Dam i brun kostym

Han trodde att han hade partiledarposten i en liten ask, Nationella frontens Jean-Marie Le Pens högra hand och förtrogne, Bruno Gollnisch. Men så seglade Marine Le Pen upp, fick sin fars självklara stöd och vann därmed striden om Nationella frontens partiledarskap lätt som en omelett.

Det är inte så ovanligt som man kan tro att det sitter kvinnor i, eller nära, toppen av främlingsfientliga partier trots att både medlemmar och väljarkår i regel är övervägande manliga. Vi har Pia Kijaersgaard i Dansk folkeparti, Alessandra Mussolini som lämnade Alleanza Nazionale för Berlusconis nybildade Popolo della Libertà. Men enligt Marie Demker vid Göteborgs universitet är det inte så konstigt; det handlar om en patriarkal tradition där familjeband går före könstillhörighet, »att Marine Le Pen är dotter är viktigare än att hon är kvinna«.

Marine Le Pens främsta merit är alltså hennes far, Alessandra Mussolinis hennes farfar, Pia Kjaersgaards hennes företrädare och plastpappa Mogens Glistrup som tidigt utsåg henne till sin arvinge. Så hade även den gamla svenska nazistledaren Assar Oredssons fru Vera ett för svenska mått mätt ovanligt stort inflytande över partiets politik.

När nu Marine Le Pen siktar på presidentvalet 2012 hukar sig det franska etablissemanget. En kvinnlig populistledare har sannolikt större möjligheter att sälja partiets politik till en bredare allmänhet, eftersom den kan paketeras i en lite mjukare fram­toning. Det gäller dock inte den hårda kärnan i partiets politik.