Det förödande F:et – så påverkar det både lärare och elever

Förra våren gick 121 000 elever ut grundskolans nionde klass. Drygt var fjärde elev, 26 procent, saknade fullständiga betyg. En del av dessa går vidare till gymnasiet ändå, men för dem som saknar godkänt betyg i matte, engelska eller svenska (inklusive svenska som andraspråk) tar det stopp. Förra året hade 17 900 avgångselever inte behörighet till gymnasiet. Högst andel elever med betyget F (vilket innebär underkänt) finns i svenska som andraspråk, 27 procent, följt av matematik,10 procent. 

Skillnaden mellan betyget E, som är betygsskalans lägsta godkända betyg, och betyget F kan vara livsavgörande för en 15-åring och det är lätt att föreställa sig den vånda som många ungdomar känner så här års när slutbetygen sätts. Men våndan delas i hög grad av lärarna, på både grundskole- och gymnasienivå.  

– När jag gick ut nian hade jag ettor i betyg. I dag hade det klassats som underkänt. Men det hindrade mig inte från att bli docent senare i livet. I dag hade den karriärvägen varit stängd för mig, säger Jörgen Tholin.  

Han forskar i pedagogik vid Göteborgs universitet med inriktning på korrelationen mellan nationella prov och betyg. Han är kritisk till den skarpa F-gränsen.  

– Att gå ut grundskolan utan fullständiga betyg är det värsta som kan hända för en människas möjligheter att lyckas i samhället. Det näst värsta är att gå ut gymnasiet utan fullständiga betyg. Undersökningar visar att det går mycket dåligt för dessa grupper senare i livet.  

Extra allvarligt, menar Jörgen Tholin, är att det är så många som berörs varje år och att gruppen ackumuleras över tid. F-gränsen skapar också oro hos föräldrarna som i allt större utsträckning sätter press på skolorna för att deras barn ska få godkänt.  Vilket i sin tur sätter tryck på rektorerna och i skolornas huvudmän – som är angelägna om driva en skola där eleverna uppvisar hög måluppfyllnad. Inte minst då de verkar på en marknad i konkurrens med andra skolor och måste attrahera elever för att nå hög beläggning och därmed ge vinst. Fokus har på samma ämne tidigare rapporterat om fenomenet "betygsinflation".  

Inklämd mitt i allt detta befinner sig läraren – väl medveten om den livsavgörande myndighetsutövning som har fallit på hennes lott.

Fokus har talat med en lärare som har fått nog. Efter nästan 25 år som grundskollärare sa Mathias Johanson, 51 år, från Falun upp sig från läraryrket för att utbilda sig till lokförare.   

– Det är kul att köra tåg. Jag har definitivt inte ångrat mig. Särskilt inte nu i betygstider, säger han.

Fokus får ett samtal med honom innan han ska göra sig redo att kliva på pendeln från Uppsala till Stockholm.  För några år sedan övervägde han att ta tjänstledigt en period för att orka jobba som lärare fram till pensionen, men när han kom in på lokförarutbildningen valde han att sluta helt som lärare.  

– Den ökade administrativa bördan har tagit död på det jag tycker om med läraryrket – nämligen att undervisa, säger Mathias Johanson.  

Han berättar att när det börjar bli uppenbart att en elev riskerar att få ett F så ska en rad åtgärder sättas in och man kan aldrig på förhand veta hur betungande merarbetet med den eleven blir. Först ska läraren tydligt dokumentera varför eleven riskerar att underkännas. Detta ska kommuniceras med både eleven och föräldrarna. Ibland är eleverna skilda och läraren förväntas då pyssla ihop tider så att alla kan. Mötet med vårdnadshavarna ska i sin tur dokumenteras.  

Ett åtgärdsprogram ska upprättas så att eleven får den hjälp den är berättigad till. I vissa fall ska ett elevhälsoteam vara med i mötena, i synnerhet när det är tydligt att eleven har lider av psykisk ohälsa. Läraren ska vidare undersöka möjligheterna till individuell anpassning om eleven har någon typ av funktionshinder, exempelvis dyslexi eller en NPF-diagnos (neuropsykiatrisk funktionsnedsättning) som ADHD. Om eleven ändå inte visar framsteg är det vanligt att föräldrar kräver extra möten, inte sällan efter lärarnas arbetstid om föräldrarna inte har möjlighet att ta ledigt från sina jobb.  

– Varje vecka var det något extra möte med föräldrar som behövdes. Det kan väl gå an om eleven själv är motiverad, men det var värre med elever som struntar i allt under terminen och sedan börjar kräva ett E runt slutet av maj.  

Mathias Johansson berättar också något som verksamma lärare sällan vill dela med sig av. Nämligen att han under karriären har satt betyg som eleven inte har gjort sig förtjänt av. Det har då handlat om barmhärtighetsbetyg, eller så kallade ”snäll-E”.  

– Ja, jag har begått fel i min myndighetsutövning vid enstaka tillfällen.  

Han berättar om en kille som han var mentor åt och som hade bestämt sig för att gå en praktisk yrkesutbildning på gymnasiet. Men killen hade problem med ett av de obligatoriska ämnena.  

