Bör Sverige terrorstämpla iranska revolutionsgardet?

Det bör inte ha kommit som någon stor överraskning för europeiska säkerhetstjänster när israeliska Mossad förra veckan påstod att Iran använder sig av kriminella nätverk för att bedriva terror mot israeliska och judiska mål i Sverige och Europa. Inte heller var det någon nyhet för dem som forskat om terrorism och islamism i många år. 

Redan på 1990-talet, bara ca 15 år efter den islamiska revolutionen 1979, kom uppgifter om att Irans revolutionsgarde, via sin proxyorganisation i Libanon Hizballah, använde sydamerikanska knarkkarteller för att skaffa vapen och sprängmedel, samt för att tvätta knarkpengar. Förtjänsten användes sedan för den egna verksamheten som i hög utsträckning gick ut på att bedriva terror mot israeliska och judiska mål. År 1992 bombades exempelvis den israeliska ambassaden i Buenos Aires och 1994  det judiska centret i staden. 

Även vid attentat i Europa – till exempel mordet på flera kurder på restaurang Mykonos i Berlin 1992 (där förre statsministern Ingvar Carlsson undgick döden genom en tillfällighet) – kunde en iransk koppling påvisas. Och i Sverige mördades iranska kurder i Nynäshamn och Västerås under nittiotalet av operatörer utsända av Iran. Kapningen av ett plan från TWA på väg från Aten till Rom 1985 – där amerikaner och judar valdes ut för särskilt våldsam behandling och en passagerare dödades – var ett annat fall där det fanns kopplingar till Teheran. I flera fall ovan var det just Hizballah som Iran använde sig av. Det är också den viktigaste aktören för Iran när det gäller vapen, sprängmedel och operatörer för att bedriva terror mot de som anses vara landets fiender; israeler, judar i allmänhet, kurder samt iranier i exil som är motståndare till regimen. 

Uppgiften att Iran nu använt de svenska kriminella nätverken Foxtrot och Rumba är naturligtvis besvärande för Sverige, men ska  inte ses som något märkligt i sig, i synnerhet inte som det redan finns kopplingar till Mellanöstern i nätverken.  

Ett annat skäl till att just svenska nätverk använts, är att svenska pass är gångbara i hela världen, utan att väcka misstankar. Ett exempel är en svenska medborgare med libanesiskt ursprung som greps på Cypern i juli 2012 och åtalades för bland annat förberedelse till brott, medhjälp till terrorism samt stöd till en terroristorganisation (Hizballah). Med sitt svenska pass kunde mannen fritt resa mellan Sverige, Libanon och Cypern. Det var genom amerikanska FBI som han kunde gripas och ställas inför rätta. En viktig poäng för åklagaren i målet var just kopplingen till Iran. 

På listan över hur Irans teokratiska regim ständigt utsätter Sverige och svenska medborgare för fara fanns redan ett iranskt mordkommando som avslöjades när det var ute efter att mörda svenska judar samt att svenska medborgare kidnappas och sätts i iranskt fängelse anklagade för spioneri och därmed dödsstraff hängande över sig. Hur Sverige svarar på detta kommer att bestämma hur Iran agerar framöver.  

Hittills har Sverige agerat försiktigt – de gripna vid morden i Nynäshamn och Västerås utvisades diskret medan det gripna agentparet som skulle mörda judar här blev ivägskickade utan efterverkningar. Risken finns att makthavarna i Teheran tolkar detta som att brott i Sverige lönar sig och att det värsta som kan hända är att agenterna i fält grips och utvisas. Det i dagsläget sannolikt mest effektiva verktyget för att möjligen få regimen att åtminstone backa något har inte använts, nämligen att terrorstämpla det iranska revolutionsgardet. Det är den organisationen som ligger bakom de attacker, eller försök till attacker, som har utförts i Europa sedan revolutionen på allvar blev global. Sverige behöver inte vänta in resten av EU för en sådan åtgärd.

***

Läs även: Teorierna om Irans presidents plötsliga död

Läs även: Vad vill Irans regim uppnå?