Här är Ursula von der Leyens nya EU-kommission

När EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen blev omvald av parlamentet i somras riktade hon ett nytt krav till medlemsländerna: nominera en man och en kvinna, så att hon som ordförande kan sätta ihop en kommission med lika många kvinnor och män.

De flesta länder ignorerade kravet. Bulgarien nominerade en av varje kön, de flesta andra nominerade en man. Ursula von der Leyen svarade med att försöka pressa flera mindre länder att dra tillbaka sina nomineringar av män och kvotera in kvinnor, enligt källor i Bryssel. I två fall lyckades hon. När hon på tisdagen presenterade sin nya kommission tillade hon med ett belåtet leende att hon som kompensation har utsett fler kvinnor än män till ”executive vice presidents”, vilket innebär ett bredare ansvar och en (ännu) högre lön.

Det är ordföranden som bestämmer vem som får vilken post i kommissionen. Nästa steg är att de nominerade förhörs i EU-parlamentet innan de godkänns, eller i enstaka fall röstas bort.

Vissa poster är sexigare än andra. Det gäller förutsägbart nog ansvarsområdena som medför mycket makt eller stor budget – helst båda. Konkurrens, finans, handel, utvidgning och industri innebär till exempel stor makt. Jordbruk och sammanhållning sitter på enorma pengapåsar.

Andra poster är i princip tomma portföljer uppfunna för att hitta jobb åt alla 27 kommissionärer. Ytterligare ett antal verkar innebära ungefär samma sak. En lång rad medlemsländer har till exempel nominerat kommissionärer med bakgrund i klimatfrågorna, i hopp om att lägga vantarna på den prestigefyllda klimatportföljen. von der Leyens lösning verkar ha varit att klona portföljen: snart kommer vi både att ha en kommissionär för ”klimat, netto noll och ren tillväxt”, en för ”ren, rättvis och konkurrenskraftig omställning” och en för ”miljö, vatten-motståndskraft och konkurrenskraftig cirkulär ekonomi” – vid sidan av de relaterade områdena energi, jordbruk och fiske.

Men även de som åkt på nitlotter har en lukrativ mandatperiod framför sig. EU:s kommissionärer drar in 300 000 kronor i månaden, plus tilläggsbidrag för alla upptänkliga utgifter och en generös fallskärm när de slutar. De har tillsammans omkring 30 000 tjänstemän under sig, och i och med att EU:s lagar har företräde framför nationella lagar sitter de på mer verklig makt än medlemsländernas ministrar.

Ansvarsområde: Ordförande

EU-parti: EPP (moderater)

EU-kommissionens ordförande är genuin EU-adel: född i Bryssel och dotter till en av EU:s första tjänstemän – hennes pappa anställdes samma år som EEG bildades. Steget från Merkels regering i Tyskland till EU-kommissionen var med andra ord inte långt. Som grädde på moset är von der Leyen dessutom ingift i en tysk adelsfamilj.

Hennes identitetspolitiska linje i tillsättandet av en ny kommission kan verka överraskande för en tysk kristdemokrat, men hennes politiska profil är inte vad vi i Sverige identifierar med typisk kristdemokrati. Ursula von der Leyens första mandatperiod har präglats av två jätteprojekt: radikal klimatpolitik och en kraftig utbyggnad av EU:s budget.

Den gröna given lanserades nästan så fort hon fått tag i ordförandeklubban. Syftet är att göra EU klimatneutralt till år 2050 och en budget på omkring 1 200 miljarder kronor ska ”mobiliseras” för att stödja dem som kommer att drabbas hårdast av omställningen. Hittills har framför allt bönderna markerat sitt missnöje – stora delar av det senaste årets jättedemonstrationer runtom i Europa har kunnat härledas till Bryssels klimatpolitik.

von der Leyens andra stora projekt, återhämtningsfonden efter pandemin, har fått betydligt mindre uppmärksamhet. Särskilt i relation till sin omfattning: omkring 8 500 miljarder kronor. Pengarna ska lånas ihop i stället för att krävas in från medlemsländerna – ett smidigt sätt att undkomma kritik.

