Högerväljare lever hellre på bidrag än vänsterväljare
Bara fyra av tio skulle hellre arbeta än leva på bidrag om inkomsten blev densamma. Men arbetsmoralen skiljer sig åt mellan de politiska blocken.
Bild: Unsplash
Skulle du ta ett jobb som till exempel personlig assistent eller städare ifall lönen är samma som det du skulle få i bidrag om du inte jobbar?
Den frågan ställde Fokus/Novus till svenska folket. 41 procent svarade ja: de skulle ta jobbet. 40 procent svarade att de hellre skulle leva på bidrag. 19 procent var osäkra.
Frågan är särskilt intressant eftersom det är ett val människor faktiskt ställs inför. En rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) visade 2018 att en familj med fyra barn inte vinner på om den ena föräldern börjar jobba, ifall den andra fortsätter leva på bidrag. Även om ingen av föräldrarna arbetar har familjen en disponibel inkomst på över 30 000 kronor.
Är män latare än kvinnor?
I många andra familjekonstellationer vinner man på att arbeta, beräknar ESO. Men vinsten är långt ifrån alltid stor – och bara faktum att en person kan tjäna lika mycket på bidrag som en annan får ut av att gå till jobbet är en laddad politiskt fråga. Framför allt för borgerligheten; Moderaterna vill exempelvis införa ett bidragstak som garanti för att det alltid ska löna sig att arbeta.
Det är intressant, med tanke på att högerväljarna är mer benägna att välja bidrag än vänsterväljarna. Bland högerblockets väljare skulle 44 procent välja bidrag och 41 ta jobbet – bland vänsterblockets väljare skulle 37 procent välja bidrag och 43 procent ta jobbet.
Partierna som talar mest om att det ska löna sig att arbeta, har alltså väljare som är mer benägna att låta bli. Allra mest påtagligt blir det när man tittar på Sverigedemokraternas väljare, där bara 35 procent skulle ta jobb som städare eller personlig assistent medan 49 procent skulle välja bidrag.
En tänkbar förklaring är att den som själv skulle välja bidrag över jobb är mer misstänksam mot bidragstagare och därför röstar höger. Men Torbjörn Sjöström, vd för Novus, tror det handlar om något helt annat: könsskillnader. Bland kvinnor är det fler som skulle välja jobb än bidrag; bland män tvärtom. Och den grupp som är mest benägen att tacka ja till jobbet är kvinnor i åldern 35–49 med barn som bor hemma.
– Det är svårt att tolka den här skillnaden entydigt, men att ha ett arbete är en viktig signal man vill visa för sina barn. Även om det är dåligt betalt kan det vara så vill man vara en förebild som går till ett arbete i stället för att leva på bidrag, säger Sjöström.
En statusfråga
För en personlig assistent är grundlönen i genomsnitt 24 700, enligt SCB:s statistik. Städares grundlön är 24 200. Räknar man in ersättning för till exempel övertid och obekväm arbetstid blir städarnas månadslön marginellt högre, och de personliga assistenternas landar på 29 000.
Sjöström tror dock att det är jobbens status snarare än lönen som påverkar benägenheten att tacka ja – och att statusen i sin tur kan påverkas av att åtminstone personlig assistent är ett kvinnodominerat yrke.
– Män söker sig också till slitsamma arbeten med relativt låga löner, men det handlar ofta om andra typer av jobb: polis och militär. Kvinnor är mer benägna att söka sig till omvårdande yrken. Och status i yrkeslivet sätts ofta utifrån de manliga idealen, säger Sjöström.
Med andra ord: för män kan just personlig assistent och städare upplevas som jobb med så låg status att de föredrar att leva på bidrag. Hade frågan gällt lågbetalda industrijobb hade kanske könsskillnaden försvunnit, eller sett annorlunda ut.
– Så den partipolitiska skillnaden där SD-sympatisörer i lägre grad skulle ta jobben beror nog mest på att det är ett parti vars sympatisörer består till dubbelt så många män som kvinnor, mer än en värderingsfråga som är kopplat till partiet.
Läs även: H&M avskedar anställda efter IQ-test
