Fikafesten som revolt

Den argsinta teparty-rörelse som växte fram förra året i protest mot Obamas sjukvårdsreform, växande statlig administration och höjda skatter såg till en början ut som en välsignelse för det sargade republikanska partiet. Men i takt med att rörelsen gled allt längre högerut, svalnade kärnrepublikanernas intresse och rörelsen framstod alltmer som en belastning.

Frågan är vilken betydelse och utveckling som årets gräsrotsrörelse, »Coffee-party movement«, kommer att få. Dess uttalade mål handlar om att ge röst åt »amerikaner som inte betraktar den federala statsledningen som en folkets fiende, utan som ett uttryck för den gemensamma folkviljan«. Hittills finns ingen sakpolitik att tala om utan mer löst prat om samarbete i stället för konfrontation, anständighet i stället för aggression.

Hittills har rörelsen följt samma mönster som teparty-fraktionen: intressesamling på nätet, 200 000 på Facebook, och en allmänn Kaffedag, den 13 mars då folk på över 350 platser i USA skulle råkas över en java.

Hövlighet och samarbetsvilja är viktigt, liksom betydelsen av att lämna partitillhörigheten utanför caféet. Många av anhängarna har sannolikt röstat på Barack Obama men de vädrar kritik mot den splittring som hans politik lett till, i stället för den block­överskridande gemenskap han utlovade.

Om demokraterna ska kunna dra nytta av den nya folkrörelsen får de vara snabbfotade. Det politiska intresset från det amerikanska folket oavsett om de föredrar kaffe eller te, är i alla fall inte att ta miste på.