De sällsynta jordartsmetallerna: priset för den gröna omställningen

När både regeringen och EU-kommissionen befann sig i Kiruna härom veckan passade LKAB på. ”Europas största fyndighet för sällsynta jordartsmetaller finns i Kiruna”, basunerade det statliga gruvbolaget ut.

– Elektrifieringen, EU:s självförsörjning av mineraler och metaller och oberoendet av Ryssland och Kina börjar i gruvan, sa LKAB:s vd Jan Moström och kallade fyndigheten goda nyheter för både bolaget, regionen, svenskarna, Europa och klimatet.

Att berggrunden i Kiruna innehåller sällsynta jordartsmetaller (SJM) är egentligen ingen nyhet. De hittades för närmare hundra år sedan. Det nya är siffran: mer än en miljon ton uttryckt i oxidform i 585 miljoner ton berg, tror LKAB. Samtidigt är vägen till utvinning lång och risken är hög att processen stannar i byråkratins kvarnar. En annan svensk jättefyndighet, Norra Kärr utanför Gränna, sitter fast i juridiska processer sedan över ett decennium.

För gruvbolagen innebär den här sortens fyndigheter möjlighet att tjäna stora pengar. För de boende i området utgör de ett hot mot närmiljön. Men precis som Jan Moström säger finns det betydligt fler intressenter i frågan än gruvbolag och ortsbefolkning. Ju längre teknikutvecklingen och elektrifieringen går, desto mer beroende blir samhället nämligen av sällsynta jordartsmetaller – och 86 procent av världsproduktionen sker i dag i Kina.

Och den siffran underskattar ändå Kinas betydelse. Det är nämligen skillnad på malmbrytning, förädling och framställning av färdiga produkter, säger Axel Sjöqvist, doktor i geologi och affilierad forskare vid Göteborgs universitet. Först bryts malmen och mineralerna separeras från det finmalda berget. Sedan utvinns metalloxiderna och skiljs från varandra, varefter de omvandlas till rena metaller som till slut används i industrin.

– För varje led i värdekedjan ökar Kinas andel av världsproduktionen. De köper in råmaterial från andra delar av världen, till exempel Myanmar och en anläggning i Malaysia som i sin tur får mineralen från Australien. Så även om en viss del av de sällsynta jordartsmetallerna bryts utanför Kina hamnar de ofta där i nästa steg. Ska vi bryta vårt beroende av Kina räcker det inte med att öppna en gruva – vi måste ha hela värdekedjan på plats, säger Sjöqvist.

När det kommer till kritan är Europa till 98–99 procent beroende av import från Kina, enligt siffror från EU-kommissionen 2020. Det ger de svenska fyndigheterna en uppenbar geopolitisk betydelse.

Vilken sorts sällsynta jordartsmetaller det rör sig om spelar också roll. Det finns 17 stycken, som delas in i lätta och tunga beroende på atomvikten. En av de viktigaste är neodym, som används tillsammans med järn och bor för att producera starka permanentmagneter. Dessa är nödvändiga för både vindkraftverk, elbilsmotorer och hårddiskar. Neodym spelar med andra ord en nyckelroll när det gäller klimatintresset.

I elbilar och vindkraftverk behöver magneterna klara av höga temperaturer utan att avmagnetiseras. För att uppnå detta tillsätts dysprosium.

De lätta metallerna, däribland neodym, utgör omkring 80 procent av de sällsynta jordartsmetallerna i jordskorpan och därmed även i de flesta fyndigheterna. Dysprosium tillhör däremot de tunga, som är mer sällsynta. Ett undantag är Norra Kärr, där de tunga sällsynta jordartsmetallerna utgör strax över hälften. Det är en exceptionellt hög andel. LKAB har inte gått ut med hur fördelningen ser ut i fyndigheten i Kiruna, men enligt Axel Sjöqvist är det rimligt att anta att den har en högre grad lätta sällsynta jordartsmetaller. 

Möjligheten att utvinna de här ämnena i Sverige har inte bara geopolitisk betydelse. Det finns en inneboende konflikt mellan miljö och klimat, där det som gynnar klimatet ofta får negativa konsekvenser för miljön. Vindkraftverk har exempelvis inga utsläpp, om man bortser från produktionen, monteringen och återvinningen av själva kraftverken, men får däremot negativa effekter på miljön i området där de uppförs. Samma sak med de sällsynta jordartsmetallerna: de gör det möjligt att välja bort bensin- och dieselbilar, men gruvorna får effekter på miljön. 

– De som protesterar mot en gruva gör det ju ofta för miljöns skull. Men samtidigt behöver vi de här metallerna för att rädda miljön i ett större perspektiv. Det är en svår avvägning. Dessutom kan lokalbefolkningen uppleva viljan att exploatera en fyndighet som politiskt tryck ovanifrån, säger Axel Sjöqvist.

Politiskt tryck finns onekligen. EU klassificerar sällsynta jordartsmetaller som strategiskt viktiga råvaror, och i mars ska EU-kommissionen presentera sitt utkast till en Critical Raw Materials Act. Syftet är att säkra tillgången till råvaror som är nödvändiga för digitalisering och elektrifiering och därmed göra unionen mindre beroende av framför allt Kinas ”kvasimonopol”, som den ansvarige EU-kommissionären Thierry Breton kallar det. EU försöker hitta sätt att stärka sin position genom hela värdekedjan genom att främja utvinning, förädling och återvinning, bland annat av sällsynta jordartsmetaller.

Jan Moström bedömer att det tar åtminstone 10–15 år innan LKAB kan börja utvinna sällsynta jordartsmetaller i Kiruna. Att börja tillvarata ämnena i den järnmalm bolaget redan bryter skulle gå snabbare, men fortfarande ta några år. LKAB hoppas att den senare sortens produktion skulle kunna tillgodose en tredjedel av EU:s behov i dagsläget – men behovet ökar varje år. Kommissionens beräkningar visar att efterfrågan på SJM kommer att vara fem gånger högre år 2030 än i dag. Och EU:s kommande förbud mot nyförsäljning av bensin- och dieselbilar år 2035 lär driva upp efterfrågan ännu mer.

– Jag tror att gemene man inte riktigt har koll på hur stor ökning av produktionen av sällsynta jordartsmetaller och andra ämnen som krävs för att vi ska genomföra alla de här omställningarna. Vi behöver mångfaldiga uttaget av metaller i gruvor på ganska kort tid, säger Sjöqvist.

Läs även: Klarar elnätet en utfasning av bensin och diesel?

Läs även: Lars Åberg: Framtiden är inte så ljus som vi tror