Högt pris för grön omställning

Om vi ska göra oss oberoende av fossila bränslen – vad ska vi göra oss beroende av i stället? Det är en alltmer brännande fråga.

Parisavtalet och EU:s klimatlag kräver att Sveriges utsläpp av växthusgaser ska nå nollstrecket och till vintern ska regeringen presentera sin handlingsplan. Bland annat ska hela transportsektorn och den norrländska stålindustrin elektrifieras. År 2045, då Sverige enligt Parisavtalet ska vara nere på noll nettoutsläpp, räknar många med att Sveriges energibehov är uppe i närmare 300 TWh om året – en fördubbling av dagens nivå. 

Frågan är varifrån den extra elen ska komma. Vattenkraften är i princip fullt utbyggd. Solkraften ser ut att förbli marginell. Återstår kärnkraft och vindkraft. Om kärnkraften byggs ut – en möjlighet som regeringen Kristersson har öppnat för – behövs uran och kärnavfallshantering. Om vi i stället förlitar oss på vindkraft krävs sällsynta jordartsmetaller och miljontals ton stål och cement – samt att en yta större än Skåne täcks av vindkraftverk. Det visar en rapport från Sveriges geologiska undersökning (SGU). 

– De olika energislagen har inte bara olika klimatavtryck, utan olika ekologiska fotavtryck. Det är inte bara en fråga om ekonomi och geopolitik, utan också om vad vi är beredda att kompromissa med i termer av naturskydd, turism eller renskötsel, säger rapportförfattaren Roger Hamberg, statsgeolog vid SGU. 

Rapporten tittar på tre scenarier. Det första: helt avvecklad kärnkraft, som Vänsterpartiet och Miljöpartiet eftersträvar. Det andra: bibehållen kärnkraft, där de befintliga kraftverken behålls och livstidsförlängs. Det tredje: kärnkraft som byggs ut med tio nya reaktorer på 2040-talet. 

Vägvalet får stora konsekvenser för markanspråken i Sveriges energiproduktion. Avvecklas kärnkraften enligt scenario 1 behöver 8 500 nya vindkraftverk byggas mellan 2020 och 2050. Tillsammans skulle de täcka en yta på drygt 13 000 kvadratkilometer (Skåne är drygt 11 000 kvadratkilometer stort). Byggs kärnkraften i stället ut enligt scenario 3 räcker det däremot med 1 250 vindkraftverk på en yta motsvarande Uppsala kommun. 

Men det är inte bara en fråga om mark. 

– Vindkraftverk måste vara stora för att ge bra effekt, och stora konstruktioner kräver mycket material, säger Hamberg. 

Om kärnkraften avvecklas kommer över sex miljoner ton stål och två miljoner ton cement att behövas till vindkraftverk. Kärnkraftens anspråk är avsevärt lägre – oavsett om det gäller metaller, andra material eller markyta. 

Tre faktorer gör dessutom att vindkraftens resursbehov underskattas. För det första: SGU:s siffror gäller den totala mängden material som energislaget kommer att behöva. I kärnkraften är över en tredjedel redan på plats i befintliga kraftverk; i vindkraften är andelen lägre. För det andra: vindkraftverk håller inte lika länge. Energimyndigheten räknar med en livslängd på 25 år, vilket innebär att många av de befintliga kraftverken kommer att behöva skrotas och ersättas. Och för det tredje: beroende på var vindkraften placeras kommer det att gå åt stora mängder koppar till ledningar som binder dem samman med elnätet.

– Det mest genomförbara är att vi livstidsförlänger de kärnkraftverk vi redan har. Det vore inte resurseffektivt att lägga ner ett fungerande kraftslag, säger Roger Hamberg. 

Men även om kärnkraften byggs ut kommer ny kapacitet inte att vara på plats förrän på 2040-talet. Fram till dess behöver vindkraften fortfarande expandera kraftigt. År 2040 behövs vindkraftsanläggningar på 8 200 kvadratkilometer – betydligt mer än Stockholms län. Först därefter kan ytan och materialet som tas i anspråk för den gröna omställningen börja minska. 

Om klimatpolitiken fortsätter i tangentens riktning, med fossilfritt stål, elektrifiering av transporter och kraftigt ökat elbehov, kommer vi helt enkelt att behöva exploatera stora ytor och använda stora mängder metaller. Vilket leder till nästa problem – var ska insatsvarorna komma ifrån? 

En del av de material som behövs i den gröna omställningen produceras redan i Sverige: koppar, zink, cement och stål. Men vilka politiska vägval som än görs är självförsörjningsgraden låg, konstaterar SGU. Andra metaller som är nödvändiga för energiförsörjningen saknas det inhemsk produktion av. 

Dit hör till exempel de sällsynta jordartsmetallerna, som krävs för att göra vindkraftsturbiner. I dag dominerar Kina marknaden till den grad att EU till 98–99 procent är beroende av kinesisk import. Visserligen finns en svensk fyndighet i Kiruna, men enligt LKAB kan den som tidigast börja utvinnas om tio-femton år. Och då måste vindkraftsindustrin konkurrera med elbilsindustrin om resurserna. Enligt Internationella energirådet kommer behovet av sällsynta jordartsmetaller till vindturbiner att trefaldigas mellan 2020 och 2040 – medan behovet till elfordon femtonfaldigas.

Om Sverige fokuserar på att bygga ut kärnkraft snarare än vindkraft sjunker behovet av sällsynta jordartsmetaller, tillsammans med behovet av övriga material. Utom ett. 

– Elefanten i rummet är uran. Vi har urantillgångar på flera ställen i Sverige, men frågan är om vi kan utnyttja dem. Dels är uranbrytning förbjuden i dag. Dels skulle man behöva undersöka hur avfallet från uranbrytning kommer att se ut, för att kunna undvika eller hantera urlakning där avfall från urangruvorna sipprar ut i vattnet, säger Hamberg. 

Uran har dessutom miljöpåverkan, i likhet med all gruvdrift. Metaller och mineral som ligger djupare än 500 meter under jorden bryts oftast i underjordiska gruvor, som visserligen har begränsad inverkan på naturen ovanför, men är både dyrare och farligare än dagbrott. Dagbrott innebär däremot att allting ovanför fyndigheten helt enkelt fraktas bort. 

– På områden i Sverige där det finns potential för gruvdrift finns i princip alltid något annat riksintresse också: turism, rennäring, naturreservat, annan skyddad mark. Det är väldigt svårt att säga att ett intresse ska gå före de andra, säger Roger Hamberg. 

***

Läs även: De sällsynta jordartsmetallerna: priset för den gröna omställningen

Läs även: Hur verklig är konflikten om kärnkraften?