Därför är vissa invandrargrupper mer produktiva än andra

Att vissa invandrargrupper är mer framgångsrika på arbetsmarknaden än andra är ingen hemlighet. 2018 hade till exempel mindre än hälften av svensksomalier mellan 25 och 64 år någon form av jobb, att jämföra med 68 procent av svenskiranier, kan man till exempel läsa i rapporter från stiftelsen Global Village (arrangören bakom Järvaveckan). Och medan svenskiraniernas snittlön var nästan lika hög som rikssnittet, var svensksomaliernas betydligt lägre.

Vissa förklarar skillnaderna med systematisk diskriminering. Andra med misslyckad integration. Men en ny studie visar att en helt annan faktor väger tungt för invandrares framgång på den svenska arbetsmarknaden: kulturen i deras ursprungsland.

– Skillnaderna i humankapital mellan invandrare från olika länder är stora. Och den faktor som statistiskt förklarar mest av skillnaderna är kulturella värderingar, säger nationalekonomen Andreas Ek vid Lunds universitet.

Humankapital är notoriskt svårt att definiera. Och att mäta. Ekonomer har länge försökt svara på frågan varför vissa länder har så mycket högre BNP per capita än andra. Till exempel producerar en genomsnittlig invånare i Sydsudan bara en trehundradel av genomsnittet i Luxemburg. Länderna har förstås radikalt olika förutsättningar – men hade det bara varit fråga om hemlandets geografi, ekonomi och institutioner, så hade skillnaderna försvunnit när människor migrerat. Och det gör de alltså inte.

Faktum är att den invandrargrupp i Sverige som precis kvalar in bland de tio mest produktiva procenten, är hela tre gånger så produktiv som den "bästa" gruppen i den tionde minst produktiva procenten.

– Det låter jättehögt om du tänker dig två olika snickare där den ena gör tre gånger fler möbler än den andra på samma tid. Men jag har hört folk i mjukvarubranschen säga att en riktigt bra kodare kan vara värd femtio gånger så mycket som en medioker kodare. Och om tre låter mycket ska man komma ihåg att skillnaderna i genomsnittsinkomst mellan länder är långt mycket större, säger Ek.

Själv tittar han inte på löner. Att en grupp har lägre löner än en annan kan nämligen lika gärna bero på diskriminering som på verkliga skillnader i humankapital. I stället undersöker han hur mycket värde invandrare från olika länder skapar för sina arbetsgivare, genom att jämföra företagens förädlingsvärde med deras personalsammansättning. Resultatet säger ingenting om enskilda individer, men på gruppnivå blir bilden hyfsat rättvisande.

Men vad beror skillnaden på? För att förstå det måste man titta på de faktorer en migrant tar med sig till sitt nya land: utbildning, hälsa och kulturella värderingar.

– Och när jag då jämför utbildning, hälsa och kulturella värderingar så är det kulturella värderingar som visar sig vara mest robust korrelerade till humankapital, säger Ek.

En specifik värdering sticker ut: inställningen till auktoriteter. Värderar man oberoende och självständigt tänkande, i kontrast till lydnad och respekt för auktoriteter, tenderar det att sammanfalla med högt humankapital.

Vid det här laget är många bekanta med World Values Survey-kartan, som placerar länders kulturer på skalorna traditionella-sekulära och överlevnad-självförverkligande. Sverige hamnar längst upp i högra hörnet: extremt sekulärt, extremt orienterat mot självförverkligande. Många av de länder vi de senaste åren har tagit emot stora grupper invandrare från befinner sig däremot nere till vänster: traditionella och överlevnadsorienterade.

Även andra generationens invandrare påverkas. Effekten av de kulturella värderingarna i föräldrarnas ursprungsland är lägre, men långt ifrån utplånade. Andra generationens invandrare ju har alla vuxit upp i samma land, gått igenom samma skolsystem – men lär sig olika kulturella värderingar av sina föräldrar.

En av frågorna som avgör om ett land har traditionella värderingar är hur man värderar autonomi. Tycker man att det är viktigt att lära sina barn lydnad och religiös tro hamnar man längre ner i World Values Survey-kartan, tycker man att det är viktigt att lära dem självständighet hamnar man högre upp.

– Det visar sig att människor från kulturer präglade av lydnad och respekt för auktoriteter i högre grad hamnar i yrken som präglas av mer rutinbaserade arbetsuppgifter. Och att skillnaderna i arbetsproduktivitet är större inom yrken som är mindre präglade av rutiner, säger Ek.

Skillnaden mellan olika grupper skulle kunna vara ännu större än hans siffror visar, tillägger han. De bygger nämligen enbart på individer som är anställda i privat sektor; offentliganställda och arbetslösa faller bort. Men Andreas Ek tror inte att det har snedvridit resultaten.

– Humankapital och sysselsättningsgrad tenderar att hänga ihop. Människor från länder med lågt estimerat humankapital är mindre sannolika att ha en anställning.

Men vilka invandrargrupper det rör sig om får han inte redovisa. När Etikprövningsmyndigheten godkände hans forskning var det med villkoret att han inte får avslöja vilka länder som har högt respektive lågt humankapital. Etniskt ursprung betraktas som en känslig personuppgift – man kan visserligen få tillstånd att använda sådana uppgifter i forskning, men bara om myndigheten bedömer att det är nödvändigt och att nyttan med forskningen anses kompensera för risken.

– Jag har personligen svårt att se att den sortens begränsningar är positiva, eller ens rimliga. För min egen forskning har det inte varit något större hinder att inte få publicera namnen på länderna. Men för andra forskare blir det omöjligt att använda mina resultat, och i den meningen går ju informationen förlorad, säger Ek.

Och även om man fått etikprövningen godkänd är det inte säkert att Statistiska Centralbyrån lämnar ut information om människors ursprungsländer. I normalfallet får forskare bara veta vilken världsdel de kommer ifrån. Information om ursprungsländer lämnar SCB enbart i undantagsfall ut till forskare – och aldrig till allmänheten.

Det finns olika tänkbara förklaringar till att födelseland betraktas som en känslig uppgift. Antingen att den kan användas för att identifiera enskilda personer – vilket dock gäller alla typer av personuppgifter. Eller att den skulle kunna få negativa konsekvenser för grupper som utpekas på ett ofördelaktigt sätt, exempelvis i forskning.

– Jag har aldrig fått något argument för varför födelseland bör betraktas som en känslig variabel, bara fått höra att det är så, säger Andreas Ek.

Finns det någon uppfattning om invandringen till Sverige som din forskning kan bekräfta eller avfärda?

– Man kan avfärda att det inte finns några skillnader i arbetsproduktivitet mellan olika grupper av invandrare. Det är också något som får stöd av andra välpublicerade studier. Och därför kan man nog avfärda att vissa invandrargruppers bristfälliga arbetsmarknadsintegration helt skulle bero på diskriminering. Däremot säger min studie ingenting om diskriminering på individnivå.

***

Viktor Eks studie är publicerad i Journal of Political Economy och går att hitta här.

Läs även: Etikprövning – ett verktyg för åsiktskontroll?

Läs även: Därför vill USA förbjuda Tiktok