Energimyndigheten skrev klimatvinklade remissvar under åtta år – i strid mot lagen

I februari 2019 landade en begäran om ett remissyttrande hos Energimyndigheten. Regeringen ville ha synpunkter på en möjlig höjning av ett antal skatter på energi, koldioxid, kemikalier och elektronik. Samma begäran kom även till andra remissinstanser där den väckte viss förvåning då det bara var en knapp månad sedan Stefan Löfvens nya regering hade tillträtt, efter en utdragen process där Januariöverenskommelsen så småningom gav regeringsmakten åt Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Men mest förvånade blev mottagarna över den korta svarstiden. På bara tre veckor skulle de analysera hur eventuella skattehöjningar kunde tänkas påverka deras respektive ansvarsområden och verksamheter. Den korta svarstiden stred dessutom mot Regeringskansliets regelverk, Ds 1997:1, som säger att en remisstid inte bör vara kortare än tre månader.

Organisationen Svenskt Näringsliv – som också var remissinstans – inledde sitt svar med att kritisera just den korta svarstiden. Skattehöjningarna kunde nämligen förväntas få långtgående konsekvenser för energiförsörjningen i stora delar av landet och krävde därför en noggrann analys. Svenskt Näringsliv landade till slut i omdömet att ”skattens konstruktion är djupt olycklig” ur ett globalt konkurrensperspektiv.

Men på Energimyndighetens huvudkontor i Eskilstuna var den föredragande tjänstemannen till synes obekymrad över brådskan. Redan efter två veckor skickade myndigheten tillbaka ett svar till regeringen. Där tillstyrktes skattehöjningarna på alla punkter. Energimyndigheten är den tyngsta remissinstansen inom energiområdet och för regeringen var det därmed lätt att gå vidare med förslaget.

Miljöpartiet var tillfreds. Trots att man gjort ett svagt val i september 2018 och med nöd och näppe tagit sig över riksdagsspärrens fyra procent, hade partiet fått ministerposter inom sina hjärtefrågor som miljö, klimat, jämställdhet, integration och kultur. Och redan tidigt i mandatperioden kunde de nu pricka av några viktiga punkter i Januariöverenskommelsen.

Men hur kunde myndigheten hinna skriva, behandla och internt godkänna ett remissvar på så kort tid när andra remissinstanser upplevde sig tagna på sängen? Och hur kunde de föreslagna skattehöjningarna vinna ett så förbehållslöst gillande, när andra var så bekymrade?

I Energimyndighetens diarium ska de dokument som ligger till grund för myndighetens remissvar finnas. Det kan handla om korrespondens med samhällsviktiga aktörer som kraftbolag eller andra myndigheter, beräkningar, prognoser, minnesanteckningar eller föredragningsunderlag. Men under detta ärendenummer finner Fokus bara två dokument: regeringens förfrågan och själva remissvaret.  

I sitt svar tog Energimyndigheten inte hänsyn till alla de kriterier som den är skyldig att göra. I sin förvaltningsroll för energisystemet ska myndigheten enligt Förordning 2014:520 alltid utgå från tre kriterier: ekologisk hållbarhet, konkurrenskraft och försörjningstrygghet i energisystemen. Men i det här remissvaret kommenteras endast det första av dessa: ekologisk hållbarhet. Därmed utelämnades två aspekter som myndigheten har att väga in när den yttrar sig om lagändringar med betydande inverkan på energisystemet.

Trots varningar från andra remissinstanser trädde den föreslagna lagförändringen i kraft i augusti 2019 och konsekvenserna lät inte vänta på sig. Dessa har beskrivits av journalisten Svenolof Karlsson i boken Elsystemkrisen som kom 2022. Bland annat tvingandes Stockholm och Malmö stänga elproduktion i kraftvärmeverk som innebar att städernas elförsörjning drabbades av problem och minskad förutsägbarhet. Läget var pressat även i Göteborg.

För att försöka dämpa de negativa effekterna drev dåvarande energiministern Anders Ygeman (S) igenom den så kallade ”överrullningen”, där elnätsföretagen tilläts miljardfakturera kunderna utöver den gällande intäktsramen. Det hjälpte inte att Energimarknadsinspektionen menade att detta var ”att gå runt den befintliga lagstiftningen”. Regeringen beviljade en miljard i beredskapsmedel.

– Det var inte många som hängde med när de här pedagogiskt svårförklarade åtgärderna beskrevs för allmänheten. Anders Ygeman försökte rädda den krisartade situationen med ytterst kreativa metoder, säger Svenolof Karlsson i dag.

Enligt Karlsson ledde detta till att stora delar av energibranschen förlorade förtroendet för regeringens energipolitik.

– Det stod klart att Sveriges elsystem var hotat även utanför storstäderna och att den rödgröna regeringen under lång tid inte förstått konsekvenserna av vad den gjort. Energidebatten blossade upp och bidrog till högerpartiernas valseger 2022. Regeringen föll så att säga på eget grepp.  

