Har Norden något värt att slåss för?

Vad ska vi annars slåss för! Har vi ingen konst och kultur har vi inget att försvara!

Citatet brukar förknippas med Winston Churchill. Men han har aldrig sagt det. Det berättar Bengt Liljegren, författare till biografin i två band om den brittiske politikern och Nobelpristagaren i litteratur, för Fokus och påminner om att det finns många citat som tillskrivs Churchill utan att de kommer från honom. Liljegren har listat ett tiotal av dem i sin biografi. Citatet om kulturen publicerades första gången i Village Voice, kan man läsa på webbsidan The Churchill project, och har sedan dess cirkulerat flitigt på internet. Men trots idoga försök att hitta citatet bland Churchills 15 miljoner publicerade brev, tal, utkast, artiklar eller böcker har man gått bet. I ett ganska nyligen publicerat klipp av Kevin Spacey på Youtube upprepas frasen, dock med kanalens text om att citatet är felaktigt. The Churchill project skriver emellertid att man "med glädje kan meddela att Churchill likafullt hade uttryckt andemeningen i citat vid flera tillfällen". Bland annat i ett tal på Royal Academy den 30 april 1938. "Konsten är absolut nödvändig i varje färdigt nationellt samhällsliv. Staten är skyldig att bevara och uppmuntra konsten."

Churchill sa också: "Premiärministern (Neville Chamberlain, reds anm) som talade med så mycket känsla och tanke om detta påminde oss om det gamla talesättet att det är med hjälp av konsten som vi kan komma närmast änglarna och bort från djuren."

Det ofta åberopade citatet tycks alltså vara traderat men tycks likväl gå att åberopa när det nordiska försvarssamarbetet diskuteras av skäl väl kända och frågan som förekommer svaret är relevant: Vad är det vi försvarar?

Nord 55° är ett nytt nordiskt initiativ som vill mobilisera opinion, civilsamhälle, kulturliv, regeringar och medier för att skapa en kulturell försvarsallians.

Finlands tidigare försvarsminister Jan-Erik Enestam skrev i sin rapport Nordisk civil beredskap år 2021 att "nordiskt samarbete på vardaglig nivå har stor betydelse för den nordiska identiteten, samhörigheten och tilliten, som i sin tur utgör grunden för en gemensam nordisk civil krisberedskap".

En sådan beredskap skapas enligt Enestam inte bara genom bättre nordiska språkkunskaper utan också genom ökat samarbete inom forskning, utbildning, ungdomsfrågor och kultur.

Senast något sådant gick att skönja var i slutet av 1800-talet, en period präglad av nordiskt kulturutbyte, med den danska huvudstaden, i stark och snabb förändring, i centrum. Liksom i flera andra europeiska städer gick moderniseringen snabbt framåt till följd av industrialiseringen och med den ökad urbanisering.

När Köpenhamn började breda ut sig blev samhällsförvandlingen synlig för ögat. Brokvarteren Vesterbro, Nörrebro och Österbro byggdes ut. Samtidigt utreddes elektrifiering av spårvägen och en utveckling av avloppssystemet, energi- och vattenförsörjningen.

Dynamiken vibrerade under de möten som avlöste varandra mellan nordiska författare, konstnärer, vetenskapsmän och filosofer när de samlades kring borden på några av Köpenhamns utskänkningsställen för att diskutera och debattera. En av dem var August Strindberg. Hans båda dramer Fadren och Fröken Julie hade haft urpremiär i Köpenhamn och väckt uppståndelse runt om i Europa.

Navet för de intellektuella diskussionerna vid denna tid var Georg Brandes. En dansk kritiker och litteraturforskare, vars inflytande över skandinavisk litteratur från 1870-talet fram till sekelskiftet inte gick att underskatta. Han "gick skarpt till rätta med den danska litterära världens konservatism, fördomar och trångsynthet" för att citera Tidens lexikon, tryckt 1925 medan Brandes fortfarande levde, han dog två år senare. 

Brandes var en man inte bara med ett betydande kunnande utan också med stora mått av det som i dag brukar kallas för karisma. För icke-litteraturvetare i Sverige ofta associerad med Victoria Benedictsson – även känd under pseudonymen Ernst Ahlgren – och hennes självmord. 

En spridd uppfattning är att Georg Brandes obesvarade kärlek var orsaken till att hon tog sitt liv på ett hotell i Köpenhamn, endast 38 år gammal. Så står det också i Litteraturens världshistoria, men enligt författaren Elisabeth Åsbrink var motivet till den tragiska händelsen mer komplicerad än så. Något hon reflekterar över i sin biografi över Victoria Benedictsson med titeln Mitt stora vackra hat från 2022. 

– Självmordsbesattheten fanns i hennes tankevärld långt innan hon mötte Brandes. Hans ovilja att se henne både som konstnär och som kvinna spädde på en redan ackumulerad effekt av destruktivitet, säger Elisabeth Åsbrink:

– Georg Brandes var intresserad av Victoria Benedictsson och samtidigt av tio andra kvinnor. I dag skulle vi kallat honom för polyamorös.

En "womanizer" och en "Don Juan" är de epitet Torben Jelsbak använder när han beskriver Georg Brandes relation med kvinnor. Jelsbak är författare och docent i litteraturvetenskap vid Köpenhamns universitet och forskar främst på nordisk och europeisk litteratur.

Mannen som räknas som ideologen bakom det moderna genombrottet i den skandinaviska litteraturen var enligt Jelsbak både en intellektuell och en fredsaktivist. 

– En advokat för universella mänskliga rättigheter innan det begreppet var uppfunnet. En pionjär som uppmanade oss att lyssna på vetenskapen och på författare för att de kan hjälpa oss att hitta hållbara lösningar. 

