I grevens tid

När skivproducenten Bert Karlsson 1990 fick frågan om att sätta ihop en drömregering i tidningen Hänt i Veckan placerade han greve Ian Wachtmeister som statsminister. Wachtmeister var känd som en frispråkig nyliberal verksam i den näringslivsfinansierade lobbygruppen Den Nya Svenska Välfärden.

Strax därefter bildade de Ny demokrati tillsammans. Till partiprogram kopierade de förslag från Den Nya Svenska Välfärden i princip rakt av.

Det här var på den tiden arbetsgivarorganisationen SAF tycke att man skulle »Satsa på sig själv«.

Numera tycker efterträdaren Svensk Näringsliv att man ska satsa på sverigedemokraterna.

I alla fall att döma av Dagens Industris avslöjanden om arbetsgivarnas intensiva lobbyarbete gentemot sd för att påverka partiet i bland annat frågan om vinster i välfärden.

»Vi behandlar dem som alla andra som vi försöker påverka«, försvarar sig Svenskt Näringslivs kommunikationsdirektör Lars Göran Johansson i DI.

Det är då det kan vara värt att minnas Ian och Bert.

Deras kärlek till näringslivet var knappast ömsesidig. Tvärtom var SAF rädda att pajaserierna och främlingsfientligheten skulle sätta käppar i hjulen för ett borgerligt maktskifte. Hos näringslivet försökte man distansera sig så mycket man kunde från Ny demokrati och partiet förblev SAF:s oäkting.

Därför är det lite av ödets ironi att Ian Wachtmeister i september 2015 spatserar runt på riksmötets högtidigliga öppnande, nu iklädd den självutnämnda rollen som informell rådgivare åt sverigedemokraternas Jimmie Åkesson. Vars parti näringslivet ihärdigt försöker vinna över på den borgerliga sidan.