Ett gyllene sömnpiller

Tjugo stycken har det blivit sedan andra världskriget. Långtidsutredningar alltså, den kremlologiska beteckning på utredningen av i princip allt som kan hjälpa svenska regeringar att fatta kloka ekonomiska beslut på längre sikt.

Hur lång sikt beror lite på. Den har med metodologisk utveckling blivit allt längre – från ett par år i mitten av förra seklet till ett par decennier i början av 2000-talet. Men i den senaste utredningen fick långsiktigheten stå tillbaka en aning.

Vad som också fått stå tillbaka är frågan om vem som går i gång på själva begreppet långtidsutredning och hur bra man har varit på att föra ut utredningarnas resultat. Någon som funderat på att byta till ett sexigare namn? Nja, enligt departementsrådet Fredrik Bystedt på finans­departementet är man snarare inne på motsatsen.

– Vi har inte övervägt att skydda namnet, men vi märker att det är väldigt etablerat och att många vill använda det.

Nå. Vad man än tycker om den aggressiva marknadsföringen så kan man konstatera att den senaste utredningen innehåller en rad spännande fakta. Visste ni till exempel att Sverige är det land i OECD som har störst skillnad mellan svenskar och invandrare att ta sig in på arbetsmarknaden? Eller att svenskar har OECD:s högsta medelålder – närma­re 30 år – när det gäller att plocka ut högskoleexamen? På forskning följer så radikala förslag om att reformera både anställningsskydd, studiemedelssystem, lönebildning, skatter och arbetslöshetsförsäkring.

Det vore intressant att se vart alla dessa förslag tar vägen. En dammsamlande hylla på finansdepartementet kanske.