Kommande mandatperiod lär von der Leyen fortsätta på den inslagna vägen, även om hon strategiskt tonade ner den gröna given inför sommarens EU-val.

Ansvarsområde: Beredskap och krishantering

EU-parti: Renew (liberaler)

Den tidigare tv-journalisten utsågs 2021 att förbereda Bryssels kandidatur till posten som Europas kulturhuvudstad ett decennium fram i tiden. Året därpå avancerade hon med ett stort kliv till utrikesminister. Hon har givit upphov till en del turbulens på posten och till exempel anklagats av en ministerkollega för att ”dela ut visum som choklad” till kontroversiella iranska och ryska kongressdelegationer.

Just innan hon lämnade journalistiken reste hon dessutom till Krim för att spela in en dokumentär. Resan misstänks ha gått via Ryssland, vilket bryter mot ukrainsk lag, och det gjorde inte saken bättre att hon duckadefrågor om vilket land Krim tillhör. Hon har dock senare tydliggjort att Krim tillhör Ukraina.

Beredskap och krishantering är en relativt lättviktig post, där större delen av innehållet fortfarande ligger hos de enskilda medlemsländerna.

Ansvarsområde: Startups, forskning och innovation

EU-parti: EPP (moderater)

Jurist som slog in på den politisk-administrativa banan i början av 00-talet och var utrikesminister 2017–2021 innan ett maktskifte förpassade henne till den bulgariska riksdagen.

Zaharieva kommer till Bryssel med bagage: för sex år sedan rullades en politisk skandal upp i Bulgarien där statstjänstemän hade sålt tusentals bulgariska pass – och därmed visumfria inresor till EU – för pengar som enligt en visselblåsare finansierade ett av regeringens stödpartier. Samma visselblåsare pekade ut Zaharieva som delaktig.

Bulgarien var det enda landet som hörsammade von der Leyens krav på en kvinnlig och en manlig nominering. Den manliga kandidaten Julian Popov, tidigare miljöminister, numera vid stiftelsen European Climate Foundation, sorterades bort – förutsägbart med tanke på von der Leyens feministiska agenda.

Ansvarsområde: Fiske

EU-parti: Oberoende / EPP (moderater)

En biologiprofessor som haft ministerposter under två olika regeringar: först hälsominister i Tassos Papadopoulos mittenregering (partiet beskrivs växelvis som vänster- och högerliberalt, men sitter i dag i den socialdemokratiska gruppen i EU-parlamentet), sedan jordbruks- och miljöminister under en mer kristdemokratiskt lutande president.

Sedan det cypriotiska maktskiftet 2023 har Kadis varit tillförordnad dekan vid den hälsovetenskapliga fakulteten vid Frederick-universitetet i Nicosia. Under sin tid som politiker profilerade han sig inom biologisk mångfald, ekologiskt jordbruk och program inom EU:s gemensamma jordbrukspolitik och gröna giv. Förmodligen hoppades han alltså på en klimat- eller miljöportfölj, men fick nöja sig med fiske.

Ansvarsområde: Energi och bostäder

EU-parti: S&D (socialdemokrater)

Jørgensens CV skulle kunna vara specialdesignat av någon som vill bli klimatkommissionär. Efter nästan ett decennium i EU-parlamentet (kommittén för miljöfrågor) blev han jordbruksminister och senare klimatminister i Danmark. Landets klimatmål, som satts upp av Jørgensens parti, hör till världens mest svåruppnåeliga: en 70-procentig utsläppsminskning mellan 1990 och 2030, i relation till Sveriges.

Beroende på vem man frågar är den danska klimatpolitiken en succé eller ett misslyckande, med storsatsningar på vindkraft och flera klimatskatter. Vindkraften står för över hälften av landets energi, men är en instabil energikälla och Danmark är beroende av importerad el. Får Jørgensen som han vill kommer Danmark också att införa världens första klimatskatt på jordbruket, vilket inte lär tas emot väl av de redan ekonomiskt pressade bönderna.

