Gransknings-Janne

SVT:s Uppdrag granskning har alltid varit bra på att berätta historier. I deras reportage råder sällan tvivel om vilka skurkarna är.  Vi har sett Janne Josefsson jaga dem genom det ena timslånga programmet efter det andra, innan han kunnat ställa frågan: Du är ansvarig för detta, vad säger du? Ibland har jakten blivit hård, och det har sagts att Uppdrag gransknings berättargrepp är för svartvitt, och att den utmejslade dramaturgin inte skapar god samhällsjournalistik, »bara« bra tv.

Strax före jul ville SVT:s ortschef i Göteborg, Ylva M Andersson, tillsätta en extra chef för Uppdrag granskning, för att avlasta Mette Friberg, som varit chef där i 16 år.

Men det tyckte hon inte om. Efter jul fattade Andersson beslutet ändå. Friberg sjukskrev sig och sa att hon bara kom tillbaka om Andersson gick.

När anledningen till sjukfrånvaron blev känd gick några tongivande medarbetare – bland andra Janne Josefsson – i taket. Ortschefen förklarade sig på ett stormöte. En SVT-medarbetare berättar för Fokus att reportrarna »infödda med att betrakta världen i svartvitt« var skoningslösa. Obehagligt, tyckte många, men inte alla.

SVT:s lösning blev att tillfälligt låta bägge cheferna gå. Just den tid på året när nya programförslag ska lämnas in. Vare sig Uppdrag granskning eller På spåret är i fara för SVT i Göteborg, men utan sina två högsta chefer hamnar man på efterkälke. På längre sikt ser fortsatta konflikter oundvikliga ut. Oavsett om det blir den ena, den andra, båda eller ingen av cheferna som kommer tillbaka.

Vem som är skurken är oklart, men det skulle nog kunna bli bra tv.