Han är hjärnan bakom Trumps Gaza-plan
Joseph Pelzmans förslag liknar inte något annat i Mellanösterns historia.
Bild: AP
Många anade nog att president Donald Trumps utspel om Gaza hade varit i säck innan det kom i påse, och mycket riktigt. Hjärnan bakom det besynnerliga förslaget om att Gaza ska underställas USA och förvandlas till ett semesterparadis är en man vid namn Joseph Pelzman. Han är ekonomiprofessor och chef för CEESMENA, ett amerikanskt forskningsinstitut specialiserat på Mellanöstern och Nordafrika.
Pelzman har berättat hur han redan i juli förra året blev ombedd av Trumps medarbetare att tänka fritt (outside the box) när det gällde att styra upp Gaza efter det att kriget var över. Det gjorde han med besked och hans förslag, som nyligen alltså presenterades av president Trump, liknar inte något annat i Mellanösterns historia.
För att kunna förstå Joseph Pelzmans resonemang måste man hålla i åtanke att han i grunden är ekonom med inriktning på internationell handel. Hans jobb är att tänka i siffror, han sneglar inte på statsvetenskap eller freds- och konfliktforskning.
När han började den studie som sedan blev grunden till förslaget om Gaza efter kriget visste han först inte hur han skulle presentera sina tankar – eller för vem. Joe Biden var fortfarande USA:s president, men Pelzman anade att hans förslag inte skulle falla i särskilt god jord i den administrationen. Därför uppvaktade han Donald Trump i stället, som alltså uppmuntrade honom att arbeta vidare med studien och att ”tänka utanför boxen”.
Utgångspunkten var att Gazas ekonomi på grund av kriget skulle nå en absolut bottennivå. Nedgången hade startat redan tidigare. Mellan 2007 och 2022 var Gazas BNP-tillväxt endast 0,4 procent, enligt Världsbanken. Räknat per capita var tillväxten rentav negativ, den snabba befolkningsökningen angavs som förklaring.
Förutom det ekonomiska förfallet orsakade kriget en materiell förstörelse av sådan magnitud att Pelzman och hans medarbetare bedömde att en normal återuppbyggnad inte var möjlig. Det skulle inte gå att hitta byggföretag som kunde ta sig an den herkuliska uppgiften. Pelzmans slutsats var att man måste börja från scratch. Glömma det Gaza som en gång fanns och bygga något helt nytt.
I dag är allt i spillror på grund av kriget. Hälften av Gazas befolkning saknar arbete och lever under fattigdomsgränsen, vilket enligt Världsbanken är drygt två amerikanska dollar om dagen. Pelzman vill nu skissa på en helt ny ekonomi men det är oklart hur de människor som bebor det 365 kvadratkilometer stora området passar in i kalkylen. I hans vision växer ett helt nytt Gaza fram som är mer futuristiskt än något annat i sinnevärlden.
I intervjuer har Pelzman förklarat att hela Gazaremsan måste evakueras för att en återuppbyggnad ska bli möjlig. Kvarvarande krigsskadade ruiner måste jämnas med marken och betongen, hävdar han, kan till stor del återvinnas och användas på nytt. I det projektet får det inte finnas människor kvar på plats. Detta har väckt mycket starka reaktioner i arabvärlden och förkastats unisont av regerings- och statschefer.
Donald Trump hävdar att den palestinska befolkningen som förflyttas från Gaza inte kommer att vilja återvända senare.
”Enda skälet till att de pratar om att återvända till Gaza är att de inte har något alternativ”, sa Trump nyligen till journalister ombord på sitt flygplan.
”När de får ett alternativ så kommer de inte att vilja återvända. Vi är helt inställda på att ta området, äga det och att se till att Hamas inte kommer tillbaka.”
Hur ska Gaza styras?
Pelzman ser framför sig en tredelad ekonomi som bygger på turism, jordbruk och avancerade teknikföretag. Planen ska genomföras genom att privata företag och organisationer upprättar partnerskap med det Pelzman kallar governmental entities, alltså en styrande och kontrollerande enhet med karaktären av lokal regering. Det tycks vara den svagaste punkten i hans vision. Hur ska Gaza styras, av vem eller vilka och med vilket mandat?
Pelzman undviker den diskussionen, vilket leder tankarna till Karl Marx som ansåg sig veta allt om ekonomi men som ändå inte ville skriva recept för det han kallade framtidens soppkök. Likafullt måste någon bli regeringsansvarig för Gaza och det blir i sista hand det som kommer att avgöra områdets fortsatta existens. Kanske är det här som Donald Trumps idéer om att USA ska äga Gaza kommer in i bilden. Han har sagt att han ser framför sig att rika arabnationer finansierar återuppbyggnaden men att USA ska stå som ägare.
Joseph Pelzman vill se ett Gaza helt försörjt av solenergi. Där ska finnas ett omfattande pendeltågssystem, en flygplats och en hamn. Israel ska inte längre behöva bistå med energi och dricksvatten. Utmed stranden ska lyxhotell byggas och bakom dessa planerar Pelzman jordbruksanläggningar och företag med inriktning på högteknologi.