Ministern har ägnat sig åt ett intensivt imagebygge. Han intervjuar klimatpolitiska högdjur i sin engelskspråkiga podcast, håller föredrag världen över och har publicerat böcker på temat ”grön globalisering” och ”EU:s roll i framtidens världsordning”. Det räckte hela vägen fram till energiportfölj, och som bostadskommissionär ärver Jørgensen den kontroversiella frågan om tvångsrenoveringar av klimatskäl. 

Ansvarsområde: Utrikeschef (formellt: EU:s höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik)

EU-parti: Renew (liberaler)

I egenskap av Estlands första kvinnliga premiärminister beskrivs Kallas ofta som en pionjär, men i själva verket är hon likt Ursula von der Leyen politikeradel. Hennes pappa Siim Kallas var Estlands premiärminister och ledare för samma parti som Kaja senare gjorde karriär i, och när han lämnade posten var det – precis som för Kaja Kallas – för att bli kommissionär i Bryssel.

Under sina drygt tre år som premiärminister har Kallas hunnit leda tre regeringar med olika stödpartier. Förra året höjdes krav på hennes avgång med anledning av att hennes man Arvo Hallik kammade hem euromiljoner på den ryska marknaden, i skärande kontrast till Kallas antiryska linje, men hon satt kvar. Att hon profilerat sig som besk Rysslandskritiker och entusiastisk Natoanhängare har förmodligen hjälpt henne till det nya toppjobbet.

Ansvarsområde: Teknologisk suveränitet, säkerhet och demokrati

EU-parti: EPP (moderater)

En av de mindre färgstarka nomineringarna. Virkkunen har tillbringat större delen av sitt liv i politiken: de senaste tio åren i EU-parlamentet, innan dess som finsk minister. I Bryssel har hon suttit i utskottet för industri, forskning och energi. Samtidigt har von der Leyen signalerat att länder som nominerar kvinnor kommer att belönas med mer inflytelserika poster. Mycket riktigt inkluderar Virkkunens post digital utveckling, vilket kan innebära ansvar för massövervakningspaketet chat control.

Ansvarsområde: Välstånd och industristrategi

EU-parti: Renew (liberaler)

Först nominerade Frankrike sin sittande kommissionär för den inre marknaden, Thierry Breton. Dagen innan von der Leyen presenterade sin nya kommission avgick han dock med buller och bång, och motiverade det med att von der Leyen ”av personliga orsaker” försökt få honom petad från kommissionen.

Frankrike bollade raskt upp Stéphane Sejourné, sittande utrikesminister, i stället. Precis som Thierry Breton står Sejourné nära Frankrikes president Emmanuel Macron, vars nominering av Breton fick svidande kritik från Marine Le Pens Nationell samling. Partiet, som fick flest röster i det franska valet, menar att det är odemokratiskt att Macron trots sitt låga stöd får utse nästa kommissionär.

Sejournés industriportfölj är en av de mer attraktiva i kommissionen. Något annat var förstås aldrig aktuellt för EU:s förmodligen mest entusiastiska medlemsland.

Ansvarsområde: Hållbara transporter och turism

EU-parti: EPP (moderater)

Guvernör i det grekiska distriktet Centrala Makedonien sedan ett decennium tillbaka. Han är medlem i partiet Ny Demokrati och följer i sin pappas fotspår: Tzitzikostas d.ä. nådde på sin tid de högsta topparna i samma parti och var minister för Makedonien och Thrakien.

Tzitzikostas d.y. studerade internationell politik och diplomati i Washington DC och PPE (politik- och ekonomiprogrammet som fungerar som inträdesbiljett i den brittiska politikens övre skikt) i London. Brysselerfarenhet har han skaffat i den Europeiska regionkommittén, ett rådgivande organ inom EU som producerar yttranden om frågor med regional eller lokal anknytning.

Ansvarsområde: Demokrati, rättvisa och rättsstat

EU-parti: Renew (liberaler)

En revisor som inledde sin politiska karriär i lokalpolitiken. Hans parti Fianna Fáil är en aning svårplacerat: republikanskt, beskrivs ofta som liberalkonservativt eller kristdemokratiskt, men i EU-parlamentet ingår det i den liberala Renew-gruppen och i Irland regerar det tillsammans med de gröna. En av regeringens mer internationellt uppmärksammade frågor har varit en svepande ”hate speech”-lag som kritikerna beskriver som ett hot mot yttrandefriheten.

