I gummiprincipens land

– Man kan inte både vara domare och spelare. Nu kommer vi att fokusera på domarrollen.

Finansmarknadsminister Peter Norman var skoningslöst tydlig där i höstas. Regeringen hade sålt sina sista aktier i Nordea. Staten ska inte sitta ihop med kommersiella storföretag, som bankjättar. Basta!

En långtgående principfasthet. Särskilt med tanke på att andra delar av Regeringskansliet så intensivt jobbar i motsatt riktning. Förra veckan avslöjade Sveriges Radios »Eko«-redaktion hur Sveriges ambassadör i Schweiz, Per Thöresson, arbetar aktivt ihop med börsjätten Saab med opinionsbildning inför folkomröstningen som ska avgöra om landet köper koncernens flygplan. Brev hem från ambassadören till statsministern och en lång rad andra visar att projektet är förankrat på högsta nivå.

Att gegga ihop sig med storföretag i försvarsindustrin är en lång fin svensk tradition. Vem glömmer Olof Palmes arbete för att hjälpa Bofors i Indien? Men frågan är om det inte blivit mer geggigt på senare år. När försvaret slutade att automatiskt köpa från svenska företag verkar motgåvan ha varit ett ökat engagemang från staten att agera säljavdelning. Inte minst genom den nya Försvarsexportmyndigheten, som nu omnämns i breven från ambassadören i Schweiz. Projektet att bygga en vapenfabrik i Saudiarabien var ett ärkeexempel på denna nya sammanblandning.

Ett annat viktigt regeringsuppdrag är att övervaka vapenexporten.

Hur var det nu – ska man vara både domare och spelare, eller inte?