Etikprövning – ett verktyg för åsiktskontroll?

En majoritet av dömda våldtäktsmän i Sverige är första eller andra generationens invandrare. Det konstaterade en grupp forskare i Lund – och en av dem riskerade att betala ett högt pris för det. Kristina Sundquist, professor i allmänmedicin, var ansvarig för projektets etikprövningstillstånd och blev anmäld av Överklagandenämnden för etikprövning (Önep) för brott mot etikprövningslagen.

Efter närmare två år lade åklagaren ner processen. Sundquist ansågs inte ha haft kriminellt uppsåt. Och att forska om våldtäktsmäns ursprung är inte förbjudet i sig – förutsatt att man har tillstånd.

I Sverige måste all forskning som avser människor godkännas på förhand av Etikprövningsmyndigheten. Syftet är att skydda människor från medicinska och psykologiska experiment och intrång i privatlivet. Men enligt kritikerna riskerar systemet att sätta käppar i hjulet för svensk forskning och bli ett verktyg för åsiktskontroll i akademin.

Det är nämligen inte bara medicinsk och psykologisk forskning som måste godkännas på förhand. Det är all forskning som över huvud taget berör människor: studier av brottsregister, intervjuer, till och med offentliga personers politiska åsikter. En av de mer bisarra konsekvenserna är att en statsvetare inte får identifiera Ulf Kristerssons politiska åsikter baserat på hans egna uttalanden ­– utan att Etikprövningsmyndigheten först har bekräftat att det inte kränker statsministerns mänskliga rättigheter.

Etikprövningsmyndighetens chef Johan Modin nyanserar bilden.

– Att vi får veta vad Ulf Kristersson tycker i en fråga är förstås inte särskilt känsligt. Men redan offentliggjorda politiska åsikter kan också handla om unga aktivister från länder med auktoritära regimer som offentliggör uppgifter på sociala medier, säger han.

Och att man behöver söka tillstånd är förstås inte samma sak som ett förbud. Ändå upplever ett stort antal akademiker att systemet begränsar deras möjlighet att forska. Sommaren 2023 skrev nästan 2 500 forskare under ett upprop i DN Debatt där de kallade det svenska etikprövningssystemet ”ett akut hot mot svensk samhällsvetenskap och humaniora”.

En av dem är Sten Widmalm, professor i statskunskap vid Uppsala universitet, som forskar om hur våld, otrygghet och polarisering hotar yttrandefrihet och politisk tolerans. För ett par år sedan publicerade han till exempel en studie där 3 500 personer fick frågan vilken grupp i samhället de tyckte mest illa om av 49 alternativ. Sen fick de frågan om de tyckte att medlemmar av denna grupp borde ha yttrandefrihet, demonstrationsfrihet eller kunna bli statsminister. Det visade sig att var femte inte ens tyckte att deras meningsmotståndare borde få uttrycka sig fritt i tal och skrift.

Att denna studie skulle kunna genomföras var inte säkert. Egentligen ville Widmalm göra en intervjustudie, men bedömde att det inte skulle gå.

– Alla frågor du ska ställa till intervjupersoner måste etikprövas i förväg. Det innebär att du inte kan ställa följdfrågor. Djupintervjuer blir i praktiken omöjliga, säger han.

Johan Modin håller inte med.

– Gör man väsentliga ändringar som påverkar risk-nytta-balansen eller säkerheten, eller om man ställer frågor som kan påverka den man intervjuar psykiskt, då behöver man göra en ändringsansökan. Men varje ny fråga behöver inte komma till oss. Inte om den inte tillför en etisk problematik eller dimension, säger han.

Widmalm invänder att bedömningen är svår för en forskare att göra. Risken är att någon annan gör en annan bedömning och anmäler ens forskning till Önep. Om Önep håller med anmälaren åtalsanmäls forskaren, som riskerar böter eller i värsta fall fängelse. Hittills har ingen dömts för brott mot etikprövningslagen, men enligt Widmalm finns fortfarande en rädsla för att stöta sig med Önep.

I stället för en intervjustudie utformade han och kollegan Thomas Persson en enkät och betalade de 5 000 kronor det kostar att få sin forskning etikprövad. Men räknar man nedlagd arbetstid uppskattar han att processen i själva verket kostade universitetet över 100 000 kronor.

­– Vi fick bakläxa från Etikprövningsmyndigheten flera gånger. Ett huvudbekymmer var att de som fick frågorna skulle kunna bli kränkta. På myndigheten tyckte man att om man tillhör en av de 49 grupperna man skulle kunna tycka mest illa om i samhället – socialdemokrater, invandrare, veganer eller något annat ­– kunde det väcka obehag att utpekas som en potentiellt impopulär grupp, säger Widmalm.