– Det var ingen slarver. Tvärt om. Han var extremt driven och duktig på det han var intresserad av. Men han kämpade med ett ämne. Jag och de övriga lärarna var överens om att ge honom E trots att han inte hade uppnått målen.  

Eleven kom sedan in på gymnasielinjen och erhöll dessutom en fullständig gymnasieexamen. I dag arbetar han inom det yrke han utbildade sig till.  

– Hade jag hade gått efter regelboken och satt ett F skulle han inte ha haft samma möjligheter, säger Mathias Johanson.  

Betygsforskaren Jörgen Tholin menar att lärare ofta gör olika tolkningar eftersom gränsen mellan godkänt och underkänt inte är tydligt definierad.  

– De luddiga reglerna för betygssättning i kombination med den skarpa F-gränsen har skapat ett rättsosäkert system.  

Den hårda gränsen för underkänt fyller 30 i år då den infördes i läroplanen LPO-94. Då benämndes betyget IG (icke godkänd). Sedan 2011, i samband med införandet av ännu en ny läroplan, heter samma betyg F. Men underkänt fanns inte i betygsskalan mellan 1962 och 1994. Då gick betygen från ett till fem där ett var sämst, dock inte underkänt. Man kunde fortfarande söka till gymnasiet med en etta i något ämne och komma in.  

Även gymnasieläraren och skoldebattören Filippa Mannerheim har upprörts över den skarpa F-gränsen. Hon har i starka ordalag kritiserat nuvarande betygsystem både som krönikör och på sociala medier.  

– Samtidigt som Pisa-resultaten visar att närmare en fjärdedel som går ut nian är funktionella analfabeter tvingas lärarna slå knut på sig själva för att baxa dem över E-gränsen, säger hon.  

Det omöjliga i uppdraget blir än tydligare när man studerar forskning som det sällan talas högt om i den offentliga debatten – skillnaderna i begåvning mellan olika elever. Elisabeth Fernell, forskare i barn- och ungdomspsykiatri, har uppmärksammat att uppemot 12 procent av alla barn i grundskolan befinner sig på en nivå i teoretisk begåvning som innebär svåra hinder för abstrakt tänkande, problemlösning, reflektion och analys. Liksom för att självständigt planera, strukturera, slutföra och utvärdera olika skoluppgifter. Hennes slutsats är att dessa barn helt enkelt inte har möjlighet att klara kraven i grundskolans läroplan – trots att de får extra pedagogiskt stöd.

Filippa Mannerheim känner till forskningen och ser de effekterna av det i vardagen.

– Lärare pressas alltså till det omöjliga och det är i detta läge som politiker och skolmyndigheter börjar trixa med kunskapssynen. För det är dyrt med speciallärare och extra undervisningstid. Då är det lättare börja omtolka ordet kunskap. 

Och det är just vad som har skett de senaste decennierna, menar hon. Skolan har successivt anpassat kunskapsbegreppet för att undvika merkostnader.  

– Vad ska man läsa för när man kan lyssna på en roman? Varför ska man kunna skriva när man kan podda? Och kan man inte dansa den franska revolutionen i stället för att skriva en uppsats om den?, säger Mannerheim med tydlig ironi. 

Hon menar att denna typ av ”anpassningar” visserligen gör det lättare att sätta ett E men att det samtidigt är en björntjänst för eleven. Hon berättar om högskoleförberedande, teoretiska program på gymnasiet som får in elever som knappt kan skriva, eller ens hålla i en penna på rätt sätt.  

Ytterligare en svårighet i betygsättningen denna vår kommer från Skolverket som har infört en ny praxis vid rättningen av nationella prov i svenska i grundskolan. Tidigare rättades varje delprov för sig. Den som fick F i ett av delproven, till exempel läsförståelse, kunde bara få F också i helhetsbetyg för provet. Nu ska i stället resultaten från alla delar vägas samman. I praktiken innebär det att man kan få E eller högre som helhet på nationella provet, även om man har underkänt i ett delmoment. Filippa Mannerheim menar att detta ytterligare drar ner statusen för den betygsättande läraren.  

– Vi har fortfarande rätten att sätta ett F i slutbetyg även om eleven får E på nationella provet. Men gör man det så blåser det upp till storm från eleven, dennes föräldrar, samt rektorer. Och så har du ytterligare en vecka med möten att se fram emot.  

För närvarande pågår en betygsutredning under ledning av nationalekonomen Magnus Henrekson. Både forskaren Jörgen Tholin och läraren Filippa Mannerheim har förhoppningar.  

– Utredningen kommer, såvitt jag förstår, föreslå drastiska åtgärder. Och det är just vad som kommer krävas för att komma tillrätta med problemen med betygen. Jag förstår också att just F-gränsen är under utredning i detta paket, säger Jörgen Tholin.  

– Ett slopande av underkänt betyg kan låta som vänsterflum, men det är i själva verket tvärt om. Effekten av den hårda F-gränsen är mer flum i skolan och har effektivt undanröjt undervisningsglädjen hos tusentals lärare, säger Filippa Mannerheim.

***

Läs även: Katastrofnivå i skolprestationerna – men inte för etniska svenskar

Läs även: Regeringens utredare om glädjebetygen: "Förödande för friskolorna"