Brottning i kulturpölen

Två män har i lyskraft tävlat med solen i sommarens sista suckande dagar. En med mindre hår än den andre: Fredrik Reinfeldt och David Lagercrantz.

Den förre släpper sin biografi över livet som statsminister. Den senare sin Millenniumuppföljare. Vem har vunnit slaget om omvärldens intresse?

När Bonniers i tisdags hade sin årliga tillställning på Manilla var Fredrik Reinfeldt festens ros. Kulturens inbjudna makthavare flockades som honungslystna bin kring den forne landsfadern, som bar ett uppsluppet leende intill en lika förnöjd förläggare.

I en annan del av staden var energin lägre, David Lagercrantz »kände sig skamfull« och Norstedts fick försvara sig i både svenska och internationella medier för sin KGB-kontroll av författare och manus. Begrepp som prostitution och bojkott var i omlopp.

Pr-strategier som guppar åt olika håll.

Lagercrantz förspel har varit som en bladvändare i semestertider. Han skriver någon annans berättelse och har stekts över öppen eld till twittereldens sångstund. Han har dessutom anklagats för att fabricera citat och droppat att han aldrig skulle använda engångsrakhyvel.

Reinfeldts tryggare position med en egen historia har tagit sig andra uttryck. Hans pr-intro var ett Sommar i P1 som fick moraklockorna att gå baklänges av tristess ute i landet. Han har bara ett par jeans, hur gör han när jeansen ligger i tvätten?

Reinfeldts bok heter »Halvvägs«, han har precis fyllt 50.

Lagercrantz blockbuster har sålts in världen över med rynkad panna och personliga neuroser i rubrikerna.

Två svenska män säljer böcker. Medan blombladen faller ska det visa sig vems lyskraft som sträcker sig längst in i hösten.