Bilar med förbränningsmotorer ska inte finnas. Alla ekonomiska transaktioner ska ske datoriserat; papperspengar, kreditkort och utländskt bistånd kommer att vara ett minne blott.
Hela skolsystemet byggs upp på nytt med fokus på avradikalisering, vilket konkret betyder att den Hamasinlärda antisemitismen ska tvättas bort. Barn ska kunna växa upp utan att hata sina israeliska grannar.
Pelzman kalkylerar med att hela projektet kommer att ta mellan fem och tio år, till en kostnad av mellan en och två biljoner dollar. En biljon är tusen miljarder. Multiplicera med cirka tio för att få det i svenska kronor; 10 000 till 20 000 miljarder.
Under sin förra presidentperiod presenterade Donald Trump en fredsplan som delvis liknar det han nu förespråkar. Den inkluderade även Västbanken och handlade om enorma penninginvesteringar för att bygga upp det palestinska samhället. Det var Trumps svärson Jared Kushner som ledde arbetet, vilket i sig vållade omfattande kritik eftersom Kushner ansågs sakna erfarenhet av liknande uppdrag. Kritiken gick i mångt och mycket ut på att hela den vittomfattande planen, innehållande bland annat en särskild industrizon i Sinaiöknen gränsande till Gaza, inte tog hänsyn till vilka människor som bebodde området. Kushner talade visionärt om högteknologisk industri precis som hans svärfar Donald Trump nu gör. Men vilka tekniker och ingenjörer skulle bemanna dessa hi-tech-företag? UNRWA:s flyktingskolor i Gaza hade inte specialiserat sig på sådana utbildningar.
Kushners fredsplan hann aldrig förverkligas innan Trumps fyra år vid makten var över. Det som dock åstadkoms var Abrahamöverenskommelserna, ett avtal mellan Israel, Förenade Arabemiraten, Bahrain, Marocko och Sudan. Det kallades för fredsavtal men innehöll mest löften om diplomatiska normaliseringar och har i efterhand kritiserats hårt i praktiskt taget hela arabvärlden.
Den arabiska attityden till Israel är ett slags känslomässig monolit som inte tycks gå att rubba, kanske därför att man hela tiden utgår ifrån samma förutsättningar som har gällt i tre kvarts sekel. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu säger att Trumps och Pelzmans vision om ett nytt Gaza är den första originella idén på flera år. Genomförandet av den blir en politisk dragkamp med hela världen på åskådarplats.
***
Läs även: Den naiva drömmen om en tvåstatslösning
Många anade nog att president Donald Trumps utspel om Gaza hade varit i säck innan det kom i påse, och mycket riktigt. Hjärnan bakom det besynnerliga förslaget om att Gaza ska underställas USA och förvandlas till ett semesterparadis är en man vid namn Joseph Pelzman. Han är ekonomiprofessor och chef för CEESMENA, ett amerikanskt forskningsinstitut specialiserat på Mellanöstern och Nordafrika.
Pelzman har berättat hur han redan i juli förra året blev ombedd av Trumps medarbetare att tänka fritt (outside the box) när det gällde att styra upp Gaza efter det att kriget var över. Det gjorde han med besked och hans förslag, som nyligen alltså presenterades av president Trump, liknar inte något annat i Mellanösterns historia.
För att kunna förstå Joseph Pelzmans resonemang måste man hålla i åtanke att han i grunden är ekonom med inriktning på internationell handel. Hans jobb är att tänka i siffror, han sneglar inte på statsvetenskap eller freds- och konfliktforskning.
När han började den studie som sedan blev grunden till förslaget om Gaza efter kriget visste han först inte hur han skulle presentera sina tankar – eller för vem. Joe Biden var fortfarande USA:s president, men Pelzman anade att hans förslag inte skulle falla i särskilt god jord i den administrationen. Därför uppvaktade han Donald Trump i stället, som alltså uppmuntrade honom att arbeta vidare med studien och att ”tänka utanför boxen”.
Utgångspunkten var att Gazas ekonomi på grund av kriget skulle nå en absolut bottennivå. Nedgången hade startat redan tidigare. Mellan 2007 och 2022 var Gazas BNP-tillväxt endast 0,4 procent, enligt Världsbanken. Räknat per capita var tillväxten rentav negativ, den snabba befolkningsökningen angavs som förklaring.
Förutom det ekonomiska förfallet orsakade kriget en materiell förstörelse av sådan magnitud att Pelzman och hans medarbetare bedömde att en normal återuppbyggnad inte var möjlig. Det skulle inte gå att hitta byggföretag som kunde ta sig an den herkuliska uppgiften. Pelzmans slutsats var att man måste börja från scratch. Glömma det Gaza som en gång fanns och bygga något helt nytt.
