Därför bromsar LKAB omställningen till grönt stål
Efter varningar om elbrist och gröna bubblor sänker LKAB tempot i den gröna omställningen.
Bild: Fredrik Sandberg / TT
År 2020 beslutade den statliga gruvjätten LKAB att sluta rena järnmalm med kol och börja rena den med vätgas i en (nästan) fossilfri process. Omställningen beräknas kosta svindlande 400 miljarder kronor, kräva lika mycket el som ett mindre land och ta flera decennier.
Sedan dess har retoriken varit ihärdig: grönt stål ska sänka Sveriges utsläpp, göra oss till en global förebild och bidra till att rädda planeten.
Därför var det en skräll när LKAB förra veckan meddelade att planerna på att ställa om delar av verksamheten pausas. Anläggningen i Kiruna var tänkt att ställas om till vätgas under slutet av 2030-talet, men nu skjuts det på framtiden.
Det politiska stödet för projektet Hybrit, som LKAB driver tillsammans med SSAB och Vattenfall, har varit grundmurat i både regeringen Lövfen och i regeringen Kristersson. Näringsminister Ebba Busch har kallat den gröna stålproduktionen en ”nationell angelägenhet” och avfärdat kritikerna som olyckskorpar.
Men kritiken har varit ihärdig. Nationalekonomer har varnat för att det gröna stålet är ett ekonomiskt högriskprojekt, både för Hybrit och konkurrenten H2 Green Steel (som nyligen bytte namn till Stegra). Tekniken riskerar att konkurreras ut av andra gröna alternativ, produkten kan få svårt att konkurrera med traditionellt stål på marknaden – och framför allt finns det inte tillräckligt med el. Så sent som i år varnade Riksrevisionen för att tillgången till el är avgörande för de gröna stålprojekten och elbrist kan göra dem ogenomförbara.
När det gäller Hybrit är idén att Vattenfall ska leverera el till LKAB:s anläggningar och SSAB:s fossilfria stålverk. Vattenfalls ambition är att bygga enorma vindkraftanläggningar, något som dock medför miljöproblem och nästan alltid möter motstånd från invånarna i de drabbade områdena. Just elfrågan var mycket riktigt en av LKAB:s officiella orsaker till beslutet att lägga delar av Hybrit på is. Affärsvärlden rapporterar att LKAB och Vattenfall inte har kunnat enas om ett elpris, och utan det kan inte Vattenfall börja bygga ny vindkraft.
Den gröna omställningen tuggar fortfarande vidare. SSAB:s planer på grönt stål avbryts inte, meddelar den halvstatliga stålproducenten. Järnsvampen som ska smältas i dess nya ljusbågsugnar ska komma från en annan LKAB-anläggning, i Gällivare, och de planerna ligger fast.
– Det kritiska är nu SSAB:s ljusbågsugn i Luleå. Investeringen uppgår till 50 miljarder. Även om tekniken är beprövad finns betydande kommersiella risker, säger Christian Sandström, docent i företagsekonomi och kolumnist i Affärsvärlden.
Han hör till dem som varnar för att grönt stål kan bli en bubbla med potentiellt smärtsamma konsekvenser för skattebetalarna, om inte ansvariga makthavare drar i handbromsen i tid. SSAB:s tyska konkurrent Thyssenkrupp har redan fått kalla fötter inför en liknande omställningsprocess. Nu återstår att se vilken väg den svenska stålindustrin väljer.