McGrath har efter hand klättrat hela vägen till finansministerposten. Han har – trogen sin revisorsbakgrund? – hållit en konservativ ekonomisk linje och minskat statsskulden. I kommissionen hoppades han på en finansportfölj men får nöja sig med den relativt intetsägande demokratiportföljen, som dock inkluderar antikorruptionsarbete.

Ansvarsområde: Sammanhållning och reformer

EU-parti: ECR (konservativa)

Italiens sittande EU-minister byter parti som andra byter skjorta. Han gick med i de italienska Kristdemokraterna på nittiotalet när de dominerade den nationella politiken. 1994 upplöstes partiet i samband med den stora Tangentopoli-skandalen och Fitto gick vidare till Silvio Berlusconis parti (rättare sagt: partier). Det tredje av dem, Nya Forza Italia, valde Fitto att lämna när han satt i EU-parlamentet och ledde en utbrytargrupp över från EPP-gruppen till den mer konservativa och EU-kritiska ECR-gruppen. Ett partibyte senare ingår han i Giorgia Melonis regering i Italien.

Vilken position von der Leyen skulle ge Fitto har varit en spännande fråga. Trots de konservativa framgångarna i det senaste EU-valet är Fitto den enda kommissionären som är knuten till ett parti utanför det liberala-moderata-socialdemokratiska triumviratet, som föregående mandatperiod har behandlat den konservativa partigruppen ECR styvmoderligt. Samtidigt är Italien ett av EU:s största länder och förväntar sig en betydelsefull position.

”Sammanhållning” låter visserligen som en tom portfölj, men medför ansvar för EU:s jättelika sammanhållningsfond som genom riktade bidrag till fattigare medlemsländer ska jämna ut ekonomiska skillnader i unionen.

Ansvarsområde: Medelhavet och demografi

EU-parti: EPP (moderater)

Šuica var lärare och professor innan hon slog in på den politiska banan, först som borgmästare i turistmagneten Dubrovnik och sedan som ledamot i EU-parlamentet. I dag betraktas hon som Brysselveteran, en av få medlemmar i EU-kommissionen 2019–2024 som återvänder för en andra mandatperiod. Hon har varit kommissionär för demokrati och demografi, en relativt oglamourös post trots den potentiella krutdurk den demografiska frågan utgör. Inte ens när hon beskrivit invandring som en nödvändig lösning på problemet med det låga barnafödandet inom unionen har det skapat särskilt många rubriker.

Šuica behåller halva sin portfölj – den demografiska halvan – vilket hör till ovanligheterna. Hon får även den nyinrättade Medelhavsportföljen, som bland annat inkluderar EU:s relationer till Israel.

Ansvarsområde: Ekonomi och produktivitet + implementering och förenkling

EU-parti: EPP (moderater)

Dombrovskis, tidigare finans- och premiärminister i Lettland, återvänder för en tredje mandatperiod i kommissionen. De senaste tio åren har han suttit på tunga poster – först ansvarade han för euron, sedan fick han handelsportföljen. De flesta alternativen hade med andra ord varit ett nedköp, men i stället fick han ekonomiområdet och som tvivelaktig bonus ansvar för ”implementering och förenkling”.

Ansvarsområde: Försvar och rymden

EU-parti: EPP (moderater)

Kubilius, tidigare premiärminister i Litauen i två vändor, har tillbringat den gångna mandatperioden i EU-parlamentet (EPP-gruppen, som så många andra tillträdande kommissionärer). Han har suttit i utrikeskommittén och varit lett parlamentets arbete med Rysslandsfrågor, vilket har givit honom goda möjligheter att demonstrera sin hökiga attityd. Bland annat har han föreslagit att västländer ska spendera 0,25 procent av BNP på att hjälpa Ukraina att slå Ryssland, och att alla frysta ryska tillgångar i väst ska användas för att finansiera återuppbyggnaden av Ukraina efter kriget.

