Byråkratin gör bönder deprimerade
Många bönder mår psykiskt dåligt – och enligt en stor enkätstudie är regelverk och byråkrati den främsta anledningen.
Bild: TT
Var sjätte bonde i Sverige uppger att den lider av depression. Mer än var tionde har vid någon tidpunkt det senaste året känt att livet inte har varit värt att leva. Åtta procent har någon gång under karriären allvarligt övervägt att ta sitt liv. Det visar en rapport från Jordbruksverket.
Och den främsta orsaken till att bönderna mår dåligt är varken det oförutsägbara vädret eller den ekonomiska pressen – utan en överväldigande mängd regler, byråkrati och inspektioner. Hela 77 procent av bönderna uppger att byråkratin och regelverket kring jordbruket är ett stressmoment. 58 procent pekar ut inspektionerna. De genomförs ofta oanmälda, av många olika myndigheter: Länsstyrelsen, Arbetsmiljöverket om gården har anställda, inspektörer som kontrollerar uppgifter relaterade till EU-bidrag. Arla och andra mejerier genomför sina egna inspektioner av mjölkbönder.
För bonden är det ofta mycket som står på spel.
– Man kan få höga böter eller i värsta fall få förbud att ha djur. Samtidigt har man ofta nära band till gården, som kan ha varit i familjen i många generationer. Vi har haft fall där personer har tagit livet av sig efter en inspektion, säger Peter Lundqvist, professor i arbetsvetenskap vid Sveriges lantbruksuniversitet och huvudförfattare till rapporten.
Långt ifrån alla som för underkänt har behandlat sina djur dåligt eller skadat naturen. Om boskap har tappat sina öronmärkningar, vilket händer ibland, kan man få vitesföreläggande om man inte ersätter dem väldigt snabbt – något som kan vara svårt och riskabelt på betande djur. Stallar som inte uppfyller diverse krav kan leda till att man inte får behålla sina djur om man inte genomför dyra ombyggnader.
Rapporten om böndernas psykiska hälsa är omfattande. Hela 2 800 bönder svarade på enkäten och en del har sedan djupintervjuats. Deras svar vittnar om en hård psykologisk press.
”Jag tror jag talar för i stort sett alla mina kollegor när jag menar att den största stressen för oss djurbönder är myndigheterna runt omkring och regelverken med nästan ouppnåeliga mål och nollvisioner”, säger en av dem.
”Moralen sjunker när man ser på nära håll att kamrater och andra familjemedlemmar kan resa med hela familjen flera gånger på ett år och köpa nya bilar medan man själv knappt kan sätta mat på bordet för sin egen familj”, säger en annan.
”Känns ofta som en bättre idé att ta ut en saftig livförsäkring och sedan göra slut på det. Då kanske familjen ändå skulle kunna få leva ett normalt och drägligt liv”, säger en tredje.
Många lyfter fram de positiva sakerna med att vara bonde. Man kan bo på landet, leva i takt med naturen och årstidsväxlingarna, och – åtminstone i teorin – styra över sin egen tid. Men de senaste decennierna har pressen på jordbruket ökat. Enligt SLU:s rapport har hälften av Sveriges bönder övervägt att sluta i förtid, och mellan två och tre bönder lägger varje dag ner verksamheten. Ofta köps marken upp av grannen. När marginalerna krymper behöver varje bonde alltmer mark eller allt fler djur för att verksamheten ska gå runt.
Just djurbönder och de med små gårdar tenderar att må sämre än andra. Mikaela Johnsson, vice ordförande för LRF, kopplar det till byråkratin.
– De allra flesta av oss är fåmansföretag. Vi har inga experter att ringa in, ingen avdelning som kan hantera komplexa frågor – men vi har samma regelbörda att hantera som storföretagen. Ofta är det bonden själv som behöver hantera hela byråkratin. Det är tufft, och medför stora sociala och ekonomiska risker om man gör fel, säger hon.
Samtidigt rapporterar många bönder att de har svårt att ta ledigt. Ofta har de inte råd att anställa någon som kan ta hand om djuren när de inte är hemma. Var fjärde har inte tagit någon semester alls det senaste året.