Tillbaka till Energimyndigheten. Den tjänsteman som hade handlagt ärendet där heter Helena Leander. Som 24-åring valdes hon 2006 in för Miljöpartiet i riksdagen som den näst yngsta ledamoten. Hon hade då hunnit vara förbundsstyrelseledamot i Grön ungdom och suttit i kommunfullmäktige för MP i Uppsala sedan 2002. Leander var sedan riksdagsledamot under två mandatperioder fram till 2014. Hon var bland annat ledamot i skatteutskottet mellan 2006 och 2011 och satt i miljö- och jordbruksutskottet mellan 2011 och 2014. Sedan 2016 är hon handläggande tjänsteman på Energimyndighetens analysfunktion och det finns tecken som tyder på att hennes arbetsmetodik skiljer sig från kollegors och företrädares.

I augusti 2018 hade den första regeringen Löfven skickat betänkandet ”Brännheta skatter! Bör avfallsförbränning och utsläpp av kväveoxider från energiproduktion beskattas?” på remiss till Energimyndigheten. Det var en föregångare till den ovan beskrivna begäran om remissyttrande som kom i februari året efter och frågeställningarna var på flera punkter i det närmaste identiska.

Men den första remissen – den från sommaren 2018 – behandlades av en annan handläggare som behövde betydligt längre tid på sig för att analysera frågan. Efter tre månaders arbete, den 27 november 2018, kom svaret (Fokus fetningar):

Detta svar inkom till regeringen efter valet hösten 2018 men två månader innan Jöken kom på plats. Knappt tre månader senare kom alltså i stort sett samma frågor från den nytillträdda regeringen till Energimyndigheten som nu bytte handläggare till Helena Leander. På bara två veckor skrev hon ett svar med följande slutsatser:

Möjligen kan den korta handläggningstiden förklaras av att analysarbetet till stora delar redan var gjort under den föregående hösten. Men det förklarar knappast att Energimyndigheten byter till den rakt motsatta ståndpunkten gällande skattehöjningen och det utan någon djupare analys av varför den i så fall så snabbt dragit helt andra slutsatser av samma underlag. Det första svaret tog dessutom hänsyn till kriterierna konkurrenskraft och försörjningstrygghet i enighet med förordningen. Det andra svaret gjorde det inte.  

Och här tycks finnas ett mönster. I samtliga 25 remissvar som Helena Leander har handlagt och som Fokus har tagit del av har kriteriet ekologisk hållbarhet beaktats. Endast i ett ärende kan vi hitta att kriteriet konkurrenskraft har beaktats, om än summariskt. Och inte i något svar kan Fokus finna att kriteriet ”försörjningstrygghet i energisystemen” har beaktats.

Ett exempel bland flera kan hämtas från ett remissvar som myndigheten skickade till regeringen efter att energiöverenskommelsen mellan fem svenska riksdagspartier (M, MP, S, C, KD) slöts i juni 2016 och där Leander var föredragande. Ungefär ett halvår efteröverenskommelsen ville regeringen ha ett yttrande på regeringskansliets promemoria Skatteförslag med anledning av energiöverenskommelsen. Trots att skatteförändringarna var betydande svarade Energimyndigheten redan efter två veckor:

”De remitterade skatteförslagen är en del av en större helhet, en politisk energiöverenskommelse som bland annat omfattar en målsättning om 100% förnybar elproduktion år 2040. Mot denna bakgrund har Energimyndigheten inga invändningar mot förslagen.”

Ekologisk hållbarhet togs i beaktande i svaret. Men inte konkurrenskraften. Inte heller försörjningstryggheten.

Det är inte de enskilda handläggarna på Energimyndigheten som fattar beslut om myndighetens yttranden, ställningstaganden och utredningar. Men handläggaren bereder ärendet och föreslår ett svar som föredras för en högre tjänsteman som sedan fattar det formella beslutet. Helena Leander har varit föredragande i nämnda yttranden och beslutande har i de flesta fallen varit Gustav Ebenå, avdelningschef för systemanalys och statistik. I några fall har även generaldirektör Robert Andrén varit beslutande tjänsteman i de remissvar som Helena Leander föredragit.

Fokus har bett om intervjuer med de nämnda personerna och även skickat över frågor via mejl. Generaldirektören Robert Andrén, avdelningschef Gustav Ebenå och Helena Leander avböjer dock, via myndighetens presstjänst.

– Nu har jag pratat med kollegerna. Vi avböjer intervju, säger presschef Ola Westberg.

Han tillägger också, gällande Helena Leanders förankring i det tidigare regeringspartiet MP:

– Helena Leanders politiska bakgrund har varit väl känd. Generellt sett, som den förvaltningsmyndighet vi är, betraktar vi erfarenhet från riksdagen som meriterande.

Energimyndigheten verkar utöva viss dragningskraft på klimat- och miljöintresserade. Bland myndighetens cirka 500 anställda finns en handfull som representerar Miljöpartiet inom kommunalpolitiken samt en tidigare anställd som varit ersättare i riksdagen för MP, men som nu arbetar på en annan myndighet inom energiområdet. Förra veckan avslöjade Fokus också att en medlem i klimataktivistgruppen Extinction Rebellion har innehaft en säkerhetsklassad tjänst som gassamordnare på Energimyndigheten.

***

Läs även: Klimataktivist anställdes på samhällskritisk tjänst på Energimyndigheten

Läs även: Fokus granskar: Anställda flyr Strålsäkerhetsmyndigheten