En bild säger för mycket

När Lars Ohly sommaren 2013 la ut en bild på sin penis på Instagram, var det säkerligen inte för att vinna röster. Det var nog heller inte syftet med den groupie från måndagens middag med regeringens kvinnliga ministrar som socialförsäkringsminister Annika Strandhäll la ut på twitter. Men varför offentliggörs då bilderna?

Ohlys penisbild var ett misstag. Han ville egentligen visa upp sin nya tatuering. Men även om det var ett misstag leder det till fler frågor än svar. Det ligger nära till hands att tro att själva idén för politiker som vill använda sig av sociala medier, är något annat än att vara lite lattjo. Det skulle kunna handla om att skapa förtroende, förbättra sitt anseende eller bygga relationer. Men det är knappast det våra svenska politiker gör.

I USA ser det annorlunda ut. Efter Barack Obamas presidentvalskampanj 2008 blev det uppenbart för var och en att politiker kunde dra nytta av sociala medier. Men inte genom att trycka ut vad eller vilka bilder som helst. En viktig nyckel till framgången var att Obama »var relevant«.

Penisar, tatueringar och kvinnliga groupies faller knappast under den kategorin.

Stefan Löfven har den goda smaken att hålla sig borta från instagram, men en titt på arbetsmarknadsminister Ylva Johanssons konto visar annat. Hon varvar bilder på arbetsinsatser med selfies från gymmet. På Barack Obamas instagrambilder är inget en slump. Varje bild är noggrant planerad – och redigerad.

Så, till dess man lärt sig hålla selfie-pinnen i styr, kan det vara bättre att lägga den på hyllan.