En sahlinsk torped

Kremlologi, förstås. Landets största parti ska formellt välja ny partisekreterare och från korridorerna sipprar analyser.

[[Ibrahim Baylan]] var inte, uppger säkra källor, de 26 distriktsombudsmännens första val till ny partisekreterare. I detta parti av ordningsmänniskor har han heller inte så mycket organisatorisk erfarenhet att skryta med. Kort sagt: han sitter där han sitter för att [[Mona Sahlin]] verkligen ville ha det så.

Men vad vill Mona Sahlin att Baylan ska göra?

Det vanliga, förstås. Hålla ihop partiet, ingjuta mod, använda erfarenheterna av att inte vara infödd svensk. Men mer?

Stressa på, lyder det vanligaste svaret.

[[Stefan Stern]] – han som håller i strategin – har en svaghet, enligt skeptikerna. Han låser sig vid sin egen plan, oavsett hur verkligheten förändras. Spelar ingen roll att regeringen fortsätter sätta dagordningen. Han hetsar inte.

Därför, säger flera källor, har Sahlin kallat in Baylan. För få upp farten. Och Baylan ska redan ha tagit strid mot Stern om utnämningsmakten och vunnit. Det var så Krogvig, Pettersson och »Laban« Bengtsson kom på plats, fortsätter källorna och konstaterar förnöjt att det är ju inte helt vanligt att partikansliet så tydligt besegrar riksdagskansliet.

Baylan som en sahlinsk torped mot Stern, alltså. Så talas det på en socialdemokratisk kongress utanför plenisalen.

Därinne pratar de om skolpolitiken, att den måste vässas. Ibrahim Baylan vet. Han åkte på storstryk mot Jan Björklund i förra valet.