Elefantkyrkogården – dit direktörer går för att glömmas

"Vi har skapat ett system där ansvarsutkrävande saknas och lojalitet går före kompetens", säger Inga-Britt Ahlenius om Kinberg Batras omplacering.

Text:

Bild: TT

Regeringens omplacering av Anna Kinberg Batra efter allvarlig kritik från Justitieombudsmannen (JO) väcker frågor om hur ansvar utkrävs från statens högsta tjänstemän. Kinberg Batra avgår som landshövding men tillträder i stället en tjänst som ”generaldirektör på regeringskansliet”. Hon får behålla sin månadslön på 122 400 kronor fram till februari 2029, då förordnandet skulle ha löpt ut.   

Arbetsplatsen där hon nu hamnar kallas för ”elefantkyrkogården”. Där får hon sällskap av tidigare petade generaldirektörer som Nina Cromnier (tidigare Strålsäkerhetsmyndigheten), Charlotte Svensson (Tullverket), Anneli Wirtén (SGU), och Karin Tegmark Wisell (Folkhälsomyndigheten). Ofta får de där leda någon statlig utredning.  

Men det är inte alltid som uppgifterna på elefantkyrkogården är så betungande. Dan Eliasson, tidigare generaldirektör vid en rad myndigheter, fick lämna Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) efter att ha rest till solen under pandemin. Enligt Aftonbladet hade han inga tydliga arbetsuppgifter under 1,5 år samtidigt som han lyfte en lön på drygt 162 000 kronor i månaden.  

Göran Sundström, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, är kritisk mot att Anna Kinberg Batras fall aldrig gick till juridisk prövning, och menar att förtroendet för statsförvaltningen hotas när tjänstefel inte får konsekvenser. I synnerhet då JO menade att hon bröt mot grundlagen vid tre separata rekryteringar.  

Det borde vara plikt att pröva dylika ärenden rättsligt, menar Göran Sundström, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet. Foto: Niklas Björling, Stockholms Universitet.

– Det är ytterst märkligt att varken regeringen eller JO gick vidare med en juridisk prövning av de allvarliga fel som begåtts. När JO beskriver det som ett av de skarpaste uttalandena i modern tid borde det ha varit en plikt att pröva ärendet straffrättsligt eller disciplinärt, säger Göran Sundström. 

– Det skapas en bild av att de som sitter i toppen skyddar varandra. 

Sundström menar att en generaldirektör visserligen behöver ha ett starkt anställningsskydd för att tjänsten ska vara attraktiv att söka. Men när uppenbara lagbrott begås måste ett större ansvar utkrävas.  

Han påpekar att regeringen och Justitieombudsmannen (JO) hade kunnat hänvisa Anna Kinberg Batras fall Satens ansvarsnämnd, som är en viktig instans för att utkräva ansvar av verkschefer. I stället valde regeringen att hantera det som ett tillsynsärende. 

Inga-Britt Ahlenius, tidigare chef för Riksrevisionen, går ett steg längre i sin kritik. Hon menar att utnämningssystemet har missbrukats i decennier. 

– Socialdemokraterna har under lång tid betraktat statliga poster som förläningar till sina politiska vänner. Man har prioriterat lojalitet och politisk bakgrund framför kompetens och skicklighet, vilket har lett till en kultur där ansvarstagande ofta saknas, säger Ahlenius. 

Men landshövdingerollen intar en särställning bland generaldirektörer.  

– När det gäller landshövdingar så har båda blocken på något sätt gett upp. Sedan lång tid tillbaka har man accepterat att man utser sina politiska vänner. Det förefaller till exempel som om S och M har turats om vad gäller Stockholms landshövdingepost de senaste decennierna. 

Hon pekar på att de reformer som genomfördes för 30-40 år sedan, där staten tog intryck av näringslivets principer i sin förvaltning, har försvagat den traditionella ämbetsmannakulturen. 

– Förr hade generaldirektörer och högre tjänstemän livstidsanställningar. Det jorde dem oberoende av politiska nycker. I dag har vi ett system där toppchefer rekryteras utifrån politisk lojalitet och där de kan omplaceras utan verkliga konsekvenser. Det underminerar förtroendet för hela statsförvaltningen, säger Ahlenius. 

Ahlenius förespråkar en återgång till ett system där förtjänst och skicklighet är styrande vid rekryteringar av toppchefer, och där tydliga konsekvenser följer på felsteg: 

– Vi behöver reformera systemet för hur generaldirektörer tillsätts och avsätts. Det måste finnas tydliga regler för både rekrytering och ansvar.  

Regeringskansliets presstjänst har inte återkommit till Fokus för att om att besvara frågor om vilka uppgifter som kan bli aktuella för Anna Kinberg Batra framöver. 

***