Diamant Salihu om gängkriget i Järva: »De äger inte ens sin egen sorg!«

Det började med en grov stöld mot Forex i Täby 2015. De som genomförde tillslaget var en grupp tonåringar från Rinkeby, på Järvafältet utanför Stockholm, som under en tid börjat begå allt grövre brott tillsammans. Den här kvällen blev några av de yngre i kompisgänget kränkta för att de inte fått vara med vid kuppen.

Så de gav sig på en av kuppmakarna – sin vän – och sköt honom till döds. Ett dygn senare kom hämnden i form av att en av killarna som påstods ha deltagit vid mordet sköts ihjäl. För att undvika att våldet trappades upp beslöt religiösa ledare och föräldrar att de båda mördade skulle begravas samma dag, bredvid varandra.

Lugnet som följde skulle inte bli långvarigt.

I december 2016 dödades två bröder på Mynta café i Rinkeby. Då hade redan de båda rivaliserande grupperingarna Shottaz och Dödspatrullen börjat ta form. Morden utlöste en karusell av blod, våld och hämnd mellan gängen.

– Det jag framför allt har slagits av när jag suttit ner med de här killarna är att många av dem är så väldigt unga, säger journalisten Diamant Salihu när vi ses i ett Stockholm där regnmolnen hänger lågt, någon vecka innan hans bok Tills alla dör ska släppas.

I den benar han upp den uppmärksammade Rinkebykonflikten och försöker förklara varför barndomsvänner, släktingar och grannar har hamnat på olika sidor.

– Jag vill försöka beskriva hur det här har kunnat utvecklas till vad de inblandade själva beskriver som ett krig, säger han.

Det är inte märkligt att det hela kallas krig. Under några få år har tio unga män med kopplingar till Shottaz och Dödspatrullen brutalt mördats. Nyårsnatten 2017 sköts en kille i ett parkeringsgarage. En annan ung man dödades när en 16-åring klev in på en pizzeria i Rinkeby och satte två skott i hans huvud, mitt framför ögonen på restaurangbesökarna. Familjer och vänskaper har slitits sönder, föräldrar förlorat sina barn och lokalsamhället skakats. Kriget har också förts på andra fronter; på musikscenen och i sociala medier. Rapparen Yasin dök upp tidigt under Diamant Salihus arbete, men det var inte förrän senare som han förstod att rapparen inte var den perifera gestalt han först trott.

– I början uppfattade jag mer att han var en artist kopplad till den ena sidan. Men sedan blev han häktad för inblandning i ett mord och en kidnappning. Hans roll i den här historien växte, säger Salihu, som bevakat gängmiljön i Stockholms västra förorter under många år, först för Expressen och nu för SVT.

På sociala medier handlade det om rekrytering och varumärkesbyggande. Gängen drar sig inte för att vara öppna med vad de sysslar med. De är influencers – eller »gangfluencers«, som Diamant Salihu kallar dem.

– Före sociala medier betraktades gängkillar på avstånd, med viss fruktan. Nu är de lättillgängliga. Får man tro rektorn på Rinkebyskolan så påverkar det barnen, som på rasterna leker att de är Shottaz eller Dödspatrullen, säger Salihu.

Parallellt har polisen kämpat för att reda ut alla mord som man fått i knät. Det har inte varit någon enkel uppgift, bara tre av de tio morden har klarats upp.

– Både familjerna och vanliga Järvabor känner ett stort svek från polisen, säger Diamant Salihu.

Polisen säger dock att man har lagt stora resurser på att försöka klara ut morden och enligt Salihu har han också sett det. Men polisens problem är att få vågar vittna eller berätta vad de vet. Salihu möttes i sitt arbete av samma tystnad. Han beskriver att det normalt är hans »superkraft som reporter« att han kan få personer att öppna sig. Men inte i Järva.

– Det har varit otroligt svårt att få männi­skor att prata, säger han, och berättar att han skrivit mängder med brev, gått hem till människor, ringt på dörrar, lämnat lappar.

