En riktigt dålig dag?

När försäkringsbolaget If häromåret gick till botten med frågan om hur hög otursfrekvensen egentligen var fredagen den trettonde, talade siffrorna sitt tydliga språk: på detta datum skedde åtta procent fler olyckor som omfattades av bolagets bil- och hemförsäkringar.

Undantaget från mönstret var husdjuren, antalet olyckor som omfattade dem och deras försäkringar ökade bara med två procent.

Kanske, spekulerade bolagets presschef, förklaras detta av att få hundar och katter håller reda på almanackan och därför inte blir nervösa och klantiga när otursdagen infaller.

En sådan förklaring bygger på ett antagande om det mänskliga psyket som datumfobiker tar med en nypa salt. De håller sig helst inne i dag och googlar till exempel fram att det var fredagen den trettonde när ett flygplan i oktober 1972 kraschade i Anderna, och de överlevande tvingades börja äta av sina döda kamrater för att själva klara livhanken.

I sammanhanget är det lyckligt att det moderna samhället sedan länge har slutat inrätta vardagen efter bondepraktikan och dess så kallade Tykobrahedagar; 33 dagar om året då allt förmodades gå åt skogen. Det finns fullt av dem framöver; den danske astronomen som identifierade datumen och fick dem uppkallade efter sig, pekade bland annat ut måndag och onsdag i nästa vecka.

Betrakta den informationen som ett stycke folkbildning. Eller som en god ursäkt att stanna hemma ytterligare ett par dagar.