Etikprövningsmyndigheten får in närmare nya 4 000 ansökningar om året och ungefär lika många ändringsansökningar. Att få tillstånd att forska kan alltså ta tid, ofta en dryg månad. Men när statsvetarna Peter Esaiasson och Jacob Sohlberg ansökte om att få intervjua invånare i invandrartäta Göteborgsförorter om deras syn på samhället fick de vänta i fyra månader – på ett avslag. Den förväntade nyttan av forskningen ansågs inte kompensera för riskerna.

Esaiasson och Sohlberg överklagade till Önep, som gav dem grönt ljus. Ingen skada skedd bortsett från en rubbad tidsplan, skrev de i SvD – men varnade för att etikprövningslagen kan användas för att hindra undersökningar myndigheten finner misshagliga. Det är en misstanke de inte är ensamma om.

Ansökningar till Etikprövningsmyndigheten fördelas på olika regionala avdelningar. De består av en ordförande, tio ledamöter med vetenskaplig kompetens och fem ledamöter som ”företräder allmänna intressen”. De tio nomineras av ett universitet och de fem av en region, vilket i praktiken ofta innebär att de är knutna till ett politiskt parti.

– Men även de som inte är politiskt nominerade kan ha en agenda. Vi har sett exempel på att man velat stoppa kontroversiell forskning för att man ansett att den skulle kunna få negativa samhällskonsekvenser, säger Erik J Olsson på organisationen Academic Rights Watch.

Han tar Önep som exempel. Den har färre ledamöter än Etikprövningsmyndighetens avdelningar, men liknande sammansättning. När Önep valde att åtalsanmäla Kristina Sundquists forskning tittade Academic Rights Watch närmare på ledamöterna som fattat beslutet. Flera av dem hade engagerat sig i asylfrågor eller en Black Lives Matter-inspirerad kampanj. Kommer en sådan nämnd att förhålla sig opartiskt till forskning om ett så politiskt känsligt ämne som invandrarbakgrund bland våldtäktsmän?

Inte nödvändigtvis, menade Academic Rights Watch, som JO-anmälde Önep för bristande saklighet och opartiskhet – ”särskilt vad gäller etikprövning av forskning som kan uppfattas som invandringskritisk”. JO avskrev anmälan. Men de fall som har väckt uppmärksamhet de senaste åren har invandringsfrågan som gemensam nämnare.

– Det finns ju medicinska fall där folk blivit anmälda, men inom humaniora och samhällsvetenskap har de fall jag känner till den här invandringskopplingen. Problemen kan förstås uppstå i varje politiskt känslig fråga, men nu råkar just invandringen vara en känslig fråga, säger Olsson.

Det kan förstås vara en fråga om medialt urval, men Kristina Sundquist köper inte teorin.

– Min bestämda uppfattning om Önep är att de ägnar sig åt myndighetsaktivism för att stoppa forskning de anser vara politiskt känslig. Det var något jag inte hade förväntat mig i en rättsstat som Sverige, där demokratiska principer och yttrandefrihet borde respekteras av våra myndigheter, säger hon.

Själv tänker hon inte låta sin forskning påverkas.

– Ingenting kan få mig att undvika vissa forskningsfrågor eller områden. Men den långdragna processen har medfört att vissa delar av vår forskning har blivit pausad i flera år och mycket dyrbar tid gått till spillo. Tid som hade kunnat användas för att öka vår kunskap och lösa viktiga samhällsproblem, säger Sundquist.

I december 2023 åtalsanmälde Önep ännu ett fall: Sameh Egyptsons avhandling i teologi, som kartlade den islamistiska organisationen Muslimska brödraskapets närvaro i Sverige. Egyptson hade använt sig av öppna källor och gjort bedömningen att han inte behövde ansöka om tillstånd eftersom han inlett sin forskning innan etikprövningslagen trädde i kraft. Men flera av hans meningsmotståndare – en del av dem personer han utpekat i avhandlingen som representanter för Muslimska brödraskapet – anmälde honom till Önep, som skickade fallet vidare till åklagare.

– I praktiken är det en cancelleringskampanj. Etikprövningssystemet har blivit ett politiskt slagträ. Jag känner några som sitter i de här nämnderna och de är politiskt drivna människor med makten att fungera som dörrvakter när de inte gillar forskningen. Själva behöver de inte stå till svars, säger han.

Men kanske står systemet inför en förändring. Utbildningsminister Mats Persson (L) har tillsatt en utredning av vad han beskriver som ”allvarliga problem med delar av nuvarande regelverk”. Forskarna Fokus har talat med är försiktigt positiva ­– och Etikprövningsmyndigheten också.

– ­Det är bra att kontrollera att lagen verkligen träffar det den ska, att den är lätt att förstå och att gränsdragningarna är tydliga. Och det finns forskning där integritetsintrånget är litet eller nästan obefintligt som ändå omfattas av dagens krav på etikprövning. Det är välkommet att undersöka om man kan lösa det på något annat sätt, säger Johan Modin.

***

Läs även: Sameh Egyptson: ”Muslimska brödraskapet har hittat en guldgruva här”

Läs även: Klockan klämtar för akademiens frihet