Hur långt kan Kina gå i jakten på ”zero covid”?

Nästan tre år efter att coronapandemin bröt ut har resten av världen gått vidare. Kina är däremot snart inne på tredje året av masstestning, karantän och plötsliga lokala nedstängningar av samhället. I grunden ligger landets ”zero covid policy”, nolltolerans mot corona. Med den i ryggen har kinesiska myndigheter tagit till extrema metoder, till och med svetsat igen människors lägenhetsdörrar. Det rapporteras om matbrist i bostadsområden under lockdown. Gatorna patrulleras av megafonbestyckade robothundar och drönare.

Ibland har åtgärderna lett till våldsamheter. I augusti försökte Shanghais myndigheter sätta ett Ikeavaruhus i karantän efter att en kund visade sig ha varit i kontakt med någon som testat positivt för corona. En video visade hur kunderna knuffar sig förbi vakterna och springer i väg för att slippa hållas fast. I oktober flydde arbetare från Zhengzhous Iphonefabrik för att undkomma en karantän, och nyligen spreds bilder av hur säkerhetspersonal i hazmat-dräkter slår ner demonstranter med järnrör vid samma fabrik.

Får man tro kinesiska myndigheter är de hårda restriktionerna framgångsrika. Den officiella siffran landar på bara drygt 5 000 döda. Mellan januari 2021 och mars 2022 rapporterades inte ett enda covid-dödsfall i landet.

– Det är väldigt låga dödstal i relation till landets storlek. Statistiken har också blivit ifrågasatt, men de hårda restriktionerna har förstås bidragit till att hålla dödstalet nere, säger Kinaforskaren Marina Svensson vid Lunds universitet.

För att sätta de officiella siffrorna i perspektiv: The Economist beräknade i början av året att omkring 1,7 miljoner kineser hade dött av corona. Men även om de officiella siffrorna skulle stämma, har Kinas befolkning betalat ett högt pris för dem. Somliga högre än andra. En vida spridd video visar hur brandbilar försöker nå fram till en brand i ett bostadshus i staden Ürümqi, men hindras av metallstaket och barriärer av typen som används vid coronanedstängningar. Tio personer förlorade livet i branden – efter att ha tillbringat sina tre sista månader mer eller mindre instängda i sina lägenheter.

Detta har lett till en sällsynt våg av demonstrationer. I Peking, Shanghai, Chengdu, Wuhan och flera andra städer har hundratals, kanske tusentals, kineser samlats för att protestera mot nolltoleransen mot corona.

– I relation till Kinas storlek kan ett par hundra personer verka lite, men i det här sammanhanget är det mycket. Demonstrationer i Kina har oftast rört lokala förhållanden, lokala myndigheter, lokalt maktmissbruk. Nu ser vi protester mot en betydligt större fråga, som dessutom äger rum på flera ställen i Kina. Och i och med att det gäller just restriktionerna blir det indirekt också en protest mot de centrala myndigheterna. Det är ovanligt, särskilt de senaste åren, säger Svensson.

En del demonstranter verkar till och med ha ropat efter president Xi Jinpings avgång. Svensson menar dock att vi inte bör överskatta demonstrationernas betydelse. De må vara obekväma för regimen, men den ser ut att sitta säkert.

En liknande bedömning gör sociologen Daniel Ritter vid Stockholms universitet. Han forskar inom politisk sociologi med fokus på revolutioner, och tvivlar på demonstrationers potential i ett så auktoritärt samhälle som det kinesiska.

– Jag tror inte att folkliga protester mot regimen i Kina under några omständigheter har särskilt goda förutsättningar att lyckas, då de sannolikt kommer att mötas med hårda repressiva medel, säger han.

Däremot ser det ut som att demonstrationerna kan påverka själva ”zero covid”-politiken. 29 november meddelade den kinesiska smittskyddsmyndigheten på en pressträff att missnöjet beror på lokala myndigheters överdrivna implementering av restriktionerna. Ett sådant resonemang var att vänta, säger Ritter:

– I den officiella kommunikationen är det inte Xis och partiets policy som varit bristfällig, utan misslyckandet läggs på säkert avstånd från landets ledning. I stället framställer den sig själv som räddaren i nöden, som den institution som reder upp andras misstag, säger Ritter.

Läs även: Så förstör ”noll covid”-politiken Kinas ekonomi

Läs även: Xi Jinpings grepp om Kina hårdnar