I dag är allt i spillror på grund av kriget. Hälften av Gazas befolkning saknar arbete och lever under fattigdomsgränsen, vilket enligt Världsbanken är drygt två amerikanska dollar om dagen. Pelzman vill nu skissa på en helt ny ekonomi men det är oklart hur de människor som bebor det 365 kvadratkilometer stora området passar in i kalkylen. I hans vision växer ett helt nytt Gaza fram som är mer futuristiskt än något annat i sinnevärlden.
I intervjuer har Pelzman förklarat att hela Gazaremsan måste evakueras för att en återuppbyggnad ska bli möjlig. Kvarvarande krigsskadade ruiner måste jämnas med marken och betongen, hävdar han, kan till stor del återvinnas och användas på nytt. I det projektet får det inte finnas människor kvar på plats. Detta har väckt mycket starka reaktioner i arabvärlden och förkastats unisont av regerings- och statschefer.
Donald Trump hävdar att den palestinska befolkningen som förflyttas från Gaza inte kommer att vilja återvända senare.
”Enda skälet till att de pratar om att återvända till Gaza är att de inte har något alternativ”, sa Trump nyligen till journalister ombord på sitt flygplan.
”När de får ett alternativ så kommer de inte att vilja återvända. Vi är helt inställda på att ta området, äga det och att se till att Hamas inte kommer tillbaka.”
Hur ska Gaza styras?
Pelzman ser framför sig en tredelad ekonomi som bygger på turism, jordbruk och avancerade teknikföretag. Planen ska genomföras genom att privata företag och organisationer upprättar partnerskap med det Pelzman kallar governmental entities, alltså en styrande och kontrollerande enhet med karaktären av lokal regering. Det tycks vara den svagaste punkten i hans vision. Hur ska Gaza styras, av vem eller vilka och med vilket mandat?
Pelzman undviker den diskussionen, vilket leder tankarna till Karl Marx som ansåg sig veta allt om ekonomi men som ändå inte ville skriva recept för det han kallade framtidens soppkök. Likafullt måste någon bli regeringsansvarig för Gaza och det blir i sista hand det som kommer att avgöra områdets fortsatta existens. Kanske är det här som Donald Trumps idéer om att USA ska äga Gaza kommer in i bilden. Han har sagt att han ser framför sig att rika arabnationer finansierar återuppbyggnaden men att USA ska stå som ägare.
Joseph Pelzman vill se ett Gaza helt försörjt av solenergi. Där ska finnas ett omfattande pendeltågssystem, en flygplats och en hamn. Israel ska inte längre behöva bistå med energi och dricksvatten. Utmed stranden ska lyxhotell byggas och bakom dessa planerar Pelzman jordbruksanläggningar och företag med inriktning på högteknologi.
Bilar med förbränningsmotorer ska inte finnas. Alla ekonomiska transaktioner ska ske datoriserat; papperspengar, kreditkort och utländskt bistånd kommer att vara ett minne blott.
Hela skolsystemet byggs upp på nytt med fokus på avradikalisering, vilket konkret betyder att den Hamasinlärda antisemitismen ska tvättas bort. Barn ska kunna växa upp utan att hata sina israeliska grannar.
Pelzman kalkylerar med att hela projektet kommer att ta mellan fem och tio år, till en kostnad av mellan en och två biljoner dollar. En biljon är tusen miljarder. Multiplicera med cirka tio för att få det i svenska kronor; 10 000 till 20 000 miljarder.
Under sin förra presidentperiod presenterade Donald Trump en fredsplan som delvis liknar det han nu förespråkar. Den inkluderade även Västbanken och handlade om enorma penninginvesteringar för att bygga upp det palestinska samhället. Det var Trumps svärson Jared Kushner som ledde arbetet, vilket i sig vållade omfattande kritik eftersom Kushner ansågs sakna erfarenhet av liknande uppdrag. Kritiken gick i mångt och mycket ut på att hela den vittomfattande planen, innehållande bland annat en särskild industrizon i Sinaiöknen gränsande till Gaza, inte tog hänsyn till vilka människor som bebodde området. Kushner talade visionärt om högteknologisk industri precis som hans svärfar Donald Trump nu gör. Men vilka tekniker och ingenjörer skulle bemanna dessa hi-tech-företag? UNRWA:s flyktingskolor i Gaza hade inte specialiserat sig på sådana utbildningar.
Kushners fredsplan hann aldrig förverkligas innan Trumps fyra år vid makten var över. Det som dock åstadkoms var Abrahamöverenskommelserna, ett avtal mellan Israel, Förenade Arabemiraten, Bahrain, Marocko och Sudan. Det kallades för fredsavtal men innehöll mest löften om diplomatiska normaliseringar och har i efterhand kritiserats hårt i praktiskt taget hela arabvärlden.
Den arabiska attityden till Israel är ett slags känslomässig monolit som inte tycks gå att rubba, kanske därför att man hela tiden utgår ifrån samma förutsättningar som har gällt i tre kvarts sekel. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu säger att Trumps och Pelzmans vision om ett nytt Gaza är den första originella idén på flera år. Genomförandet av den blir en politisk dragkamp med hela världen på åskådarplats.
***
Läs även: Den naiva drömmen om en tvåstatslösning