Kubilius är också anhängare av ett större och mäktigare EU. Han är medlem i Spinelli-gruppen, ett nätverk av federalistiska EU-parlamentariker, och sitter i Euronest, som arbetar för att knyta andra länder närmare unionen.

Ansvarsområde: Jordbruk och mat

EU-parti: EPP (moderater)

Hansen tog sikte på Bryssel redan från början av karriären, i stället för att gå omvägen via nationell politik. Som 25-åring började han arbeta som rådgivare åt en EU-parlamentariker, sedan för Luxemburgs permanenta representation i Bryssel och därefter för Luxemburgs ambassad (i Bryssel, förstås). Nu sitter han i EU-parlamentet där han har arbetat med handelsfrågor, bland annat som rapportör för handel med Storbritannien efter Brexit.

Han har dock inte visat intresse för handelsportföljen i kommissionen utan tog direkt sikte på jordbruk. Det är en känslig fråga, eftersom EU trots sina enorma bidrag till Europas bönder är ett rött skynke för många av dem. Hur han hanterar balansgången mellan klimat och matsäkerhet återstår att se, men de artiklar som skrivits om honom har i alla fall varit noga med att påpeka att hans far var bonde.

Ansvarsområde: Rättvisa mellan generationerna, ungdom, kultur och sport

Politisk färg: S&D (socialdemokrater)

Micallef, född 1989, blir yngst i kommissionen. Den välvilliga tolkningen är att hans ansvarsområde är en spegling av det ­– portföljen innebär inget betydande inflytande och den lilla glamour den medför kommer från associationen med utbytesprogrammet Erasmus.

Den mindre välvilliga tolkningen är att det är en markering från von der Leyen, som enligt maltesiska tidningar har försökt få Malta att dra tillbaka nomineringen av Micallef. Det kan ha haft att göra med hans relativt begränsade erfarenhet av Bryssel – han ledde tidigare Maltas ”EU-koordineringsdepartement” och är i dag stabschef åt Maltas premiärminister. Men det kan också helt enkelt handla om att han är man; von der Leyens strategi för att öka andelen kvinnor i kommissionen har varit att sätta press på små länder att kvotera bort manliga kandidater, och Malta är det minsta medlemslandet.

Ansvarsområde: Klimat, netto noll och ren tillväxt 

EU-parti: EPP (moderater)

Den sittande EU-kommissionären för klimatet (eller ”climate action”, som EU kallar posten) har en lite otippad bakgrund. Innan han gav sig in i den nederländska politiken arbetade han på oljebolaget Shell. Därifrån bytte han till det beryktat elitistiska konsultföretaget McKinsey; vilka företag han arbetade för som konsult har han inte velat avslöja. 2011 valdes han in i det nederländska överhuset, där han satt parallellt med sin anställning på McKinsey.

Sedermera fick han tunga ministerposter i liberale Mark Ruttes koalitionsregering: finansminister och utrikesminister. Och när Nederländernas tidigare kommissionär Frans Timmermans lämnade posten 2023 för att bli partiledare fick Hoekstra ärva den. Nu behåller han klimatfrågorna, om än med en ny titel på ansvarsområdet.

Ansvarsområde: Budget, anti-bedrägeri och offentlig administration

EU-parti: EPP (moderater)

Serafin är vid det här laget att betrakta som en erfaren eurokrat. Mandatperioden 2014–2019 var han stabschef åt Europeiska rådets ordförande Donald Tusk – Polens nuvarande premiärminister. Därefter arbetade Serafin vid ministerrådets generalsekretariat. Han har med andra ord gått tjänstemannavägen snarare än det politiska spåret, och alltså lyckats hålla sig relativt anonym, men väntades ändå få en tung post. Budget är visserligen inte den mest attraktiva, men ger Serafin huvudansvaret för utformningen av EU:s nästa långtidsbudget.

