Fokus möter: En dag i ett polisliv

Thomas Pettersson kommer ihåg att det var en fin och solig förmiddag när han och en kollega från grova brott, Stockholm syd, körde mot brottsplatsen i Vårby gård.

Av nattens dramatik märktes först inte mycket i det lilla centrumet.

De var civilklädda men hade dragit på sig reflexvästar med texten: POLIS. Snart kom människor fram för att prata och visa upp skador och skotthål. Kulorna hade riktats mot två lägenheter och passerat en lekpark.

En liten kille dyker upp och vill visa ett kulhål i staketet där han bor. Pojken förstår sannolikt inte vilken fara han varit utsatt för.

– När den lille pojken, i sexårsåldern, kom fram till mig reagerade jag känslomässigt, säger Thomas Pettersson.

– Jag har egna barn. Vi stod i en lekpark. Så här får det bara inte vara.

Thomas Pettersson bet ihop och gjorde sitt jobb. Han gick runt i omgivningarna. Som utredare är det viktigt att ha varit på plats; att visuellt ha tänkt sig skottbanorna, känt av platsen; stått där hylsorna legat, med blicken i den riktning skytten haft enligt ögonvittnen – om vittnen finns.

I källare och parkeringshus hittade han kulhål från andra, äldre skjutningar.

Thomas Pettersson är erfaren, har varit polis i två decennier och under lång tid jobbat med grova brott i södra Stockholmsregionen. För 20 år sedan fanns det också mycket vapen, men det sköts inte lika ofta och avlossades inte så många skott vid skjutningar som i dag.

Nu kände han ilska och uppgivenhet.

I Svenska Dagbladet skrev han:

»Snart kommer en kula ämnad för en gängkriminell att ta en polis liv.« Och han lade till: »eller en oskyldigs«.

Han undrar varför så lite hänt på tio år inom politiken och polisorganisationen.

För tio år sedan var han på en stipendieresa till Los Angeles där man arbetat med flera generationer gängkriminella med goda resultat. Thomas Pettersson skrev en rapport till justitiedepartementet som blev väl mottagen. Men få förslag blev verklighet.

Vi går igenom listan.

En del är i alla fall delvis genomfört: Punktmarkering av de mest brottsaktiva. Periodvis hög polisiär närvaro. Kamera­övervakning på fler platser.

Annat saknas. Till exempel:

Åklagare som arbetar offensivt tillsammans med polisiära utredare mot ett begränsat område som Vårby gård – en idé från Los Angeles. Men fortfarande jobbar man över hela gamla polisdistrikt; Nacka, Söderort, Södertörn.

Thomas Pettersson menar att personer som kan definieras som gängmedlemmar borde kunna dömas hårdare. Och att det redan finns grund för detta i svensk lag. Straffvärdet kan höjas om »brottet utgjort ett led i en brottslighet som utövats i organiserad form«.

I Los Angeles definieras gängtillhörighet av vissa tatueringar, handtecken och tröjor. Han önskar att föräldrar ska informeras om tecknen. Så att de kan vara observanta på sina barn redan när de är i 10-årsåldern, vid 15 kan det vara för sent.

Men han är desillusionerad.

– Många föräldrar till första och andra generationens invandrare i utsatta områden kan inte svenska. Därför uteblir de från möten i skolan eller i andra delar av barnens liv och kan inte stödja dem. Därför är kravet på att alla ska lära sig svenska så viktigt. 

Vissa saker har enligt Thomas Pettersson gått helt fel väg.

– Gängskjutningar kretsar oftast kring knarkaffärer. För tio år sedan var gränsen för grovt narkotikabrott 60 gram kokain, i dag är den 100 gram. Amfetamin är höjt från 250 till 500 gram. Obegripligt. Vi
ser konsekvenser varje dag.

Thomas Pettersson säger att han är en liten spelare i en stor värld. Från kolleger har han fått positivt gensvar. Men ingen polischef eller politiker har kommenterat.

– Handlingskraft har saknats i många år. Politikernas 34-punktsprogram handlar mycket om saker som borde ha varit i gång för flera år sedan.

– Jag hoppas bara att alla politiker som börjat prata om krafttag ska tänka långsiktigt och inte plötsligt flytta allt fokus till någon annan fråga. Politiker byts ut men vi ska finnas kvar för att skydda medborgarna. Vi måste få verktygen.

Vi träffas i Flemingsberg, en av de södra förorterna i Stockholmsregionen som kanske uttrycker mest hopp och dynamik.

Här är majoritetssamhället mycket närvarande med institutioner som högskola, universitet, sjukhus, station för regionaltåg, rättscentrum med kriminalvård, åklagare och polis och renoverade miljonprogramsområden.

Men detta är undantag enligt Thomas Pettersson. I omgivningarna ser han platser där gängbrottsligheten ökar och samhället har svårt att stå emot.

Thomas Pettersson ställer upp med sitt namn men inte på bild.

– Jag är inte rädd, men jag jobbar mot grovt kriminella, jag vill inte bjuda på mitt ansikte, och kanske få min bil förstörd eller min familj hotad av den kille jag gripit på kvällen och som blivit släppt på morgonen.

Thomas Pettersson stod på torget i Vårby gård och de flesta människor han pratade med sa att de gillar att bo där och att de bara vill ha lugn och ro.

– Det riktigt svåra, säger Thomas Pettersson, det är när de vanliga invånarna inte vill bo kvar och flyttar så snart de bara kan. Till sommarstugan eller vart som helst. Då har välfärdssamhället fått sig en rejäl törn.

– Häromdagen var det en dödsskjutning vid en bensinmack där jag ibland tankar min bil, med barnen i baksätet. Samma dygn var det en skjutning i Jordbro. Jag tittade på nyhetssajterna. Jag såg inte mycket mer än notiser. Det är riktigt farligt när dödandet blir vardag.

***

FAKTA: Thomas Pettersson

Utredare Stockholm syd; Grova brott.

Just nu ansvarig för följande tillsammans med åklagare: Tre mordförsök med skjutvapen. Två grova vapenbrott. Om misstänkta i ärendet begår nya brott under den tid som förundersökningen pågår hamnar de i de flesta fall på Thomas Petterssons bord.

I samtliga fall har han varit ute på brottsplatsen. Ofta är de flera utredare initialt, men antalet minskar snabbt eftersom det begås nya grova brott som behöver hanteras.

LÄS OCKSÅ: Polisen: Något mer organiserade gäng skulle minska det dödliga våldet