Därför klantar sig intelligenta

Det var lätt att le när man hörde att Stefan Löfven hade varit i indiska Mumbai och i ett vänligt försök att berömma den indiska tillväxten sagt att »Hela världen riktar blickarna mot Kina«. Han är som vi, hann man tänka, ingen övermänsklig robot precis, kanske också nervös ibland.

Lika lätt var det att rodna när man såg Donald Trump börja vifta med fingrarna under en tv-debatt. Någon hade sagt att hans fingrar var korta och därmed antytt att en annan del av hans kropp också var liten. Trump ville skingra dessa misstankar och sa något, som inte alls lät bra, men lite mer mänsklig blev han.

Nyheten om att den svenska polisen skickat beslagtagen narkotika vidare, bland annat LSD till en minderårig, och till en 26-årig kvinna som just skrivits ut från en psykiatrisk klinik, fick oss att grimasera, men poliser är tacksamma som driftkuckus.

Svårt med andra ord, efter en sådan nyhetsvecka, att motstå artikeln med rubriken »The Psychology Behind The Breathtakingly Stupid Mistake« i Scientific American. Forskarna börjar sin genomgång med trojanernas fatala misstag, när de tog emot en trähäst som gåva av grekerna, öppnade den och mejades ner av insmugglade kommandosoldater.

Klantigheter kan se ut på många sätt och få olika konsekvenser. Forskarna i rapporten visade att det ändå går att urskilja tre huvudförklaringar. En av dem passade in på Löfven. Man är helt enkelt tankspridd. En annan passade på Trump, och handlar om dålig impulskontroll. En tredje är mer intressant. Den passar in på polisen. Den handlar om att viljan i bland är större än talangen, att vi i bland tror att vi är smartare än vi är. Då är vi, visar forskarna, objektivt sett som allra dummast. En annan undersökning lade till något lika intressant: extremt intelligenta människor begår fler idiotiska misstag än normalbegåvade. I intelligensens natur ligger att pröva de mest omöjliga saker. På köpet förloras lätt insikten om att sunt förnuft ibland är att föredra.