på så sätt effektivt ut det reguljära näringslivet.  

Om utvecklingen får fortgå finns risken att det leder till ett otryggare samhälle som i sin tur svarar med repression och övervakning.  

– Vi har länge förfasat oss över hur det ser ut i delar av USA, Brasilien eller Sydafrika. Men vi ser samma sak hända här nu: det finns enklaver där laglöshet råder, klaner tar över hela kvarter, eller kriminella nätverk som nästla sig in i kommunpolitiken och där kan allokera pengar till sig själva.  

Han menar vidare att den tillit som traditionellt har funnits i Sverige, både till samhället och till andra människor, har börjat urholkas. Många av de människor som har kommit till Sverige under de senare decennierna tillhör kulturer där begrepp som stat eller myndighet antingen är okända eller är betraktade med stor skepsis – och där familjeband alltid är överordnade samhällets institutioner.  

– I Sverige har den förhärskande uppfattningen varit att om vi bara ger människor mer trygghet i form om höga bidrag, lindrigare straff, eller permanenta uppehållstillstånd i stället för tillfälliga så kommer människor självmant att vilja bidra till samhället. Tyvärr har den hållningen visat sig inte fungera.  

Att han berättar om sin dystopiska framtidsvision beror på att han inte vill att den ska bli sann. 

– Om jag säger att vi inom 50 år kan ha blivit tvingade att helt nedmontera den välfärd vi känner i dag, så säger jag det för att jag vill undvika att det blir så. Jag vill med sådana uttalanden stämma i bäcken så att vi kan göra något åt det medan det finns tid, säger Magnus Henreksson. 

***

Läs även: Migrationsverket – en havererad myndighet

Läs även: Polisen efter omorganisationen: "Ett byråkratiskt slukhål"