Hur kan vi fånga upp de radikaliserade, ensamma männen?

Sedan några år är jag medlem på en sajt för incels. Ett par dagar efter skolmassakern i Örebro startade jag en tråd för att mäta temperaturen bland de cirka 30 000 medlemmarna. Hur var stämningen i communityn? Hur gick diskussionerna? Här är några av inläggen:

“No opinion, nothing ever happens.”

“No thoughts, head empty. Life is life. Same cycles, same shit, different days.”

”That shit happened like a few days ago who cares it’s in the past.”

Reaktionerna har mest präglats av likgiltighet snarare än engagemang. Spridda kommentarer om gärningsmannens utseende och halvhjärtade hyllningar från enstaka personer, mer av någon sorts missriktad lojalitet mot gruppen än sann övertygelse. Men så är också resignation och självförakt de dominerande komponenterna i känsloregistret bland incelmän. En skolskjutning i Sverige kommer knappast att rubba övertygelsen inom gruppen om att samhället stött bort dem på grund av ett ofördelaktigt utseende, konsekvensen av en tilldelad nitlott i det genetiska lotteriet. Återstår ett liv i extrem isolering där de enda kontakterna med yttervärlden är online med andra i samma situation.

Min antagna identitet ger mig möjlighet att följa aktuella samtal i realtid i samband med olika våldsdåd men också en möjlighet att kommunicera med de mer våldsbenägna och radikaliserade personerna. Sajten övervakas av FBI, någonting som medlemmarna är fullt medvetna om. Därför är direkta uppmaningar till våld och attentat sällsynta, ett faktum som gör det extremt svårt för underrättelsetjänster att upptäcka och avvärja tragedier innan det är för sent. Under den senaste tiden har dock FBI lyckats väl med sin uppgift. Två flickor, 15 respektive 16 år gamla, greps den 20 februari i Houston, Texas misstänkta för att ha planerat en skolattack. Det var den andra potentiella masskjutningen som FBI förhindrat under en och samma vecka.

Det är mer regel än undantag att en gärningsperson, direkt eller indirekt, läcker sina planer på ett attentat i form av manifest eller inlägg på nätet. Men ibland sker det helt öppet i det verkliga livet.

Fabian Cederholm, gymnasieeleven som knivhögg två kvinnliga lärare till döds i Malmö 2022, hade inte gjort någon hemlighet av sina planer. Hans gymnasiearbete skildrade en framtida dystopi och terrordåd med incelanknytning:

“Jag vill visa förödelse och mänsklig tragedi i sin råaste inkarnation”,

Ett annat exempel är trippelmördaren Anton Lundin Pettersson. På attentatsdagen lämnade han en handskriven lapp hemma på hallbyrån, en sista hälsning till familjen men också med ett politiskt budskap där han gick till attack mot invandrare, migrationspolitiken och samhället:

”Ni drev mig till det här. Blodet är på era händer”.

Det sista meddelandet från Lundin Pettersson var till en god vän genom en spelsajt,

“”Tjena mannen! Jag har inte mycket tid, så jag går rakt på sak. Jag kommer vara död inom de närmaste timmarna, max….jag vill att du ska veta att du är den bästa vän jag någonsin haft. Du är fantastisk. Jag kommer sakna dig så mycket, även om jag vet att jag hade kunnat vara mer aktiv, men du känner mig, jag fucking hatar mig själv. Om det finns ett liv efter detta hoppas jag att vi ses där! Jag hoppas att de där jävla poliserna siktar ordentligt, jag vill verkligen inte överleva tumultet. Men i alla fall. Jag älskar dig. //Anton”.

Det tog inte lång tid innan spekulationerna om huruvida förövaren i Örebro kunde vara en incel tog fart. Flashback klarade inte av trycket av nyfikna besökare och låg nere under några timmar. Man kan lätt få intrycket av att incelmän är anhängare till en organiserad rörelse med ett politiskt program. Men så är inte fallet. Här finns ingen utmejslad ideologi, inga ledare, ingen rörelse.

Däremot finns gemensamma nämnare: ett socialt utanförskap, ofta med mobbning i skolan, svår psykisk ohälsa där autism är en vanlig diagnos och en oförmåga att knyta kontakter med det motsatta könet.

De politiska åsikterna hos personerna inom incelgruppen är ofta en blandning av olika politiska idéer såsom högerextremism, misogyni, antisemitism och ekofascism. En ideologisk cocktail. Incelgruppen är heterogen där personer med olika etnicitet och utbildningsnivå ingår. All aktivitet äger rum på nätet, inklusive självradikaliseringen.

Män som lever i ofrivilligt celibat och som hamnar utanför samhället är knappast ett nytt fenomen. Förr i tiden talade man om “män som blev över”, individer som inte lyckades knyta kontakter med det motsatta könet. Nuförtiden har internet blivit en samlingsplats för de ofrivilligt ensamma männen, en gemenskap i anonymiteten. Här kan man både stötta och trösta varandra, ingjuta hopp om en bättre framtid. Eller, som tyvärr oftast är fallet, förenas i sitt självförakt, kvinnohat och sin rasism.

I jordbrukssamhället kunde det ofta räcka med ett erbjudande om ekonomisk trygghet för att flickan i grannbyn skulle tacka ja till ett frieri. Det var männen som styrde och dikterade villkoren men kvinnorna har sedan några årtionden möjlighet att leva sina liv helt oberoende av män. Dagens kvinnor, jämfört med tidigare generationer, kan också ställa helt andra krav på männen. Det räcker inte längre med att locka med goda materiella tillgångar och status. Valet av partner sker dock fortfarande traditionellt. Kvinnorna väljer oftast “uppåt”, det vill säga utifrån mannens utbildningsnivå och inkomst även i ett så pass jämställt land som Sverige.