– Jag har aldrig varit med om att det varit så här svårt. Framför allt gäller det den somaliska gruppen, som är väldigt sluten. Där är det många som inte ens velat att jag ska skriva den här boken.

[caption id="attachment_653926" align="alignnone" width="991"] Dömd. 2012 dömdes Diamant Salihu, då reporter på Expressen, tillsammans med chefredaktör Thomas Mattsson och nyhetschef Andreas Johansson för ett illegalt vapenköp som en del i en granskning.[/caption]

Det handlar om att människor är rädda, tror Diamant Salihu – inte nödvändigtvis för sin egen del, men om en familjemedlem pratar kan det uppfattas som att andra i samma familj har valt sida. Det kan bli farligt för yngre bröder, framför allt om de redan har en koppling till gängmiljön eller rör sig i dess utkanter. Plötsligt kan en person bli måltavla och indragen i kriget utan att den själv har valt det.

Den avgörande frågan – hur kunde det som skett i Järva få hända – är för komplex för att enkelt besvara, säger Dimant Salihu. Han såg tidigt att det bortom de brutala morden fanns en större historia att berätta. Många av vår tids samhällsproblem strålar samman i Rinkebykonflikten: segregation, skolans misslyckande, arbetslöshet, fattigdom, psykisk ohälsa, polisens och samhällets roll, ungdomars alltmer utmanande vardag. På så vis blir det som skett också en berättelse om vilket ansvar vi gemensamt har som samhälle.

Trots tystnaden har Salihu lyckats prata med 120 personer för sin bok. Förutom de inblandade själva pratar han med vanliga Rinkebybor. När han frågar dem om hur situationen har kunnat uppstå svarar de ofta samma sak, säger han: att samhället har övergivit Rinkeby.

2014 försvann polishuset. Samhällsförvaltningar lämnade området, sådant som gav en kontakt med Myndighetssverige. Strax därefter startade konflikten.

Det är en otrygghet som sipprar in varje liten del av vardagen. En mamma som förlorat sin son i konflikten vågar inte ens prata om sin sorg med Salihu.

– Föreställ dig att du har förlorat en närstående, men är rädd att prata om din egen sorg. Du äger inte ens din egen sorg. Vad säger det om vårt samhälle?

Det är en förtvivlan som Salihu porträt­terar, en bild av föräldrar och systrar som uttömt alla sina möjligheter att hjälpa och stoppa, om trauman från krig och om en avgrundsdjup känsla av att inte höra till. Samtidigt finns hoppet i form av de lokalbor som vågar sätta ner foten. Som Fadumo Igal från föreningen Women & Youth Empowerment, hon tänker inte låta sig skrämmas.

– Det var jätteviktigt för mig att få fram kvinnorna, säger Salihu.

– Jag kan bli frustrerad över att de som ofta lyfts fram av oss journalister är män. Jag vet att kvinnorna har en enormt viktigt roll, de står för förändring i de här utsatta områdena.

I dag sitter flera av de centrala figurerna i Shottaz och Dödspatrullen inne. Men Diamant Salihu har svårt att se ett slut på konflikten.

Det som talar för det är att det hela tiden kommer nya killar som vill in.

Där spelar skolans misslyckande en stor roll. Flera hundra unga Järvabor klarar inte gymnasiebehörighet och blir lätta byten för gängmiljön och dess radikalisering. Samtidigt finns en press på att unga killar med koppling till de mördade ska ge sig in i gängmiljön och välja sida, säger Diamant Salihu.

– Det förvärrar den här konflikten, för den hinner aldrig kylas av. Men jag har samtidigt inte mött någon som tycker att det här är kul. Ingen jag har träffat vill egentligen leva det här livet.

***

Namn: Diamant Salihu

Ålder: 37 år.

Bor: Stockholm.

Familj: Fru.

Är: Journalist och författare.

Aktuell: Boken Tills alla dör, om gängkonflikten i Järvaområdet, som kommer ut på Mondial i mitten av april. Jobbar på SVT Nyheters grävdesk.