EU-kravet: Sverige måste exportera el

En bekymmersam omständighet för den svenska elförsörjningen, är att merparten av elen produceras i norr, medan den framför allt används i söder. Det kräver en överföringskapacitet elnätet har svårt att leva upp till. Samtidigt gör vindkraften det svårt med planeringen av elproduktionen, vilket ökar risken för överbelastning. 

”Oplanerade och okontrollerade frånkopplingar kan leda till kaskadeffekter och orsaka omfattande strömavbrott”, varnar Energimyndigheten i sin nationella riskberedskapsplan för Sveriges elförsörjning.

Inte nog med det: En av reaktorerna i Ringhals kärnkraftverk är avstängd för reparation till åtminstone februari 2023.

– Säg att det blir 30 grader kallt i hela Europa. Då har vi ett problem som förmodligen måste lösas med elransonering. En annan risk är att vi får ett allvarligt tekniskt fel i elnätet, som leder till ett stort eller till och med nationellt strömavbrott. Det skulle slå ut allt från mobilnätet till internet. Samhället är oerhört sårbart om el faller bort, säger Jan Blomgren, författare till boken Allt du behöver veta om Sveriges elförsörjning.

Men i stora delar av Europa är situationen värre. I Danmark kommer nästan hälften av elektriciteten från vindkraft, att jämföra med omkring 20 procent i Sverige. Resten av den danska elen kommer från fossila bränslen, något som medför att den danska elförsörjningen är både mer instabil och mer importberoende. Och såväl Tyskland som Polen har länge förlitat sig på fossila bränslen från Ryssland, vilket innebär att kriget i Ukraina har orsakat brist.

Situationen i Sverige är alltså jämförelsevis bra – men grannländernas problem kan snabbt bli våra. Enligt EU:s förordning 2019/941 om riskberedskap inom elsektorn ska medlemsstaterna agera solidariskt vid elkriser. I praktiken betyder det: tvångsexport av el till grannländer i kris. Vi behöver alltså inte bara hantera konsekvenserna av vår egen energipolitik, utan också av grannarnas.

Exakt vad EU-solidariteten kommer att innebära är dock inte uppenbart. Medlemsländerna ska upprätta avtal om att hjälpa varandra vid långvarig elbrist, men Sverige har inga sådana på plats ännu. Dessutom är risken stor att till exempel kyla eller bristande vindkraft drabbar oss och grannländerna samtidigt. En situation skulle kunna uppstå där Sverige har brist på energi, men att läget är ännu värre i andra länder.

Royne Malmström är handläggare på Energimyndigheten och ansvarar för Sveriges implementering av EU-förordningen.

– Hur man skulle kunna stödja varandra om vi inte har energi så det räcker till i Sverige, det är en komplicerad fråga. Exakt hur avtalen ska utformas är en fråga för behöriga myndigheter och transmissionsnätsoperatörerna inom EU. Finns inga färdiga avtal ska länderna snabbt kunna hjälpa varandra och lösa avtalsfrågorna ad hoc, men hur det skulle se ut, det kan jag inte svara på i dagsläget, säger han.

Vad kan elsolidariteten få för konsekvenser för de svenska elpriserna?

– I Sverige har vi genomfört informationskampanjer och givit myndigheter i uppdrag att minska sin energianvändning, i linje med EU:s uppdrag att minska energiförbrukningen med tio procent. Detta medför att elpriset sjunker, och förbättrar samtidigt våra möjligheter att exportera el i vinter. Förhoppningsvis är det tillräckligt. Men om läget skulle bli ännu allvarligare, om man skulle behöva exportera el enligt solidaritetsavtal, då törs jag inte svara på hur det skulle påverka elpriset, säger Malmström.

Sveriges elnät är kopplat till sex länder: Norge, Finland, Danmark, Tyskland, Polen och Litauen. De tre första sitter vi ihop med via växelström; till de andra har vi en havsförbindelse med likström. Skillnaden är, enkelt uttryckt, att nät som hänger ihop med växelström stabiliserar varandra. Så fungerar inte likströmsförbindelser, även om själva möjligheten att exportera och importera el fortfarande ger en form av trygghet i försörjningen.

Förutsatt att grannländerna faktiskt har förmågan och viljan att exportera, alltså. Tyskland har hotat med tillfälliga exportstopp av el om det blir nödvändigt för att rädda det inhemska elnätet. Att Sverige drabbas av en sådan bortkoppling i vinter är inte omöjligt.

När det gäller Norge, Danmark och Finland påverkas Sverige mer direkt av deras elsituation. Det kan vara både positivt och negativt.

– Norge är en jättebra granne att ha. Landet har mycket vattenkraft, den mest mångsidiga elproduktionskällan, som både kan producera väldigt mycket el och snabbt ändra nivån i produktionen. Det senare kan vara mycket användbart i en krissituation, säger Jan Blomgren.

– Danmark har däremot en väldigt fladdrig elproduktion i och med den höga andelen vindkraft, och den instabiliteten spiller över på oss. Men i grunden är det bra att sitta ihop med grannländerna. Det innebär en livlina om något går åt skogen i det egna elnätet. I princip är det alltid bättre att vara en del av ett stort nät än att ha ett eget litet.

Enligt EU:s förordning om riskberedskap inom elsektorn ska medlemsländerna ge varandra och EU-kommissionen en tidig varning om de bedömer att en elkris hotar. I dagsläget har ingen sådan varning utfärdats som berör Sverige, och vi har inte heller utfärdat någon. Ett eventuellt sådant beslut fattas av Energimyndigheten och Svenska kraftnät i samråd. Men några konkreta kriterier för när en varning ska utfärdas finns inte. 

Vi får helt enkelt vänta och se.

Läs även: Klarar elnätet en utfasning av bensin och diesel?

Läs även: Därför håller elpriserna på att explodera