Det vidgade gapet i skolresultat mellan pojkar och flickor har inneburit att allt fler pojkar halkar efter och slås ut. Flickorna har bättre betyg än pojkarna i alla ämnen både i grundskolan och gymnasiet. Kvinnorna är sedan några år i majoritet på de populäraste akademiska utbildningarna. Detta leder till att en ökande andel män blir ratade både på arbets-och dejtingmarknaden. Resultatet blir att allt fler kvinnor med hög utbildning och god inkomst får allt färre matchande män att välja bland.

För många män är jobbet en viktig del av identiteten. Att bli arbetslös är inte bara en katastrof rent ekonomiskt utan kan också vara en utlösande faktor för självmord. Ett välkänt exempel är den massarbetslöshet som bredde ut sig inom oljeindustrin i Alberta i Kanada år 2015 då antalet självmord ökade med hela 30 procent. I Sverige är över 70 procent av de som begår självmord män. Det finns ingen officiell statistik på hur många som tar livet av sig inom incelgruppen men min bedömning är att siffran är betydligt högre än hos befolkningen i övrigt. Det händer med jämna intervall att någon medlem på min incelsajt skriver att han tänker “logga ut”, det vill säga ämnar avsluta sitt liv. I de fall jag följt upp har ingen av dessa återvänt till sajten.

Om alltfler män fortsätter att hamna utanför samhället och huvudsakligen leva sina liv online, finns en uppenbar risk för både en tilltagande bitterhet, ett växande hämndbegär men också att ännu fler begår självmord.

Även om majoriteten incels inte utgör något som helst hot, finns det all anledning att hålla ögonen på den våldsbejakande delen även i framtiden. Deras misogyni kan ta sig olika uttryck på nätet men även i det verkliga livet. Ett relativt nytt fenomen som har börjat sprida sig i Japan är ”butsukari otoko.” Uttrycket betyder ungefär “knuffande man” och innebär att incelmän knuffar eller slår kvinnor på offentliga platser som till exempel tågstationer. Kvinnor drabbas på olika sätt av männens ilska, alltifrån knuffar i ryggen till hugg och slag med en mobiltelefon, väska eller ett paraply. De kvinnofientliga attackerna är ett sätt för männen att känna sig överlägsna och att “skipa rättvisa” i ett samhälle där kvinnor anses gynnas på männens bekostnad. 

I debatten efter Örebro-dådet har den centrala frågan ofta lyst med sin frånvaro: hur kan vi fånga upp de radikaliserade, ensamma männen som hamnar utanför samhället och förhindra framtida katastrofer?

Psykiatrin, där jag själv är verksam, har en utomordentligt viktig uppgift. Även om vi ännu inte känner till alla detaljer om gärningsmannen i Örebro står det nu klart att han led av grav psykisk ohälsa. Hans läkare hade konstaterat att Rickard Anderssons arbetsförmåga var helt och varaktigt nedsatt. I det läget borde han ha förtidspensionerats. Läkare är också skyldiga att upprätta en anmälan till polisen om de bedömer att en person är olämplig att inneha vapen av medicinska skäl enligt vapenlagen.

Det är inte uteslutet att rädslan för att mista sin försörjning från Socialtjänsten var den utlösande faktorn som fick Rickard Andersson att gå från ord till handling.    

Psykiatrin brottas sedan några år med platsbrist på avdelningarna och långa väntetider till öppenvårdsmottagningarna. En viktig anledning är det faktum att läkarens arbetsuppgifter i dag mer liknar socialarbetarens eller prästens. Många av de patienter som läggs in akut på de psykiatriska klinikerna i Sverige har sökt hjälp för fullt normala reaktioner på livshändelser såsom dålig privatekonomi, problem i äktenskapet, bostadslöshet eller rent existentiella frågor. Om psykiatrin återgår till sin kärnuppgift, nämligen att hjälpa svårt sjuka patienter, kan vi frigöra resurser till den grupp män som lider av svår psykisk ohälsa och som lever i total isolering.

Hotet från ensamagerande gärningsmän och risken för framtida skolattacker kommer att kvarstå under lång tid framöver både i Sverige och utomlands. I USA slog antalet skolskjutningar ett nytt rekord under 2024 med 83 attacker, varav 56 ägde rum i grund-och gymnasieskolor.

Det är hög tid för en nationell handlingsplan där samarbetet mellan polis, socialtjänst, skola och psykiatri måste fungera bättre än hittills.

I fallet Fabian Cederholm hade en lärare till och med slagit larm samma dag som attacken inträffade utan att skolledningen agerade.

En skolkamrat berättar att Rickard Andersson slutade prata i högstadiet och inte var kontaktbar.

“Han försvann efter sjunde klass. Han gick med luvan uppdragen och handen för munnen i flera års tid.”

Larmsignalerna kunde knappast bli tydligare än så.

Stefan Krakowski är författare och överläkare i psykiatri och aktuell med boken Identitetskriget-om trans, kön och kultur i vår tid som utkommer den 17 mars på Bazar förlag. 

***

Läs även: Incelsmännens guru är tillbaka

Läs även: Smärtar att stå utanför – incelmännen måste hanteras