Den ansträngda arbetsmiljön är inte bara ett problem för lantbrukarna själva, utan för hela samhället. Regeringen har fått upp ögonen för självförsörjning och matberedskap, och dess nya livsmedelsstrategi har som mål att öka matproduktionen i Sverige. Men då måste människor vilja jobba i jordbruket.
I sammanhanget hjälper det inte att jordbruket länge har framställts som ett problem.
– Vi bönder har under lång tid utmålats i negativa termer när det kommer till klimat, djurskydd och miljöfrågor. Nu när beredskapsfrågorna har fått mer utrymme börjar lantbruket äntligen framställas som den samhällsviktiga bransch det är. Men det har varit en tuff tid och det syns i de här siffrorna, säger Mikaela Johnsson.
Hon menar att beslutsfattare har prioriterat lantbrukets ekologiska hållbarhet högre än den sociala hållbarheten, till den grad att den social hållbarheten har tillåtits att förfalla. Och SLU-rapporten bekräftar bilden av ett kyligt medieklimat med fokus på negativa aspekter av klimatfrågan. 41 procent av bönderna uppger att samhällets och mediernas framställning av jordbruket bidrar till stressen. Det är fler än vad som bekymrar sig rovdjur, kriminalitet och aktivister.
– Det är inte bara det att bönder ofta får vara syndabockar i klimatdebatten och ser sina verksamheter beskrivas som problem i media. Det kan också vara sådant som att barnen kommer hem från skolan och berättar att lärarna säger negativa saker om lantbruket, eller att andra barn kallar deras föräldrar för mördare eftersom de skickar sina djur till slakterier, säger Peter Lundqvist.
Och det stora problemet kvarstår: regelbördan. Även i EU har fokus visserligen börjat skifta från klimatfrågorna till konkurrenskraft och beredskap, men de mest omfattande regelverken ligger fast.
– Förändring tar tid, och tar man bort tre regler kommer ofta två nya. Men vill vi ha en levande landsbygd måste de mindre gårdarna få möjlighet att överleva, säger Lundqvist.
***
Var sjätte bonde i Sverige uppger att den lider av depression. Mer än var tionde har vid någon tidpunkt det senaste året känt att livet inte har varit värt att leva. Åtta procent har någon gång under karriären allvarligt övervägt att ta sitt liv. Det visar en rapport från Jordbruksverket.
Och den främsta orsaken till att bönderna mår dåligt är varken det oförutsägbara vädret eller den ekonomiska pressen – utan en överväldigande mängd regler, byråkrati och inspektioner. Hela 77 procent av bönderna uppger att byråkratin och regelverket kring jordbruket är ett stressmoment. 58 procent pekar ut inspektionerna. De genomförs ofta oanmälda, av många olika myndigheter: Länsstyrelsen, Arbetsmiljöverket om gården har anställda, inspektörer som kontrollerar uppgifter relaterade till EU-bidrag. Arla och andra mejerier genomför sina egna inspektioner av mjölkbönder.
För bonden är det ofta mycket som står på spel.
– Man kan få höga böter eller i värsta fall få förbud att ha djur. Samtidigt har man ofta nära band till gården, som kan ha varit i familjen i många generationer. Vi har haft fall där personer har tagit livet av sig efter en inspektion, säger Peter Lundqvist, professor i arbetsvetenskap vid Sveriges lantbruksuniversitet och huvudförfattare till rapporten.
Långt ifrån alla som för underkänt har behandlat sina djur dåligt eller skadat naturen. Om boskap har tappat sina öronmärkningar, vilket händer ibland, kan man få vitesföreläggande om man inte ersätter dem väldigt snabbt – något som kan vara svårt och riskabelt på betande djur. Stallar som inte uppfyller diverse krav kan leda till att man inte får behålla sina djur om man inte genomför dyra ombyggnader.
Rapporten om böndernas psykiska hälsa är omfattande. Hela 2 800 bönder svarade på enkäten och en del har sedan djupintervjuats. Deras svar vittnar om en hård psykologisk press.