Ansvarsområde: Finansiella tjänster och spar- och investeringsunionen

EU-parti: EPP (moderater)

När Albuquerque blev finansminister 2013 led Portugal i sviterna efter eurokrisen och var beroende av nödlån från EU. Inte den tacksammaste tidpunkten att vara finansminister, eftersom den så kallade EU-trojkans lånevillkor omfattade nedskärningar i pensioner och löner. 

Två år senare förlorade Albuquerques parti (som förvirrande nog heter Socialdemokratiska partiet, men är liberalkonservativt) makten. Albuquerque lämnade politiken och tog anställning hos den Londonbaserade fondförvaltaren Arrow Global, som bland annat specialiserar sig på att köpa upp skulder. Nu är politikpausen dock över. Hennes ansvarsområde inkluderar integreringen av medlemsländernas finansmarknader.

Ansvarsområde: Människor, talanger och beredskap

EU-parti: S&D (socialdemokrater)

Mînzatu visade intresse för EU relativt tidigt i karriären. Hon har arbetat på Rumäniens ministerium för europeisk integration, ansvarat för EU-finansierade projekt, och i juni 2019 blev hon minister med ansvar för EU-medel. I oktober samma år kollapsade dock regeringen efter ett misstroendevotum, och Mînzatu passerade genom svängdörrarna till den privata sektorn. 2024 återvände hon och blev invald i EU-parlamentet.

Rumänien nominerade henne till kommissionen efter att förstahandsvalet, Victor Negrescu – en av EU-parlamentets 14 vice talmän – drog tillbaka sitt intresse som reaktion på von der Leyens kampanj för könsbalans. Ansvarsområdet ”people, skills and preparedness” låter flummigt – inte minst som en annan kommissionär redan är ansvarig för beredskap – men ger Mînzatu ansvar för den så kallade sociala pelaren, EU:s kontroversiella försök att flytta makten över arbetsmarknad och socialförsäkringar från nationella parlament till Bryssel.

Ansvarsområde: Handel och ekonomisk säkerhet + interinstitutionella relationer

EU-parti: S&D (socialdemokrater) – Šefčovičs parti är dock för närvarande uteslutet

En yrkeseurokrat som efter fem år som Slovakiens EU-ambassadör gick över till kommissionen 2009. Där har han haft några av de mindre glamourösa posterna: utbildning och kultur, energi just innan energifrågan blev spännande, och nu senast kommissionär för interinstitutionella relationer. Sedan 2023 är han även ansvarig för den gröna given, von der Leyens älsklingsprojekt, vilket får uppfattas som ett tecken på förtroende. Mycket riktigt har Šefčovič nu fått handelsportföljen, ett av de mest populära ansvarsområdena.

Hans slovakiska parti Smer har en Rysslandsvänlig, populistisk och bitvis kommunistnostalgisk image. Det uteslöts ur den socialdemokratiska S&D-gruppen i EU-parlamentet förra hösten. Partiledaren Robert Fico, som överlevde ett mordförsök i maj, gick till val på att stoppa det militära stödet till Ukraina.

Ansvarsområde: Utvidgning

EU-parti: Oberoende, men partiet som Sloveniens premiärminister tillhör ingår i Renew (liberaler)

Slovenien nominerade först Tomaž Vesel, jurist och tidigare chef för slovenska riksrevisionen, men efter press från von der Leyen ersattes han av Marta Kos. I alla fall försöker den slovenska regeringen nominera Kos, men oppositionen förhalar processen.

Kos är ett kontroversiellt val. Hon har bakgrund som journalist, tjänsteman och diplomat, men tvingades 2020 lämna ambassadörsposten i Schweiz efter anklagelser om att hon trakasserat ambassadpersonal. Två år senare var hon presidentkandidat för det socialliberala Freedom Party innan hon plötsligt övergav först kandidaturen och sedan partiet. Ledaren för den slovenska delegationen i EPP-gruppen anklagar dessutom Kos för kopplingar till Jugoslaviens hemliga polis under kommunisteran, vilket Kos avfärdar som ”lögn och förtal”. I dag arbetar hon för lobbyfirman Kreab i Bryssel men förnekar bestämt att hon skulle ägna sig åt lobbyverksamhet.

