Europas eviga elände
Bild: Ola Torkelsson/TT
Lördagen den 14 februari var de 80 gästerna samlade inne i församlingslokalen på Krystalgade i centrala Köpenhamn. Det var Bat Mitzva och kvällens huvudperson, tolvåriga Hannah Bentow, hade hållit tal inför de inbjudna. Medmänsklighet och goda gärningar var temat.
Efter middagen vidtog festligheterna, men strax efter midnatt dök en vakt upp och stängde av musiken. De kvarvarande gästerna fördes till ett säkerhetsrum och långsamt började de ta in vad som hade hänt. Strax intill synagogan låg den 37-årige församlingsmedlemmen Dan Uzan livlös på marken, ytterligare två poliser hade skottskadats.
Vad attentatsmannen, den 22-årige Omar Abdel Hamid El-Hussein, hade för plan har inte framkommit. Men det är möjligt att Uzan och poliserna stoppade ett blodbad. Dådet i Köpenhamn var den andra attacken med dödlig utgång riktat mot judar i Europa på mindre än två månader. I Paris dödades fyra personer i en kosherbutik i början på januari av den franske ISIL-anhängaren Amedy Coulibaly strax efter attacken mot satirtidningen Charlie Hebdo. Dessa terrorattacker kan läggas till flera liknande de senaste åren. År 2012 mördade den franskalgeriska islamisten Mohammed Merah tre barn och en lärare på en judisk skola i Toulouse. Och i maj förra året sköts fyra människor ihjäl på det judiska museet i Bryssel av en fransk islamist.
Vid sidan av rena terrorattentat har judar eller judiska institutioner varit utsatta de senaste åren. I Frankrike har propalestinska manifestationer spårat ur då demonstranter har slagit sönder judiskägda butiker, stormat synagogor och ropat antijudiska paroller. I förra veckan skändades 250 gravar på en judisk begravningsplats i Alsace, där ett antal ungdomar välte gravstenar och sprejade hakkors. I Tyskland har det skett flera attacker mot synagogor, judar har i några fall till och med angripits på gatan. Vid en manifestation i Essen i somras skanderades »Adolf Hitler« och »Död åt judarna«.
I Storbritannien mätte Community Security Trust, de judiska församlingarnas säkerhetsenhet, minst 302 antisemitiska incidenter i juli förra året, det högsta antalet under en och samma månad sedan registreringarna inleddes.
Antisemitism är ett brett begrepp. Det kan handla om stereotypa föreställningar och negativa inställningar till judar som grupp. Den kan uppträda i allt från milda fördomar till ursinnigt hat och våldsdåd.
Genom århundradena har den antagit många olika former och haft olika utövare.
– Det som förenar är föreställningen om att det existerar en hemlig judisk konspiration vars syfte är att uppnå ett världsherravälde. Att judarnas mål är att ta kontroll över andra folk och kulturer, säger religionshistorikern Lena Berggren vid Umeå universitet.
Att mäta antisemitism är inte helt enkelt, det handlar som sagt både om attityder och händelser.
Den amerikanska organisationen ADL undersökte förra året hur folk i olika delar av världen förhöll sig till ett antal stereotyper om judar. Det visade sig att 24 procent av befolkningen i Västeuropa svarade på ett sådant sätt att man kunde säga att de hade antisemitiska fördomar. I Östeuropa var siffran ännu högre, 34 procent. Några siffror på hur attityderna har utvecklats över tid finns dock inte.
När det gäller incidenter är statistiken också ofullständig. De siffror som finns inom EU visar på relativt höga nivåer under 2000-talet. Samtidigt hävdar EU:s Agency for Fundamental Rights att den »systematiska bristen på datainsamling leder till en grov underrapportering av beskaffenheten och egenskaperna av antisemitiska händelser inom EU«.
De forskare på området som Fokus har talat med är övertygade om att antalet incidenter ökat på senare år. Och det vi har sett i Toulouse, Bryssel, Paris och Köpenhamn innebär definitivt en förändring.
– Vad som är unikt är att vi nu kan se direkta våldsdåd på gator i Västeuropa, vilket vi inte gjort i samma utsträckning sedan andra världskriget, säger Johannes Heuman, historiker på Stockholms Universitet.
Sista avsked. I onsdags hölls en begravningsceremoni för Dan Uzan, offret vid helgens dödsskjutning utanför Köpenhamns synagoga.
Antisemitismen har funnits i princip lika länge som det judiska folket. Men riktigt allvarliga proportioner fick den i samband med Jesus födelse och död. Tidigt etablerades föreställningen bland många kristna att judarna som grupp bar ansvaret för korsfästelsen. I takt med att kristendomen spreds, bredde fördomarna om judarna ut sig.
Under åren runt Jesus födelse hade Judéen stått under romersk kontroll. Den romerska perioden var till en början fredlig, men så småningom förbjöds judarna att utöva sin religion. Många flydde utomlands, bland annat till Egypten, senare till Spanien. Därifrån tog de sig sen vidare till bland annat Tyskland, Frankrike och Nederländerna. Judarna blev minoriteter i sina hemländer, vilket ledde till misstänksamhet.
– Under medeltiden anklagades judar för att förgifta brunnar och ligga bakom digerdöden. Det genomfördes våldsamma pogromer. Eftersom de var exkluderade från samhällsgemenskapen och tvingades till vissa yrken, som handel, uppstod stereotyper som att judar var giriga och opålitliga, säger Johannes Heuman.
Först på 1700-talet intogs en mer tolerant inställning till judar. Under 1800-talet hade de fullständiga medborgerliga rättigheter i de flesta europeiska länder. På många håll fanns samtidigt en stark kritik mot vad vissa uppfattade som det traditionellt judiska sättet att leva. Judar ansågs bundna till vidskepliga myter.
På 1800-talet var nationalstaten på frammarsch.
– Med nationalismen följde rastänkandet. Då sågs judar som ett hot både mot den egna rasen och mot nationen, säger Carl Henrik Carlsson, historiker som forskar om antisemitism vid Uppsala Universitet.
I flera europeiska länder, däribland Österrike och Tyskland, startades under senare delen av århundradet antisemitiska partier och många skrifter publicerades. Så småningom fick idéerna fäste bland de breda folklagren. Dessa partier banade sedan väg för nazismen.
Genom historien har det också varit tydligt att antisemitismen ofta har förstärkts i tider när ekonomin varit dålig.
– Antisemitism styrs ibland av de ekonomiska konjunkturerna. Det såg vi exempel på i Sverige i slutet av 1800-talet, säger Carl Henrik Carlsson.
Freden i Versailles och de enorma kostnader som första världskriget förde med sig för Tyskland, var en grogrund för Hitler. Det tyska folkets fattigdom och frustration var en bidragande faktor till att han kom till makten och att det värsta folkmordet mot judar i historien kunde äga rum då två tredjedelar av Europas judar förintades.
Med andra världskriget förlorade antisemitismen sin legitimitet i Västeuropa. Att ge uttryck för motvilja mot judar var till slut inte längre rumsrent. Men länderna i Östeuropa gjorde inte upp med Förintelsen på samma sätt. Där handlade historieskrivningen snarare om sovjetfolkets seger över den tyska fascismen, vilket tjänade som en ny stark legitimeringsgrund för det socialistiska systemet. Judarna ansågs lierade med västliga imperialister och anklagades för att ligga bakom både nazismen och senare även kommunismen.
Samlande manifestation. Efter att 17 personer dödats på Charlie Hebdos redaktion och i en kosherbutik marscherade hundratusentals genom Paris gator.
Vad är det för antisemitism som är på frammarsch i Europa i dag?
Svaret är komplext. Det finns stora skillnader mellan de europeiska länderna. Och de länder som har de värsta antisemitiska våldsdåden är inte de där antisemitismen är som mest utbredd.
Som nämnts är det framförallt i Östeuropa som de antisemitiska attityderna är som mest utbredda. Där finns både inslag av den uråldriga kristna antisemitismen och de senare nationalistiska varianterna. Inom delar av den polska kyrkan finns krafter som bidrar till att sprida de gamla mytbilderna av judar som kristusmördare och ritualmördare. Och det högerextrema partiet »Kongressen för nya högern« talar om »judisk kommunism« – en tankefigur som går ut på att kommunismen är ett judiskt påfund.
I Ungern underblåses de antisemitiska stämningarna från politisk nivå. Partiet Jobbik, som nu har över 20 procent av rösterna, har bland annat utpekat den judiska befolkningen som en säkerhetsrisk och krävt att judar registreras.
I väst är de antisemitiska attityderna inte lika utbredda i de breda befolkningslagren, åtminstone om man ska tro attitydundersökningarna. Å andra sidan tycks antisemitismen ha blivit tydligare och mer våldsam i vissa västländer.
– Man kan se en tydligare antisemitisk strömning från ungefär vid millennieskiftet. Det finns inga belägg för att utbredningen av antisemitism generellt skulle öka i befolkningen som helhet, men den antisemitism som framträder är mer aggressiv och mer synlig än vad vi är vana vid, säger Henrik Bachner, idéhistoriker specialiserad på antisemitism.
Det rör sig om allt från attacker mot synagogor till att näthatet mot judar blivit tydligare genom att rasistiska sajter fått ökad spridning. Forskare beskriver den ökade antisemitismen i Västeuropa som att det tabu mot antisemitism som etablerades efter andra världskriget börjar försvagas. Samtidigt har det tillkommit nya omständigheter som aktiverar den antisemitism som finns. Flera forskare lyfter fram Mellanösternkonflikten som en viktig sådan omständighet.
Samstämmiga rapporter visar att brott mot judar ökar när konflikten mellan Israel och kringliggande länder stegras. Enligt Brottsförebyggande rådets senaste rapport över hatbrott mot judar i Sverige är det vanligaste motivet, i de fall motivet är känt, relaterat till Israel-Palestina-konflikten.
Vid Gazakriget förra året talade representanter för Brå om en ökning av antalet attacker mot judar och synagogor i Sverige. Också vid Libanonkriget 1982 och den första intifadan 1987 noterades en stegring. Den nuvarande våldsspiralen har ökat sedan den andra intifadan -började år 2000 och förstärktes ytterligare av -Gaza-kriget 2009.
I ADL Globals mätningar hamnar Mellanösternländerna högst av alla länder när det gäller antisemitiska attityder, och Henrik Bachner tror att det finns en koppling.
– Antisemitismen har setts som legitim på ett annat sätt i de här länderna och även varit statssanktionerad. Den har spridits av regeringar och regeringskontrollerade organ. Genom internet och tv-sändningar sprids den till grupper i Europa. I vissa fall finns det en religiös inramning, men det finns också en mer sekulär, politisk antisemitism.
Det finns också belägg för att antisemitiska attityder är starkare bland muslimer, åtminstone i vissa europeiska länder. I en attitydmätning från Forum för levande historia år 2005 svarade 39 procent av dem som identifierade sig som muslimer i Sverige genomgående jakande på antisemitiska påståenden. Motsvarande siffra för testgruppen som helhet var fem procent.
Men Henrik Bachner framhåller också att det finns specifika förklaringar för antisemitism inom grupper med bakgrund i Nordafrika i Frankrike.
– Franska judar och franska araber har redan en komplicerad relation sedan Frankrikes tid som kolonialmakt. Segregation och socioekonomiska skillnader föder spänningar.
Det är också oklart hur mycket dessa attityder egentligen kan förklara den extrema islamism som ligger bakom våldsdåd som det i Köpenhamn. Dåden i Toulouse, Bryssel och Paris har alla utförts av gärningsmän med rötter i Mellanöstern, med mer eller mindre stark koppling till militanta islamistiska organisationer.
Enligt Henrik Bachner kan den extrema islamismen som ideologi inte förklara utbredningen av antisemitism i hela grupper.
– Men den är en avgörande förklaring för den här typen av terrorattentat. Den erbjuder förklaring till hur världen fungerar och judarna ingår i fiendebilden.
Fakta | Den misstänkte mördaren
22-åringen blev frisläppt från fängelset för två veckor sedan efter att ha avtjänat straff för att ha attackerat en 19-åring med kniv.
Han utryckte i fängelset en önskan om att åka till Syrien och slåss för Islamiska staten.
Han fanns med på Kriminalvårdens lista över 39 danska fångar som radikaliserats i fängelset.
Han led inte av någon psykisk störning. Det visar
den undersökning som gjordes efter att
han högg 19-åringen.
Fakta | Hets mot folkgrupp och hot dominerar
Under 2013 gjordes 193 polisanmälningar med antisemitiska motiv i Sverige, enligt Brå.
Läs mer: »Man söker sig till det som är mest provocerande och i dag är det IS.«