Vad Torben Jelsbak särskilt intresserat sig för i Georg Brandes stora produktion är Hovedstrømninger i det 19, århundredes litteratur, ett verk baserat på de sex föreläsningar Georg Brandes höll i Köpenhamn med början 1871. Det innehöll både kulturhistoria och kulturkritik. Författaren själv kallade det för ett drama i sex akter.

Tillsammans med sin bror Edvard Brandes, en av grundarna till tidningen Politiken, utvecklade han den kulturradikalism som kom att kallas för brandesianismen. En riktning präglad av frisinne samt kritik av en trångsynt samtid där tekniken gjorde stora framsteg. 

– Brandes var å ena sidan en fanbärare för den fossila moderniteten med tåg, ångmaskiner och industriutveckling som då ägde rum. Den som vi i dag ser som huvudorsaken till klimatkrisen vi befinner oss i. Å andra sidan rymmer hans författarskap en vilja till självkritik och öppenhet inför det främmande som vi fortfarande kan lära av, berättar Torben Jelsbak.

Brandes formulerar principerna för en ny realism i konsten och litteraturen utifrån en helhetssyn på den nyare europeiska litteraturen. Ingen auktoritet ska få gå fri. Problemen ska sättas under debatt. 

Han gör det dock inte utan att bli kritiserad. Då och även långt senare. 

– Den svenske litteraturhistorikern och Strindbergforskaren Göran Hägg kallade det moderna genombrottet för en dansk propagandaterm. I det ligger en kritik av att Brandes politiserade litteraturen genom att spänna den framför framstegens och frigörelsens vagn. Men kanske också ett uns av svensk irritation över att den moderna rörelsen skulle styras från Köpenhamn, säger Torben Jelsbak.

Brandesianismen bidrog också till att litteraturen började se som sin uppgift att även ge röst åt nya samhällsgrupper. Också kvinnor måste få en plats i offentligheten. Ett kontroversiellt anspråk, som dock Victoria Benedictsson med flera skrivande systrar till henne i Norden realiserade.

– Den vite mannens monopol i litteraturen utmanades, säger Jelsbak och jämför med dagens litteratur som ger röst åt minoriteter.

Själv hade Georg Brandes vad Jelsbak kallar för en multibakgrund – han var både dansk och jude – och levde med upplevelsen att han var en outsider vilket gjorde honom internationellt orienterad och till en förmedlare mellan olika kulturer. 

I Torben Jelsbaks favoritcitat uttrycker litteraturkritikern hur denna dualism med litteraturens hjälp kan hanteras:

"Den sammenlignende Litteraturbetragtning har den dobbelte Charakter at nærme det Fremmede til os saaledes at vi kunne tilegne os det, og at fjerne vort Eget fra os saaledes, at vi kunne överskya det." (Ur inledningskapitlet till Emigrantlitteraturen, första bandet i Hovedstrømninger i det 19, århundredes litteratur.) 

Om Georg Brandes har mycket sagts och mycket skrivits. Långt ifrån alla uppskattades hans principer, men hans credo om att problemen ska sättas under debatt inspirerar fortfarande. 

Projektchef för Nord 55° är Lise Bach Hansen, till vardags programansvarig för de tre internationella scenerna – fotografi, samhällsfrågor och författare – på Den Sorte Diamant, Kungliga bibliotekets moderna byggnad som hänger ut över Köpenhamns hamninlopp.

– Vi behöver göra upp med våra invanda föreställningar och de nationella soloflygningarna för att tillsammans reflektera över våra största utmaningar när vi nu står på kanten till en ny tid och inför det som kan bli ett nödvändigt paradigmskifte. 

Lise Bach Hansen nämner grön omställning, hållbarhet, militär upprustning, AI, jämställdhet och demografi som gemensamma frågor för Nordens fem länder – Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige – samt de självstyrande områdena Åland, Färöarna och Grönland.

– Liksom Georg Brandes och kretsen kring honom gjorde för cirka 150 år sedan när en ny tid bröt mark behöver vi nu diskutera och debattera behovet av förändringar, säger hon.

Nord 55° kommer arrangera vad de kal-lar ett toppmöte där forskare, filosofer, entreprenörer, konstnärer och opinionsbildare samlas. Mötet är tänkt att dra i gång den nya nordiska offentligheten och bilda ringar på vattnet när det första toppmötet går av stapeln i Köpenhamn 2025.

– Det blir det forum som vi har saknat. Det finns en stor innovationspotential i Norden som vi behöver dela. Både mellan de nordiska länderna och med resten av världen, säger Lise Bach Hansen.

Namnet Nord 55° är generiskt, siffran anger breddgraden för Öresund. Allt eftersom mötena årligen arrangeras runt om i de nordiska huvudstäderna kommer siffran efterhand bytas ut till respektive stads breddgrad. 

Nord 55° är etablerat av fyra personer som under flera år varit engagerade tvärs över de nordiska nationsgränserna, den norska journalisten Hilde Sandvik, känd för svenska radiolyssnare genom programmet Norsken, svensken och dansken; Christian Have, dansk författare samt grundare och innehavare av en kommunikationsbyrå modell större; Stig Kirk Ørskov, vd för medieföretaget JP/Politiken, och Lise Bach Hansen.

Initiativet bygger på ett mediepartnerskap mellan danska JP/Politiken, norska Amedia, svenska Bonniers News och finska Konstsamfundet samt med Nordisk Kulturfond och Have kommunikation som partners.

Huruvida Churchill hade ansett varianten av kultur värd att försvara i ett krig får vi aldrig veta.

***

Läs även: Den svenska järnvägen byggs ut för långsamt

Läs även: Dags att sätta fosterlandet främst