Det du inte visste att du behövde

Spoon »Rent I Pay«

Aretha Franklin »Respect«

Foo Fighters »In The Clear«

Mark Ronson »Uptown Funk«

Joan Jett »I Love Rock ’n’ Roll«

Är det här spellistan som din musikhatande pappa drar i gång på firmafesten en gång om året? Bakgrundsmusiken i telefonkön hos ditt försäkringsbolag? Peak hour på Hard Rock Cafe?

Nej, det är låtarna som spelades när företaget Apple från en scen i San Francisco berättade för oss andra att de byggt streamingtjänsten Apple Music. Något som »kommer att förändra sättet du upplever musik, för alltid«.

Ett sådant uttalande från en miljardär i illasittande rosa skjorta som flinande står och spelar Foo Fighters för en oskyldig publik måste tolkas som ett hot. Inte bara mot konkurrenter som Spotify, utan mot oss alla.

Varför lyssnar de som styr dagens musikvärld på så dålig musik?

Kanske för att de är intresserade av distribution i stället för innehåll. Hos Apple syns konturer av en kritik som nu oftare riktas mot Silicon Valleys stora företag. Det sägs att de bara fokuserar på att lösa en sorts problem: Vad gör min mamma inte längre för mig?

Hur kommer maten till mig snabbare? Vem kör mig dit jag vill billigare? Vilken algoritm kan välja den bästa spellistan? Det är självklart en generalisering. Men i dag är Apple också så stora att man kan breda ut sig över hela branscher utan att ens erbjuda något nytt.

Och det är svårt att tvätta bort bilden av hur en av deras chefer dansar salsa med en Iphone i handen, medan han förklarar varför det är just han som ska ge oss all musik nu.