Dugliga till mycket
Vilka är kompetenskraven på ett statsråd? I hjälp-till-självhjälp-litteraturen – de politiska biografierna – sammanfattas svaret så här: Man bör veta vad man vill, man bör vara någorlunda socialt följsam, man bör begripa byråkratin och man bör skapa kontroll.
Det står sällan något om konsten att bokföra kreativt. Det som Sveriges tre mest populära politiker nu visat sig ha så utvecklade anlag för och färdigheter i. Att börja plocka lönepengar ur biståndsbudgeten är ju inget en biståndsminister gör i en handvändning eller utan att kreativiteten borde ha godkänts på utrikesdepartementet, finansdepartementet och statsrådsberedningen. Vars chefer heter: Carl Bildt, Anders Borg och Fredrik Reinfeldt.
Kanske var det därför Gunilla Carlsson försvann?
Hela historien är märklig. Carlsson har haft en unik position; hon är det enda statsråd som önskat sig mindre pengar från finansdepartementet. Moderaterna har velat att biståndets del av statskassan ska minska, men har tvingats behålla enprocentsmålet i koalitionen. Var på Carlsson omdefinierat innebörden av ordet bistånd. Delar av biståndsanslaget har gått till flyktingmottagande i Sverige, till svenska ambassader och exportkrediter till svenska storföretag. Bland annat. Men att begreppsvidgningen också skulle innefatta lönekostnader för ett svenskt statsråd?
Socialdemokraterna, som längtar efter regeringsskandaler, skrattar förstås hela vägen till vallokalen. I hjälp-till-självhjälp-litteraturen används förresten ordet bistånd ofta för att beskriva något annat än matpaket till katastrofzoner. Nämligen den typ av assistans att lyfta blicken som alla politiker tycks behöva när de suttit ett tag runt maktens köttgryta.
Läs mer:
