Fem frågor om maffiametoder och klanstrukturer till Johanna Bäckström

På 300 sidor skildrar Johanna Bäckström Lerneby familjen som hållit en hel stadsdel i sitt grepp ur en mängd perspektiv. Offren och polisen kommer till tals, men också familjen själv. Maffia? Själva kallar de sig problemlösare. Familjens mytomspunne överhuvud, en 60-årig iman, tar hjärtligt emot Johanna och berättar om sin syn på Angered och världen.

I köket över en lyxig måltid uppstår ett spännande möte (och kulturkrock) som lockar den undersökande journalisten med sökljuset riktat mot en av samhällets svåra frågor: integrationen. Eller för att vara mer specifik: parallellsamhället. Klanstruktur och hederskultur har till stor del satt staten och rättsordningen ur spel i Angered.

Din bok har rönt stor uppmärksamhet. Varför är den så angelägen?

– Det pågår en diskussion om gängkriminalitet, rekrytering och förorterna. Man pratar om parallella samhällen, men vad är det egentligen? Jag tror att folk som inte möter det i sin vardag inte begriper riktigt vad det är. Men för folk i Rinkeby, Angered eller Rosengård är det vardag. Deras barn går i skola där. Företag kan tvingas stänga efter utpressning och hot. Och de som vill flytta saknar kapital. Det är fattiga stadsdelar. Folk måste få upp ögonen för hur det är. Jag kan synliggöra villkoren. Sedan måste makthavare ta vid.

Vad tänker folk i Angered om familjen?

– De allra flesta tycker oerhört illa om dem eftersom de förstör så mycket i lokalsamhället. De terroriserar och är våldsamma. Alla aktar sig. Men det har faktiskt blivit lite bättre nu sedan myndigheterna började samverka med sina insatser. Folk har börjat tala med polisen mer än tidigare.

– Men det är inte så lätt. Bara det att medlemmar som dömts till fängelse ändå är ute och rör sig på gatorna en tid efter domen för att det saknas fängelseplatser sår misstro. Rättssäkerheten är ju viktig för alla, men det är inte lätt att förklara i alla lägen.

Klanen, familjen och staten. En rättsordning står mot en annan. När kan familjen vara integrerad i det svenska samhället tror du?

– Ingen aning. Det beror på dem själva ytterst. De lever så annorlunda mot de flesta av oss andra. Vi är uppvuxna med en stark stat och en förvaltningstradition. För dem är familjen viktigast. Den går före allt annat, och det är inte bara att kapa familjebanden.

– Jag tror att den nya generationen måste ta ett gemensamt tag och visa att nu j-r integrerar vi oss. Jag törs inte säga när det kan ske, i värsta fall kanske aldrig.

Du är tydlig med att familjens rättsordning är oacceptabel, men en viss förståelse för deras perspektiv skymtar också fram?

– De upplever orättvisa, att myndigheterna jagar dem enbart på grund av deras namn, och så är det ju. Det är inte bara en känsla. Men det kan inte hjälpas att det måste vara så här, att långsamt och metodiskt mala ned en maktstruktur som inte ska finnas i samhället.

Du grundar en hel del på intervjuer med familjen. Hur vann du klanledarens (imanens) förtroende att tala med dig?

– Jag bara lyfte på luren och frågade, så det var lätt… Ja, till saken hör att jag under tiden som kriminalreporter på Göteborgs-Posten hade träffat medlemmar av familjen tidigare. Men inför intervjun med imanen var jag jättetydlig med att beskriva syftet. Det centrala var maffiaryktet och kriminaliteten. Så har jag alltid jobbat. Inget gulligull. Jag vill inte att vi, jag och min familj, ska bli hotade efteråt för att de känner sig blåsta. Jag ställer inga snälla frågor för att låta de allvarliga vänta till skrivandet. Det hade varit oärligt av mig.

Johanna Bäckström Lerneby dömer inte, hon skildrar vad som sker i parallellsamhället på ett närgånget sätt. Det är journalistens uppdrag. Att hon tar ställning för rättssamhället kan ändå ingen tveka om.

– På något sätt symboliserar jag ju det svenska samhället. Det är den här kulturkrocken som jag själv är så intresserad av. Det är där det bränner till och man verkligen förstår hur komplicerat det är.

Johanna Bäckström Lerneby

Arbetade på Norrbottens-Kuriren på 90-talet.

1996–2008 Redaktör och reporter på Göteborgs-Posten.

2008–2012 Uppdrag granskning.

2012 Europakorre för SVT.

2017 Chef för Aftonbladets rättsredaktion.

2020 Nyhetschef på SVT Sport.

Tidigare böcker: Handelsvara: Kvinna. Granskande reportage om trafficking.

Vann Stora journalistpriset som Årets berättare 2015 för reportaget “Att skapa ett monster”.