Ansvarsområde: Ren, rättvis och konkurrenskraftig omställning

EU-parti: S&D (socialdemokrater)

En jurist och teknokrat som sedan 2018 är Spaniens minister för ekologisk omställning. 2020 fick hon även demografifrågorna i sin portfölj. Hon har tidigare haft höga tjänstemannaroller i klimatfrågor, agerat rådgivare åt FN och Världsekonomiskt forum och varit med och förhandlat fram Parisavtalet. Med andra ord sitter hon på lång erfarenhet och en gedigen kontaktlista.

Samtidigt finns ett problem, åtminstone ur flera andra medlemsländers perspektiv. Ribera är en övertygad kärnkraftsmotståndare som har lett Spaniens nedläggning av reaktorer och kallat EU:s beslut att definiera kärnkraft som en hållbar energikälla ett ”stort misstag”. I länder som Frankrike, där kärnkraft står för omkring 70 procent av landets elektricitet, kommer hennes linje inte att vara populär.

Ansvarsområde: Miljö, vatten-motståndskraft och konkurrenskraftig cirkulär ekonomi

EU-parti: EPP (moderater)

Sveriges relativt anonyma EU-minister sedan 2022 blir, om parlamentet godkänner henne, Moderaternas första kommissionär. Hennes företrädare på posten har endera varit socialdemokrater eller Cecilia Malmström (L). Både Malmström och den avgående kommissionären Ylva Johansson (S) har haft tunga poster, handel och inrikes frågor. Själv fick Roswall trots sin begränsade Brysselerfarenhet en av de eftertraktade posterna på miljö- och klimattema – visserligen med rejäl överlappning mot flera andra poster i kommissionen, men fortfarande prestigefull.

Ansvarsområde: Internationellt samarbete

EU-parti: Oberoende, men partiet som Tjeckiens premiärminister tillhör ingår i ECR (konservativa)

En investeringsbankir som blev industri- och handelsminister i Tjeckiens mittenhögerregering 2021. Portföljen inkluderar även energifrågor, vilket har inneburit att behovet av att hitta alternativ till gasimporter från Ryssland har hamnat på hans bord.

Hans ansvarsområde som kommissionär överlappar utrikes-, handels- och utvidgningsportföljerna, men inkluderar EU:s investeringsprogram Global Gateway med en budget på 3 400 miljarder kronor över perioden 2021–2027.

Ansvarsområde: Hälsa och djurens välbefinnande

EU-parti: Oberoende, men nominerad av Viktor Orbán vars parti ingår i Patrioter för Europa (konservativa)

Jurist och diplomat som 2019 blev kommissionär för utvidgning efter att EU-parlamentet röstade ner Ungerns förstahandsförslag. Att han skulle få behålla portföljen var osannolikt; hans politik har mötts av kritik och avgångskrav, till exempel när han utan von der Leyens godkännande tillkännagav på Twitter att EU skulle strypa biståndet till Palestina efter Hamas attack på Israel 7 oktober (det gjorde EU inte). Flera medlemsländer som ställer sig kritiska till Ungerns nationella politik vill inte att landet ska ha en tung post i kommissionen; genom att förpassa Várhelyi till hälso- och djurfrågorna ser von der Leyen ut att gå dem till mötes.

Ansvarsområde: Inrikesfrågor och migration

EU-parti: EPP (moderater)

Österrikes finansminister lär ha hoppats på en ekonomisk portfölj, men inrikesportföljen är allt annat än ett bottennapp. Inte minst som den inkluderar ansvaret för EU:s yttre gräns. I våras klubbade unionen en ny asyl- och migrationspakt i ett försök att strama upp unionens gränser. Samtidigt ökar både antalet asylsökande och illegala invandrare – båda nådde förra året sin högsta topp sedan flyktingvågen 2016. Även om Brunner inte har varit med och utarbetat EU:s nya politik lär den placera honom i rampljuset de kommande fem åren.

***

Läs även: Därför är EU på kollisionskurs med sig själv

Läs även: Chat Control: Så ska techjättarna skanna allt du skickar