Förpackningen är allt

Den unga reklam­talangen Peggy kliver in till sin whiskydrickande chef och lobbar stenhårt för ett nytt företagsnamn. Hon vill med enkla medel börja om på ny kula. Scenen kommer från tv-serien »Mad Men« men kunde också vara hämtad från kristdemokraternas partikansli.

Namnbyte innebär helt enkelt nytändning. Moderaterna, tidigare kallat högerpartiet, når stora framgångar i den nya kostymen. Frisinnade landsföreningen bytte till folkpartiet, senare med tillägget »liberalerna«. Röster inom partiet propagerar emellanåt för att skippa det folkliga.

Vänsterpartiet har bytt namn flest gånger. Socialdemokratiska vänsterpartiet blev Sveriges kommunistiska parti, SKP. Sedan blev det vpk och slutligen kort och gott vänsterpartiet. I ett dygn, under valrörelsen, bytte de namn ytterligare en gång, till välfärdspartiet.

Centerpartiet främjade landsbygdens intressen och hette därför »bondeförbundet«. Men med tiden och storstadsdominansen blev även de piskade att byta. Och visst; Stureplansbondeförbundet låter ju inte särskilt smidigt.

Tanken med ändringarna är givetvis att få politiken att upplevas som modernare och bättre anpassad för väljarna. Gammal politisk skåpmat ska rensas ut. Bort med ord som höger, kommunisterna och bonde. Problem uppstår dock om alla drar den slutsatsen samtidigt. Tre »demokraterna« kan lätt bli förvirrande för väljarna. Fast det kanske var det som var meningen?