Fridolins fetischer

I riksdagens sista partiledardebatt före valet hade Gustav Fridolin för tusende gången i ordningen med sig allehanda föremål upp i talarstolen. Tidigare har det åtminstone varit lite fyndigt, som tårtdiagram i form av en prinsesstårta. Nu var det få som ens noterade vilka gåvor han delade ut till statsministern och de andra alliansledarna.

Utan överraskningseffekten faller själva upplägget.

Fridolins läromästare, förre språkröret Birger Schlaug, satte standarden en gång i tiden då han i en direktsänd tv-debatt lyfte upp ett akvarium med giftalger. Det blev aldrig lika bra igen. Hur många provrör med bromerade flamskyddsmedel den skäggiga miljöpartisten än viftade med framför kamerorna.

Numera har det blivit ett så vanligt tilltag att debatterna mest liknar ett avsnitt av »Antikrundan« där politikerna har tagit med sig fina föremål hemifrån, och allt som oftast blir besvikna när det visar sig att sakerna bara har ett affektionsvärde för dem själva.

Centerpartiets Annie Lööf, vars förkärlek till stapeldiagram i kartong är allmänt känd, är experten på misslyckad rekvisita. Som när hon beskyllde motståndarna för plakatpolitik och strax därefter halade upp ett eget plakat med hemmasnickrad vindkraftsstatistik. Eller när hon tog med sig klossar till partiledardebatten i bästa Hans Rosling-stil. Problemet var bara att klossarna var i samma röda färg som hennes klänning – och tv-tittarna missade showen.

Almedalspubliken är härmed varnad.

I politikens nya modus operandi är man aldrig bättre än sin senaste rekvisita.