Drömmen om grönare storstäder efter corona: »En unik situation«

Publicerad 2020-08-27

Bild: TT

Plötsligt händer det. Kontoren avfolkas, nästan ingen går på restaurang och hotellrummen står tomma. Grannfamiljen flyttar ut till lantstället, kanske tillfälligt, kanske inte. Jo, det är en pandemi, men blir beteendet bestående?

I snart ett halvår har teorier prövats: kommer pandemin att ge långsiktiga effekter? Tommare citykärnor även i fortsättningen och en krisande serviceekonomi?

Runt 5 procent – 420 000 invånare – av New Yorks befolkning begav sig bort från staden under mars–maj, enligt New York Times som granskat mobiltelefondata.

Teknikjättar som Google, Twitter och Facebook fortsätter uppmana till distansarbete.

Till och med Richard Florida, amerikansk professor vid universitetet i Toronto, som varit den som kanske mest av alla framhållit storstädernas dragningskraft på den kreativa klassen, börjar ana nya mönster.

Han pekar i Bloombergs city lab på den snabba utflyttningen till förorter som följde på spanska sjukan – även om den inte enbart berodde på pandemin, utan till stor del också byggde på bilismens snabba framväxt.

Under våren 2020 gjorde teknikkonsultföretaget WSP en undersökning bland 1 800 svenskar i storstadsregioner om vilken påverkan på städernas liv pandemin kan få.

En slutsats är att offentliga utemiljöer, parker och ytor för utomhusmotion och för att träffa andra, har blivit allt viktigare i stadsmiljön under pandemin.

Många har även börjat resonera annorlunda kring hur tätt vi vill bo i framtiden.

I undersökningen säger 14 procent att pandemin definitivt gjort att de i framtiden kommer att vilja bo mindre tätbefolkat och mer lantligt. Men 38 procent svarar att de inte kommer att välja annorlunda än de gjort tidigare.

– Om det kommer att leda till att vi i större utsträckning kommer att välja bort täta stadsmiljöer och i stället flytta ut på landet är kanske för tidigt att sia om. Men tydligt är att marknaden för småhus gått bättre än den för flerbostadshus under pandemin, säger Maria Pleiborn, demograf på WSP.

Det är de som har barn eller är i familjebildande åldrar, 35–44 år, som i störst utsträckning vill bo mindre tätbefolkat och mer lantligt.

– Vi har sett tendenserna tidigare. Trängseln tilltar och priserna ökar för bostäder. Då börjar folk fundera. Vi har haft en utflyttning från Stockholms centrala delar under många år. Stockholm växer, men det beror på att fler föds än dör, och att det är en större utländsk invandring än utvandring, men i inrikes inflyttning har storstäderna förlorat under många år, säger Maria Pleiborn.

– Jag tror att det delvis är en utträngningseffekt, det är allt svårare att ta plats på bostadsmarknaden. Vi har inte världsstädernas trafikinfarkter, men man börjar känna av trafiksituationen. Det som hänt under corona kan spä på det. Man ser långsiktigt möjligheten att jobba mer hemifrån, och kanske pendla bara två eller tre dagar i veckan.

Det handlar inte så mycket om rädsla för smitta. Det är mer andra faktorer, tror hon.

Men de som planerar byggande och boende tänker i hög grad i andra banor.

– Idealet har varit den urbana normen, det tätbebyggda, där det ska vara nära till allt. Det leder till flerbostadshus i stora nyproduktioner, som tar tid att planera och bygga. Stora områden som namnsätts med något som slutar på -staden. Men när vi frågat 90-talisterna, som är i familjebildande ålder, vill 70 procent helst bo i villa eller småhus, säger Maria Pleiborn.

Under miljonprogrammet 1965–1975 byggdes ungefär två tredjedelar i flerfamiljshus, men under slutet av miljonprogrammets decennium ökade andelen småhus starkt till över 70 procent.

Förra året låg småhusandelen på 18 procent av nyproduktionen, den lägsta sedan 60-talet.

Pandemin kan också leda till omtänkande ifråga om hur städerna planeras liksom utrymmen mellan husen. Under sommaren har barnkalasen hållits utomhus, vännerna har träffats i parken och stunden med gamla mamma har skett strax utanför äldreboendet.

– Det är lite nya insikter, att offentliga miljöer också blir som vardagsrum, säger Freija Carlstén, landskapsarkitekt på WSP.

– Vi ser att coronatiderna har skapat förändringar i rörelsemönstren. Jobbar vi mer hemifrån är det viktigare med attraktiva miljöer i omgivningen, till exempel för daglig motion och rörelse.

Att ses i parken kan fungera när vädret tillåter det, men framme i slutet av november?

– Vi ser allt fler förslag i det offentliga rummet som också handlar om mer ombonade miljöer, med paviljonger eller uppvärmda alternativ. Flera städer ser också över hur gatorna är disponerade. De testar sommargågator och ökar utrymmet för dem som går eller cyklar.

Köpcentra och centrumanläggningar som fått färre besökare får också tänka om. Flera tittar på aktiviteter och upplevelser vid sidan av butikerna. Nu planeras till exempel padelbanor på taket till stora affärscentret Mall of Scandinavia i Solna.

– Takutveckling är något som vi på WSP har kikat en hel del på, det är en dold tillgång som man inte tänkt så mycket på.

I pandemins tid har befintliga idéer om stadsförändring fått ny aktualitet. Paris borgmästare, Anne Hidalgo, har en vision om en »15-minutersstad« med mer självförsörjande arrondissement; med butiker, parker, kaféer och restauranger, vårdcentraler, skolor och arbetsplatser inom räckhåll för gående eller cyklande invånare. I »Plan Melbourne« i Australien hoppas man kunna skapa grannskap där det mesta, inklusive arbetsplatser, ska vara nåbart inom 20 minuter, via cykel eller lokala transporter.

– Stora städer har redan fattat omfattande beslut för grönare miljöer, till exempel får Manchester 23 miljoner pund i statligt coronastöd för en helt ny stadspark på 26 000 kvadratmeter och flera städer har snabbt byggt ut cykel- och gångbanor, säger Freija Carlstén.

Det tidigare ruffa området Mayfield intill tågstationen Piccadilly i Manchester ska bli stadspark, den första nya parken i staden på 100 år, men också ge plats åt kontor, kommersiella lokaler och 1 500 bostäder.

– Det är intressant att följa vad som händer under och efter corona. Det är en unik situation. Vi vet inte hur länge det pågår och hur mycket det påverkar. Visst, det finns en längtan tillbaka till närhet och det gamla normala. Men det ger också många andra tankar, säger Maria Pleiborn på WSP.

LÄS OCKSÅ: Här är pandemins stora ekonomiska vinnare: »Varit förberedda«

***

WSP:s enkät

Pandemin har gjort att jag i framtiden vill bo mindre tätbefolkat/mer lantligt.

38 % stämmer inte alls

13 % stämmer lite

20 % stämmer mycket

14 % stämmer fullt ut

15 % ej aktuellt/gjorde även innan

Pandemin har fått mig att inse att det är viktigt att det finns platser där man kan ses och interagera med andra.

17 % stämmer inte alls

14 % stämmer lite