Dags att beta av Åkessons gaddar

Dammet har lagt sig från mineralpudret, men när man väl börjat tänka på utseende är det svårt att sluta.

Förra året fick Shane MacGowan tänder. Inte »nya tänder«, bara tänder, för den hårdkrökande gamle Poguessångaren har saknat gaddar i åtminstone ett par decennier. Det är omskakande att se MacGowan le blygt med en elfenbensvit, jämn tandrad. Som om en skötsam, väl tandtrådad medelklassande tagit över hans kropp och skickat Karius och Baktus på omskolningsläger.

Vilket för oss till Jimmie Åkesson. Om vi nu inte kan hålla tangentfingrarna borta från Isabella Lövins hårtestar, hur kommer det sig då att ingen knackar ned några rader om Jimmie Åkessons nya tänder?

Åkesson är ingen Shane MacGowan, men han brukade ha en normalt småskev och patinerad tandrad. En framtand lite på sniskan, en brytning åt det gula. I samma vecka där Lövins hår och hy blev ett samtalsämne, kunde vem som helst i förra söndagens partiledardebatt se att Jimmie Åkesson numera har Hollywoodtänder. Jämna med mikrometerpassning. Fräscht gräddvita.

När hände det? Hur hände det? Betalar partiet? Är det avdragsgillt för partiledare?

Men alla låtsas som ingenting.

Det är inte första gången. Olof Palmes betar gjorde ingen tandtekniker glad. Han lät fixa dem. Få vågade säga något. Palme själv, däremot, kunde ta upp ämnet. Dåvarande politikreportern Paul Ronge har berättat hur hans chef Pär Fagerström, tidigare Palmes pressekreterare, en dag klev in i reporterrummet och sa:

»Olof ringde mig och sa att dina tänder ser för djävliga ut. Han hade samma problem när han var ung och tycker att du måste fixa det. Här har du numret till min tandläkare. Fixa!«

Det ser ut som att Ronge tog rådet.