”Jag tror jag talar för i stort sett alla mina kollegor när jag menar att den största stressen för oss djurbönder är myndigheterna runt omkring och regelverken med nästan ouppnåeliga mål och nollvisioner”, säger en av dem.
”Moralen sjunker när man ser på nära håll att kamrater och andra familjemedlemmar kan resa med hela familjen flera gånger på ett år och köpa nya bilar medan man själv knappt kan sätta mat på bordet för sin egen familj”, säger en annan.
”Känns ofta som en bättre idé att ta ut en saftig livförsäkring och sedan göra slut på det. Då kanske familjen ändå skulle kunna få leva ett normalt och drägligt liv”, säger en tredje.
Många lyfter fram de positiva sakerna med att vara bonde. Man kan bo på landet, leva i takt med naturen och årstidsväxlingarna, och – åtminstone i teorin – styra över sin egen tid. Men de senaste decennierna har pressen på jordbruket ökat. Enligt SLU:s rapport har hälften av Sveriges bönder övervägt att sluta i förtid, och mellan två och tre bönder lägger varje dag ner verksamheten. Ofta köps marken upp av grannen. När marginalerna krymper behöver varje bonde alltmer mark eller allt fler djur för att verksamheten ska gå runt.
Just djurbönder och de med små gårdar tenderar att må sämre än andra. Mikaela Johnsson, vice ordförande för LRF, kopplar det till byråkratin.
– De allra flesta av oss är fåmansföretag. Vi har inga experter att ringa in, ingen avdelning som kan hantera komplexa frågor – men vi har samma regelbörda att hantera som storföretagen. Ofta är det bonden själv som behöver hantera hela byråkratin. Det är tufft, och medför stora sociala och ekonomiska risker om man gör fel, säger hon.
Samtidigt rapporterar många bönder att de har svårt att ta ledigt. Ofta har de inte råd att anställa någon som kan ta hand om djuren när de inte är hemma. Var fjärde har inte tagit någon semester alls det senaste året.
Den ansträngda arbetsmiljön är inte bara ett problem för lantbrukarna själva, utan för hela samhället. Regeringen har fått upp ögonen för självförsörjning och matberedskap, och dess nya livsmedelsstrategi har som mål att öka matproduktionen i Sverige. Men då måste människor vilja jobba i jordbruket.
I sammanhanget hjälper det inte att jordbruket länge har framställts som ett problem.
– Vi bönder har under lång tid utmålats i negativa termer när det kommer till klimat, djurskydd och miljöfrågor. Nu när beredskapsfrågorna har fått mer utrymme börjar lantbruket äntligen framställas som den samhällsviktiga bransch det är. Men det har varit en tuff tid och det syns i de här siffrorna, säger Mikaela Johnsson.
Hon menar att beslutsfattare har prioriterat lantbrukets ekologiska hållbarhet högre än den sociala hållbarheten, till den grad att den social hållbarheten har tillåtits att förfalla. Och SLU-rapporten bekräftar bilden av ett kyligt medieklimat med fokus på negativa aspekter av klimatfrågan. 41 procent av bönderna uppger att samhällets och mediernas framställning av jordbruket bidrar till stressen. Det är fler än vad som bekymrar sig rovdjur, kriminalitet och aktivister.
– Det är inte bara det att bönder ofta får vara syndabockar i klimatdebatten och ser sina verksamheter beskrivas som problem i media. Det kan också vara sådant som att barnen kommer hem från skolan och berättar att lärarna säger negativa saker om lantbruket, eller att andra barn kallar deras föräldrar för mördare eftersom de skickar sina djur till slakterier, säger Peter Lundqvist.
Och det stora problemet kvarstår: regelbördan. Även i EU har fokus visserligen börjat skifta från klimatfrågorna till konkurrenskraft och beredskap, men de mest omfattande regelverken ligger fast.
– Förändring tar tid, och tar man bort tre regler kommer ofta två nya. Men vill vi ha en levande landsbygd måste de mindre gårdarna få möjlighet att överleva, säger Lundqvist.
***
