Dödsskjutningarna ökar – ”Vi måste vänja oss”
Dödsskjutningarna ökade med 237 procent årets första tertial. Vi måste vänja oss vid våldet, menar experter.
Bild: Fredrik Sandberg / TT
Under årets fyra första månader sköts 27 personer till döds i Sverige. Det kan jämföras med åtta ihjälskjutna motsvarande period förra året. Antalet dödade i skjutningar per kalenderår har legat mellan 40 och 50 de senaste åren, därtill har det varit drygt 100 skottskadade.
– Skjutningarna kommer i vågor, men den nivå dödsskjutningarna har fluktuerat kring de senaste fem åren är naturligtvis oroväckande hög. Det här är ett av vår tids stora våldsproblem. Så är det bara, säger Sven Granath, kriminolog och analytiker vid polisen i Stockholm.
– Sedan 2017 har antalet dödsskjutningar stabiliserats på en historiskt mycket hög nivå. Det är heller inget som talar för att det här är på tillbakagång, och det kommer nog dröja många år innan det vänder.
Vi måste alltså vänja oss vid den här nivån av skjutningar?
– Ja, tyvärr. I alla fall när det kommer till ett historiskt kortare perspektiv. För faktorerna och drivkrafterna bakom våldet finns kvar. Det handlar bland annat om en hög vapentillgång och en stor population av unga män som växt upp i otrygga och resurssvaga hem, tillsammans med många syskon. Föräldrarna har haft svårt att vägleda dem in i samhället på en framgångsrik legal väg, säger Sven Granath.
En utlösande faktor är gängens konflikter om narkotikamarknaden, men det handlar även om personliga vendettor. När ett gäng attackeras går det till motattack för att ingen ska tappa ansiktet. Därefter kan våldsspiralen vara i gång.
Förra året skakades Järva i nordvästra Stockholm av ett stort antal skjutningar. Nyligen väcktes åtal mot en grupp unga gängkopplade män för bland annat två mord.
I år har i stället de södra delarna av huvudstaden drabbats hårt. Minst åtta personer har skjutits ihjäl – hittills. I början av april sköts en ung man i Norsborg. Bakgrunden kan vara en konflikt om ”marknadsandelar” för narkotika. I början av februari rörde sig en ung man i Fisksätra, vilket störde en lokal gruppering som kan ha misstänkt att något större var på gång – och därför valde att slå till först. Mannen sköts ihjäl, enligt uppgift till Fokus.
– I polisregion Stockholm har vi ungefär lika många skjutningar som under samma period förra året. Antal skadade har ungefär halverats, men det som ökat är antalet dödade. Vi har sett att man i vissa fall verkligen skjuter för att döda, säger Max Åkerwall, tillförordnad chef för polisens underrättelseenhet i Stockholm.
Han säger vidare att konflikterna inte verkar ha eskalerat under de senaste veckorna, men att det är för tidigt för att dra några slutsatser. Efter vågen av dödsskjutningar i södra Stockholm i början av året flyttades resurser om – vilket kan ha bidragit till att kyla ner läget.
– Har vi fler poliser kan vi vara ute mer i områdena och även jobba mer med ärenden. Så enkelt är det. Man ska även komma ihåg att aktörer i nätverken rör på sig så om det skett en skjutning i södra Stockholm, kan en hämnd komma på norra sidan, säger Max Åkerwall.
Poliskällor berättar om flera infekterade konflikter i södra Stockholm. I ett fall har ett gäng splittrats i mindre falanger och skottlossning har följt. En annan aktiv gruppering är inblandad i en konflikt om ”oreglerade skulder” och beskrivs ha ”ett stort våldskapital och förmåga att hantera vapen/sprängmedel och narkotika”.
I något fall finns frihetsberövade som är misstänkta för mord. Men uppklaringsprocenten för mord i gängmiljö är låg – och enligt Sven Granath är det ytterligare en faktor som driver på våldet.
– Det handlar om en uppklaring om runt 20 procent, vilket är alldeles för lågt. Det sänder en signal till gängen att det är relativt riskfritt att fortsätta med våldet. Polisen måste få mer resurser och arbeta långsiktigt för att höja nivån på uppklaring.
Han nämner även att tillgången till illegala vapen fortfarande är god.
– Skjutningarna fortsätter men vi ser en tendens till att man gått över till att återanvända vapen i större utsträckning, och det kan betyda att vapenflödet sinat något, säger han.
Tidigare i år åtalades ett gäng yngre personer i norra Stockholm för bland annat mordförsök. Polisen fann flera vapen som använts vid ett stort antal skjutningar. I en annan utredning hittades en illegal vapendepå i Bromma. Där återfanns bland annat det automatvapen som användes då en 12-årig flicka sköts ihjäl i södra Stockholm sommaren 2020. Samma vapen kan även kopplas till andra skjutningar.
– I Sverige har vi fortfarande relativt låga straff för att ha illegala vapen, om man jämför med andra länder. Man måste fundera på om straffen bör skärpas ytterligare i den delen, säger Sven Granath.
Åklagare och polis har ofta och gärna berättat om framgångar med att knäcka krypterade chattar som har använts av kriminella grupperingar för att planera och genomföra grova brott, inklusive mord. Värdet av den informationen bör dock inte överskattas.
– Man har lyckats lagföra bland annat en del anstiftare, och tittar man på vissa lokala områden så har det blivit lugnare. Men det har inte gett någon större effekt på regional nivå än. Hade man inte fått tillgång till chattarna hade det dock troligen sett ännu värre ut, säger Sven Granath.
Han upprepar också det som landets högsta polisledning har sagt åtskilliga gånger, att det är viktigt att strypa nyrekryteringen till gängen.
– Man måste börja med insatser redan i föräldraleden. Många av föräldrarna till de brottsaktiva bär själva på trauman och otrygga uppväxter. Men det här är ett jättestort jobb där effekterna först kommer märkas på längre sikt – kanske 10 till 20 år, säger Sven Granath.
– I Sverige är det vanligt att man tittar på individer och enskilda brott. Jag tror att man behöver titta mer på den kriminella sammanslutningen och försöka slå undan själva nätverksstrukturen i stället, säger Amir Rostami, docent och lektor i kriminologi, med ett förflutet som polis.
Han poängterar att det inte finns någon quick fix, men anser att en justerad lagstiftning skulle kunna ge bättre verktyg för polisen. Han menar också att det finns siffror som pekar i positiv riktning.
– Jag kallar den för den stora svenska brottsparadoxen. Hade vi inte haft gängskjutningarna hade vi haft historiskt låga siffror av dödligt våld. Det som drar upp allt är våldet inom den organiserade brottsligheten. Och inom den återfinns även bedrägerier, utpressningar och väldfärdsbrott. Man skulle kunna säga att färre men värre lagöverträdare håller siffrorna uppe i Sverige.
***
